Live från buschen

Japp... idag kom vi hem från Tuljapur, ca 8 i morse faktiskt, och jag kan bara konstatera att jag har haft en väldigt bra resa! Dagen har spenderats med att packa upp, tvätta och städa i ordning lite...och framförallt latat oss! Jag tycker att et har varit så härligt att vara borta från staden en sväng, där det till på köpet var mycket svalare och skönare (kallt om man frågar indierna men mer som svensk sommar för oss)! Å det är så härligt att ha Internet tillbaka...Lycklig!!!

Så i morgon har jag 20 års jubileet hos Salaam Baalak Trust att gå på. Så jag hade planerat att ha min Saree på mig, men eftersom jag inte fixat min topp till den än så kan jag inte. Men jag ville ändå försöka klä upp mig en aning, eftersom mina kära flickor på centret förväntar sig det.  Så jag tog Kajsa med mig till Chembur och strosade på marknaden i hopp om att hitta något. Tänk vad jag har förändrat min klädsmak sedan jag kom hit. I början tyckte jag allt var för ”skrikigt” eller för ”kramsigt” och skulle aldrig kunnat tänka mig att bära det! nu kan jag komma på mig själv med att tycka att den mest färgglada ”kurtan” med mest paljetter kan se lite färglös och tråkig ut! Haha...vad jag kommer att sticka ut där hemma i Sverige med mina nya kläder!  =)

Jag hittade i alla fall ett set med en svart kurta, eller tunika som ni skulle säga, med gulddetaljer, knappar och mönster och ett par svarta tillhörande tights/byxor till (förövrigt var det första gången jag haft ett par tights i storlek XXL på mig som suttit perfekt, haha det säger ju en del! Positivt? Nja, ja vet inte...men det bevisar i alla fall att indiskor är ganska småväxta...hoppas jag). Så nu kan jag i alla fall se lite upp-piffad ut i morgon! =)

I alla fall, vi strosade på marknaden, när min ena sandal plötsligt gick sönder (eller plötsligt och plötsligt...det har varit på gång ett tag)...så jag tänkte att jag skulle hitta en bit läderrem att köpa, eftersom det var allt som behövdes för att fixa den och det brukar finnas lite här och där.  Men vi letade och letade utan att direkt hitta något... slutligen hittade vi en man sittande på gatan som antagligen jobbade som ”skomakare” så jag stannade och frågade om han hade  en sån här sa jag och håll upp den sko som var hl för att visa remmen... Hm...sa han åsså slet han av bandet på den skon också... han måste ha trott att jag ville byta remmar, inte köp en...så där strosade jag vidare med en bit läderrem (som han slutligen hittade bland ”reservdelarna” från andra skor) och nu två trasiga skor på fötterna... Haha =)

Hemma lagade jag förövrigt skorna, vilket gick alldeles förträffligt...Nu är de som nya igen – redo att användas!!! =)

Nu ikväll har vi bara tagit det lugnt och jag ska snart titta på ett avsitt av Greys Anatomy, jag ligger två avsnitt efter nu – måste ta igen! Så trevlig helg på er!   

 

Under vår tredje och sista dag i Tuljapur började vi vårt program med att besöka ”Tuljabhavani Temple” vilket var uppkallat efter en hinduisk gudinna och var väldigt välbesökt. Inne i templet blev vi alla välsignade med en kokosnöt, som var någon slags gåva, och jag lyckades självklart, nästan, ta den i fel hand då det tydligen var höger hand man skulle ta emot den med...man kan ju hoppas jag blev välsignad i alla fall! Ganska vackert var det i alla fall vid templet, roligt att se lite olika!

Efter tempelbesöket åkte vi på ytterligare ett besök på en organisation, denna hette ”Halo Medical Foundation”, och hade självhjälpsgrupper och kämpade för människors hälsa.... en lite miss var dock att hela presentationen hölls på Marahti, vilket ingen av oss pratar eller förstår, så de fick förklara lite efteråt för att få oss att fatta om man säger så. =) Så nu har vi sett en hel del olika organisationer och hur de jobbar! Vi avslutade dagen med ett besök på ett college för bland annat socialt arbete. Intressant att få olika perspektiv!

