Pust, stånk och stön...

Jag trodde att jag skulle vara van vid värmen nu, och framförallt luftfuktigheten... Men att stå och hoppa och träna PÅ LAND i simhallen är nog joobbigare än någonsin! Sedan kan det faktum att man är ganska otränad, efter en tremånaders-period där det jobbigaste man gjorde var att gå till tågstationen eller närmsta riksha, också vara en anledning. För när man får träningsvärk av att lyfta frigolit-hantlar och ligga på marken och sprattla märker man att man inte är på topp! =P 

Just därför har jag ännu större anledning att kämpa lite extra på vattengympan i fortsättningen!!! =)

Jag lan tänka mig att det är ungefär såhär jag såg ut ikväll!!! hah

   

Nostalgi!!!

Japp, jag sitter å tänker och minns. Saknar också...det trodde jag aldrig att jag skulle säga om Mumbai - men faktiskt...jag saknar staden, myllret, kaoset och framförallt människorna jag lärde känna. Men det är ju inre direkt så att jag inte trivs eller är glad över att vara hemma däremot - för det gör jag. ..Jag kom bara ner i en liten svacka för stunden...Man måste ju få tillåta sig att känna och  minnas!

Visar lite bilder på mina sista henna tatueringar s och så, så länge...som jag aldrig visade(!?!)





Till och med mina fötter fick sig en målninhg! =)
  

Åsså lite "ökennostalgi" såhär i vinterkylan! =)

Papaya!!!
 

Det rullar på...

Ja då har livet börjat återfå sin forna rytm igen. Allt börjar att bli "som vanligt"...
Skolan är igång igen. Eller ja, det har den ju vartit hela tiden, praktikkursen är ju inte slut än, även om jag spenderade mina tre sista praktikveckor med att "landa" hemma i Sverige igen å att skriva på mina uppgifter om den. Men så igår var jag till Högskolan i Gävle och hade ett slutseminarie kring kursen och praktiken. Så nu är det bara en liten sista inlämning kvar på kursen innan nästa drar igång i Gävle på måndag. 

Igår var nog den senaste dagen på länge för mig... Inte på grund av seminariet, det gick bra, men på grund av den oändligt långa tid jag spenderade med att resa igår. Den resa som annars brukar gå ganska bra försämrades drastiskt när tågen var inställda och jag fick åka buss till och från Gävle istället.. Och inte nog med det - jag missade självklart bussen jag skulle med hem frn Bollnäs så där fick jag sitta i ytterligare en timme och vänta på nästa...Suck! Men jaja man ska väl inte klaga...jag tog mig ju hem!

Så idag har jag spebderat dagen med att bland annat, nästan, skriva klart terminenns vattengympa pass! Det ni...Det blir mycket ny musik i år så det tog ett tag att välja och sätta rörelser till alla...Men nu är det så gott som klart. Så på torsdag kväll rullar vi igång terminen!

Efter att ha spenderat många timmar framför datorn, tillräckligt många för att känna sig alldeles fyrkantig i ögonen, gick jag ut och bytte till vinterdäck på min stackars bil. Den har fått stått och frusit om däcken alldelse för länge nu så nu fick den lite vinterskor på sig! =) Nej men jag känner att det är dags att plocka fram bilen nu när den spenderat alldeles för många månader undanställd i en lada. Hoppas den beter sig som den ska bara...Fast det vore väl ett under - för det har den ju aldrig gjort tidigare! =)

I kväll ska jag till Viksjöfors och vara med och leda någon slag dramagrupp för barn...Spännande. Får se hur det går...Sedan ska jag på styrkegympa med Tesen - Och gud så efterlängtat det är!!!

Så ja, som sagt - livet börjar återfå sin rytm igen...


Kyla är...

  • när ögonfransarna fryser till is...
  • när hunden hoppar på tre ben för att undvika att nå marken...
  • när projektorerna på Röda Kvarn fryser till is och bion ställs in...
  • när glasögonen immar igen och man inte ser något...
  • när det blir is på insidan av fönsterrutorna...
  • när kaktusen fryser på fönsterbrädan...
  • när det knarrar sådär ljudligt under skorna när man går utomhus...
  • när snön glittrar sådär magiskt... 
  • när termometern stannar på -32.4 grader!


(Det värsta är att termometern visar någon grad för varmt!!! =/ Mysigt...mmm...svensk vinter!)


RSS 2.0