Även denna dag åt vi lunch ute på en restaurang, denna gång en delikat buffé. Riktigt gott var det. och något som gjorde det extra minnesvärt var kossan som helt plötsligt stod med huvudet i dörröppningen – antar att hon också var hungrig! =) Jag blir så glad när jag ser alla de här kossorna och vattenbufflarna, getterna och åsnorna som strosar runt här ute på landsbygden, helt oberörda av trafiken eller något annat... de bara går där, äger vägen – bara ÄR liksom! Jag tyckte mycket om det! innan vi åkte tillbala till campuset för att pacla inför hemresan på kvällen stannade vi till för att dricka ”Sugar cane Juice”, socker-rörs-juice, vilket var ganska gott faktiskt.

Hemresa med nattåget tillbaka till Mumbai gick lika bra som på vägen dit. har upptäckt att jag tycker det är ganska mycigt att skumpa runt på de indiska järnvägarna på nätterna. Att gå toaletten mitt i natten och behöva, sittandes på huk, försöka hålla balansen och kissa medan tåget hoppar omkring är dock inte lika mysigt...men det gick det också! =) Nej, hursomhelst har vi haft en riktigt bra resa och jag är nöjd med att få ha sett den indisk landsbygden under ett par dagar!

Besök i templet

Välsignade flickor...

Tempeltornet...


Besök på restaurangen...haha


"Sugar cane juice" faktiskt gott!


Och Indisk solnedgång...helt underbar!

Denna dag spenderade vi med att besöka två olika NGOs (som står för non Gouvernmental Organisations – icke statligt drivna organisatioer). Den ena drevs av en man som kämpade för något de kallar för ”Bounded labour workers” eller något liknande. Detta innebär att människor blir dömda att jobba av skulder av olika slag genom arr arbete för människor gratis. Detta kan de få göra hela livet och skulderna an ärvas efter generationer. Så dessa människor blir styrda av andra  - lite som slaveri! Hemskt, för jag visste inte ens att detta problem existerade! Det var intressant att höra om hur människor kämpar för detta i alla fall.

Efter detta tog vi lunch, i en ”restaurang” med jordgolv och några presenningar och plåtar som tak. Där blev vi serverade friterad fisk och chapatibröd. Kanongott faktiskt – trots att jag såg när de hackade upp fiskbitarna före! =)

Efter detta åkte vi vidare till ytterligare enorganisation där vi blev varmt välkomnade med en ceremoni där de hängde blomkransar runt halsen på oss och vi fick en varsin ”bindi” i pannan. Vi blev ganska överrumplade och det ledde till att jag nog inte riktigt förstod vad organisationen gick ut på och deras mål – men det var trevligt ändå!

Kvällen spenderades på samma sätt som kvällen före. Vi tog det lugnt. Men jag och Kajsa träffade även de två studenter från denna skola som ska åka till Sverige och Högskolan i Gävle i januari (eftersom detta är ett utbyte), vilket var riktigt trevligt! Får se om vi träffar dem igen när de befinner sig i vårt kalla land då! =)



Det var riktigt blåsigt denna dag, så när vi stod på Tatas tak och tittade på utsikten kunde vi inte låta bli att ta lite bilder... Här är Shara, Soumya och Kajsa!




Osså jag tillsammans med kvinorna på en av organisationerna vi besökte, med blomkrans och allt! =)

  

Efter en ganska skumpig resa med nattåget mellan Mumbai och Solapur, anlände vi till stationen ca kl 7 på morgonen. Faktiskt så gick det bättre än jag hade trott att sova på tåget som ruskade och lät ganska mycket. Det var till och med ganska mysigt där jag låg i min ”överslaf” i vår hytt, som  jag delade med Shara och Kajsa.

På stationen blev vi och Soumya upphämtade av en chaufför som tog oss från Solapur till Tuljapur och Tatas skola. Denna skola som har samma namn  som den vi bor på i Mumbai, Tata Institute of Social Sciences, erbjuder liknande utbildningar men med en annan inriktning (lantorts utveckling).

Vi blev visade till ett väldigt fint och härligt "guest house" där vi tydligen skulle bo – väldigt nöjda var vi! Där sov vi sedan middag en stund efter frukosten, medan vi väntade på att Michelle och Robyn skulle anlända (de åkte ett annat tåg och blev upphämtade senare). Efter denna middagslur åkte vi till ett av Tatas projekt i området – en vattendamm. Denna damm som de har hjälp till att bygga gör att byarna i närheten har möjlighet att spara på regnvatten och därmed kunna odla mer och i större utsträckning. Inressant! Många av de familjer som kommer till Mumbai flyr just på grund av torkan som gör att de inte kan fortsätta leva på sina odlingar. De tror att de ska kunna hitta jobb här men många fastnar i fattigdomen. Så det var intressant att se själva orsaken till detta problem, nu när jag på sätt och vis jobbat med konsekvenserna.

Efter detta besök avslutade vi dagen med att åka till en av byarna där invånarna har blivit hjälpta av dessa dammprojekt, intressant. Väldigt mysigt att se landet, med alla djuren som strosar runt på gatorna och lite natur! Skönt!

På kvällen tog vi det bara lugnt, vilade och laddade för nästa dag – då vi fortfarande var lite trötta efter tågresan! =)


Såhär såg det ut på tåget



Lite landsbygdslandskap!



Trädgården utanför vårt rum

 


Byggnaderna på Tatas Rural Campus

I am back! Eller inte riktigt...Vi har fortfarande inget Internet på rummet, vilket gör mig smått frustrerad... En hel helg utan Internet gör en ganska avskärmad! Jag har dock fixat in mig på skolans Internet bibliotek för att kunna kolla mailen och lägga ut alla blogginlägg från den gångna helgen, vilket blev lite mycket  – så trevlig läsning! =)

Idag har vi inte gjort så mycket. Det var meningen att vi skulle iväg på ett studiebesök på förmiddagen, till en organisation för kvinnor i utsatta situationer, men eftersom Internet som sagt krånglat för oss hela helgen har vi inte lyckats fått någon information om besöket.  Så även om jag mer än gärna hade åkt på detta besök kunde vi därför inte göra det – vi visste nämligen inte var och när vi skulle åka! Så istället har hela dagen mest bestått i att ”tjata” på Internetkillarna om att de ska fixa vad som nu är fel och sedan i att förbereda oss för veckans tripp! Vi får ikväll hämtning här för att bli skjutsade till tågstationen. Därifrån tar vi nattåget till Tuljapur eller Solapur eller vad det nu heter och Tata Institutes skola utanför staden . Så vi kommer att tillbringa natten på ett tåg, förhoppningsvis sovande, jag är så väldans trött idag, och sedan veckan ute på landsbygden om jag förstått det rätt. Ska bli himla spännande att se en annan del av Indien nu – det har jag sett fram emot!

Denna resa innebär att jag inte kommer att ha tillgång till Internet och därmed inte kommer kunna uppdatera bloggen under de nästkommande dagarna heller... (Antar jag!) Så som jag fattat det kommer vi att komma tillbaka på fredag, kanske på förmiddagen någon gång. Så en hel vecka utan praktik! =)            

Idag har vi varit på ännu en upptäcktsfärd i staden. Jag, Kajsa & Lisa tog tåget till ”Mumbai Central” på förmiddagen där vi promenerade ut till ”Haji Ali Dargah Mosque”, en moské ute på en pir i havet. Det var riktigt roligt att se och en maffig byggnad. Trevligt med en promenad i solen! =) Efter detta besök tog vi tåget vidare till ”Church gate” där vi tog en lunch på restaurangen ”Indian Summer”. Vi åt en buffé där man först fick in en massa små förrätter på bordet, sedan fick gå och hämta varmrätter och sedan avsluta med bland annat fruktsallad, glass och mangosufflé. Och bäst av allt – man fick ta hur mycket man ville! =) Det var faktiskt riktigt gott och riktigt trevligt! Men fet som var roligt var att vi var de enda gästerna när vi kom dit, så all personal gav oss verkligen uppmärksamhet. I början blev jag faktiskt nästan matad – en av servitörerna tyckte väl att det såg ut som att jag inte visste hur jag skulle äta en viss rätt, så han gick fram till mig, fixade ett av snacksen så som det skulle göras, lade det på en sked och höll fram den mot munnen på mig! =) Jag måste ha sett väldigt ”lost” ut! Haha...

Efter denna ganska underbara lunch gick vi mätta och belåtna mot ”Colaba” och på vägen stannade vi och tittade på en hel hög med vackra och betydelsefulla byggnader... Det blev en stadsvandring i hög klass. Vi tittade på bland annat ”Headquarters of Western Railway”, ”Flora Fountain”, ”Bombay University” och ”Rajabai Clock Tower”. Sedan strosade vi vidare till “Taj Mahal Hotell” där vi faktiskt gick in och såg oss omkring. Otroligt vad lyxigt och härligt det kändes att sätta sig i en soffa i lobbyn och sedan att glida omkring i affärerna och korridorerna därinne. Väldans vackert var det – så vore man miljonär hade det varit rätt trevligt att bo där ett tag! =)

Sedan vandrade vi tillbaka mot ”CST”, huvudstationen, för att ta oss till en polisstation nära ”Crawford Market” där jag miste plånboken. Så vi hittade stationen och jag gjorde en ”anmälan” på att jag tappat den eller att den blivit stulen... Vilket tog en stund! Men de var relativt trevliga mot mig så jag är nöjd ändå! Kajsa och jag tänkte sedan avsluta agen på samma sätt som igår, med ett besök på ”Crawford Market” igen, men det visade sig att det var stängt – till vår förvåning! Så vi åkte helt enkelt hem istället. Så nu sitter vi här på rummet, utan Internet och några vidare underhållningsmöjligheter! Tur att man inte är så krävande – sängen duger bra en kväll som denna! =)

Kajsa och Lisa vid "Haji Ali Dargah Mosque”

En glad Linnea

"Flora Fountain"

 

Lobbyn pa "Taj Mahal Hotell"

Idag har jag och Kajsa varit på en utforskarfärd i Mumbai. Vi började med att åka ner till Victoria Terminus, eller Central stationen. Där tog vi oss till en fotograferingsvänlig vinkel så vi kunde ta kort på stationsbyggnaden, som är en jättelik, jättevacker viktoriansk byggnad från 1800-talet. Vi har inte lyckats fått några fototillfällen tidigare så idag passade vi på. Sedan tog vi en taxi till ”Prince of Wales Museum” eller ”Gandhi Memorial Museum” där vi spenderade ett par timmer. Vi fick direkt användning för våra studentkort som vi fixade igår på kontoret, eftersom studenter betalade 15 Rupees inträde och vi annars skulle fått betala 300! Det känns bra – äntligen lite förmåner trots att vi är utlänningar! På museet fanns först en massa indisk konst, vackra skulpturer och en hel avdelning där de visade olika indiska djur med mera. De hade även en avdelning med europeisk konst, men inga kända verk som jag kände igen, men det hade jag nog inte förväntat mig heller! Men vi gillade museet som vi tyckte var väldigt intressant så timmarna gick...

Efter detta besök bestämde vi oss för att åka till Marina Lines där det skulle ligga ett akvarium. Det lät ju trevligt tyckte vi. Men det visade sig att detta var lite av en flopp, då fiskarna, sköldpaddorna, rockorna, bläckfiskarna och alla andra vattendjur som levde där inte direkt såg så välmående och lyckliga ut. Vi blev mest bara smått deprimerade, även om djuren i sig var väldigt vackra och fascinerande. Men så är det väl på de flesta akvarier i och för sig, att djuren inte ser så pigga ut där de simmar runt i fångenskap, inte bara i Mumbai. Så det blev ett ganska kort besök där.

Efter detta tog vi en promenad till "Chowpatty Beach", där förövrigt ett av centrena jag jobbar på ligger, och strosade längs stranden. Även om det inte gick att promenera direkt på stranden på grund av den stekande solen och värmen, var det mysigt med lite frisk havsluft! Här stannade vi och tog ett mellanmål innan vi promenerade vidare.

Det som var så skönt idag var att efter att vi hade gjort de saker vi hade planerat för dagen, med små undantag, hade vi inga direkta ,ål utan bara tog dagen som den kom. Vi hamnade på ”Malabar Hill” där vi letade efter en bra utsiktsplats över havet, men inte hittade någon förrän vi satt i en taxi på väg ner igen... Så vi missade utsikten, men vi kanske får fler tillfällen! Vi fick i alla fall en rejäl promenad, i kuperad terräng till på köpet, perfekt motion när man levt på kex och liknande hela dagen! =)

Taxifärden ner slutade vid ”Crossroads” köpcenter, vilket är det ställe dit de rika indierna går för att handla. Här strosade vi runt och njöt av lite ”lyx”, även om jag inte unnade mig annat än en blåbärsmuffins som hade saftigare pris än smak om jag ska vara ärlig – men mätt  blev jag (ännu en nyttig måltid för dagen)! Efter att ha strosat i köpcentret ett tag tog vi taxin till ”Crawford market” där vi strosade ytterligare. Här  hade jag just bestämt mig för att köpa en sjal som jag fastnade för, när jag skulle ta upp plånboken och insåg att den inte längre låg i väskan... Panikkänslan som följde är inget man gärna upplever! Men så var det...eller är det...jag blev av med min plånbok på marknaden ikväll! Så ett visakort, ett sjukförsäkringskort, ett studentleg, två nycklar till lägenheten och ca 5000 Rupees fattigare sitter jag nu hemma i lägenheten igen. Känns så surt!!! Pengarna var väl skitsamma – hoppas att jag gjort någon fattig människa lite lyckligare ikväll, men allt det andra känns lite jobbigt att mista... Men men, det är bara materiella saker, som går att ersätta. Å det hade alltid kunnat vara värre! Exempelvis hade jag både digitalkameran och digitalvideokameran med mig i väskan också, så jag hade lika gärna kunnat bli av med dem, eller ännu värre...hela väskan! Så jag är ändå glad! Det som ändå är det mest komiska i situationen är att jag ändå kan se att det fanns någon mening med det här... Såhär är det: Jag tog nämligen ut pengar i början var här, bland annat en tusenlapp (Rupees) som var trasig. Denna lapp har jag försökt handla med hundra gånger men ingen vill ta emot den... Jag skulle därför ha gått till en bank för att växla in den, för att bli av med den, men det har inte blivit av! Kajsa har hela tiden sagt att ”den där lappen kommer förfölja dig hela resan...haha!”. Så idag stoppade jag ner den i plånboken, i hopp om att jag skulle komma iväg och växla in de... Det glömde jag såklart bort att göra... Men det komiska är att jag blev ju av med den i alla fall nudå!!! Så något positivt förde detta med sig i alla fall! Jag tycker bara synd om denna stackars människa som hittar den... =)  

Jaja... Så jag har i alla fall haft en väldigt bra och härlig dag, även om den kunde ha slutat lite bättre...men så petiga ska vi inte vara!  =) 

"Victoria Terminus" eller CST



"Chowpatty Beach"


Jag i havsbrisen...Vackert! haha


Och en lycklig Kajsa efter efter fikat!

 

Japp fredagskväll igen då...och inget Internet, som slutat fungera av någon anledning, och utan TV...skojigt! =)

Idag har jag varit på ytterligare ett skolbesök, för att lämna inbjudan till Jubileumsdagen till rektorn. Trevligt att få gå på en liten promenad och lära känna stället bättre. Sedan har jag fått hjälpt till att göra ”välkomstpresenter” i form av pappersfåglar, som barnen reda gjort, dekorerade med ett snöre med pärlor. Roligt och mysigt att på pyssla lite tillsammans med barnen och personalen. Så idag har jag jobbar sista dagen denna vecka och faktiskt sista dagen på länge... Efter jobbet var vi nämligen och betalade för resan vi inleder på måndag. Vi ska åka till Tuljapur, till landsbygden, mellan måndag och fredag nästa vecka. Ska bli så spännande och roligt – jag ser verkligen fram emot det! planen är att besöka en skola, en by, ett tempel och två olika organisationer med mera. Så vi kommer att få fullt upp misstänker jag! Sedan när vi kommer hem, på fredag, har vi jubileet på lördagen, så hela veckan är fullbokad! ROLIGT!

Jag och Kajsa sitter just nu med en karta och en guidebok på golvet och försöker lista ut vart vi varit i Mumbai och inte. Otroligt vad stan är stor måste jag säga! Och eftersom mitt lokalsinne, tydligen, inte är det bästa har jag varit på väldigt ,ånga ställen i utan att ens veta om det. roligt att sitta och märka ut var man har varit och alla ställen man har kvar att besöka... I morgon ska vi ta en utforskardag och försöka besöka så många sevärdheter och mål som möjligt. Det finns så otroligt många ställen att besöka - och nu när vi sitter med guideboken i högsta hugg hittar vi bara fler och fler! Vi har just insett att vi inte kommer att hinna göra allt vi vill hinna på de veckor som är kvar...så nu gäller det att passa på! Stadsvandring på hög nivå i morgon med andra ord!!! 
 

På eftermiddagen har jag klistrat mer paljetter – så drömmer jag inte om glittrande prickar inatt så blir jag förvånad! =) I morgon ska vi på ytterligare två skolbesök, spännande, ser fram emot det! Så jag kan meddela att jag trivs på praktiken och att allt går bra för tillfället – känns skönt! Och veckorna bara går just nu, så det är inte lång tid kvar har jag insett, vilket är både positivt och negativt. Jag vill ju, trots att jag självklart ser fram emot att komma hem, hinna få ut det mesta av resan medan jag ändå är här liksom... och det ordnar nog sig! =)


Det här är vad jag ser när jag blundar...

Vi har dock gett oss iväg till "K-Star" för att göra den veckovisa handlingen av frukost och lunch inför veckan. När vi väl var på väg till köpcentret och kom på att matsalen är stängd på grund av högtiden kom vi på att vi lika gärna hade kunnat passa på att äta på ett av matställena där samtidigt. Vi har inte ätit där någon gång så vi visste inte riktigt vad som fanns, men vi tog oss en titt... Till vår glädje fanns det bland annat två pizzerior, en kinarestaurang, McDonald’s, Subway och några indiska ställen... Så det blev en kycklingburgare (för en vanlig gick det inte beställa – kossorna är ju liksom heliga här!) med pommes och Coca-cola. Detta "meal" till det förträffliga priset av 96 Rupees, vilket motsvarar ca 16 kr. Måste säga att det är ganska trevligt att bo i Indien ibland! =)

Efter grottbesöket så tänkte vi oss en liten sväng i Colaba eller Crawford-market eller något, men vi (mest jag) var så trötta att vi åkte hem istället... att vara på utflykt tär på en! Så vi åkte hem och har haft en skön, lugn kväll på rummet istället...kanske att det blir Colaba i morgon istället, om vi orkar! =)

Här är lite bilder från dagens utflykt:

Gateway of India


Båtarna vi åkte med


Ön på avstånd


Stolarna man kunde "Hyra" på ön hahaha.....



Entren till en av grottorna...maffigt!



Jag posandes bland skulpturerna (som jag just hade stuttat huvudet i så att alla som tittade asgarvade...åt mig!)



Några av relieferna, föreställande guden Shiva om jag inte minns fel!

 

Kajsa med två damer som tydligen poserade med turister på kort...för pengar!

Så här såg trappan ut där man gick och handlade...mysigt med skugga under skynken de hade satt upp!

Riktigt skönt var det med en liten båtfärd efter en perfekt, kulturrik dag... en nöjd Linnea!



Vackert...om man "halvkisar" lite med ögonen och inte tänker så mycket! =)



Så...en helt perfekt dag!!!

Praktik idag – inget speciellt hände. Har organiserat lite med böckerna, märkt dem och läst en del...väldigt intressanta och allmänbildande böcker faktiskt! Så nu kan jag lite mer om djur & natur, bland annat om valar och spindlar, än jag kunde tidigare! Se där, man lär sig något nytt varje dag! =)

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Men jag har kommit på en sak…att tiden går och man upplever nya saker hela tiden och man slutar aldrig förvånas  - men samtidigt har dessa saker som man upplevde som så konstiga och skrämmande från början börjat bli som en konstig vardag – man blir van dem! Men en sak som slog mig idag på väg till jobbet var att vissa saker vänjer man sig aldrig vid! Den insikten fick jag när en av mina vänner tusenfotingarna bestämde sig för att korsa vägen mitt framför näsan på mig! Trots att jag ser dem titt som tätt och vet att de faktiskt existerar så försvinner inte den välbekanta kallakåren efter ryggraden när de dyker upp i min åsyn! De är så äckliga!!! Såja – nu har jag avreagerat mig lite! =)

Något mer som slår mig när jag tänker på detta förunderliga land med denna förunderliga stad är att det inte existerar något ”lagom” här – och då menar jag inte bara den så svenska ordalydelsen lagom utan rent konkret liksom! En förklaring: Två mornar när jag och Kajsa åkt till stationen i Govandi har vi sett en man promenerandes med sin hund i koppel. Detta är en labrador, eller ska föreställa i alla fall tror jag, men ser mer ut som en minigris eller en flodhäst. Hunden är så fet att den knappt kan gå!!! Och så ser man hur han går från matställe till matställe och låter folk mata den stackars hunden som mer än gärna glufsar i sig en friterad måltid… Tanken som slår mig är varför finns det inget mellanting – ett lagom? Hela dagarna ser man dessa magra, beniga, svältande hundar strosa omkring hela dagarna i hettan – och så ser man denna motsats! Varför kan det inte få finnas ett välmående mellanting istället för dessa extremer!?! Det verkar som att Mumbai funkar mycket så, allt är extremt, antingen åt den ena eller det andra hållet! Det finns liksom ingen balans… fattigdomen är bara ytterligare ett exempel. Det är så snedfördelat! Hm…Blev lite frustrerad bara av att tänka på det märkte jag – men jag kan inte göra så mycket åt det…TYVÄRR…Varken åt den feta stackars hunden eller Indiens fattigdom är jag rädd…Även om man bra gärna skulle vilja förändra en hel del!      

Jaa idag har jag varit på praktiken igen. Men jag har inte märkt böcker som det var meningen att jag skulle göra idag, utan det ska jag göra i morgon i stället. Istället har jag tittat på när barnen övar inför sina uppträdanden igen. Den 14 november har SBT ett jubileum för att det var 20 år sedan organisationen startade. Så då är sponsorerna inbjudna och barnen ska spela upp ett drama, sjunga och dansa med mera – och jag ska självklart vara där och titta! Ska bli kul att se ”slutproduktionen” när jag har varit med och tittat så mycket. 

I morgon börjar barnen skolan igen efter deras ”Diwali-lov”, så då får jag se hur det är på centret medan barnen inte är där. Antar att det kommer att vara väldigt tyst och tomt, men några av barnen är nog kvar har jag för mig. Så då kanske jag kan hjälpa dem med något i stället.

I dag klarade jag av att stanna hela dagen, trots att jag fortfarande inte är bra. Halsen och bröstet värker, jag är hostig och det ”rosslar” och har sig när ja andas ibland…mysigt! =) Men tydligen är det inte bara jag som är sjuk. Alla på jobbet är mer eller mindre förkylda – och det hör tydligen till årstiden och är inte på grund av att jag smittat dem som tur är! =) Jag hoppas dock att jag tar igen mig riktigt snart och att jag slipper att det tar om – vilket är ganska troligt! Suck… Vill kunna göra saker igen, hitta på något i helgen och kanske orka med att träna lite i gymmet snart igen…hoppas på lite efterlängtad energi!

Jag upptäkte att en av bilderna i ett tidigare inlägg, under Diwalifirandet, försvann...så här kommer den nu istället, i brist på annat! =) Vackert!

Idag har jag gjort ett försök att vara på praktiken. Jag pratade med min handledare igår kväll som berättade att besöket till centret i Kalyan var inställt. Å det var ju tråkigt, för jag vill åka dit, men det var tur i oturen för vi ska troligen åka dit nästa vecka istället –vilket var ännu bättre för då kanske jag kan få ut mer av det om jag mår bättre.

Så idag bestämde jag mig för att, trots att jag inte kände mig det minsta motiverad i morse eftersom jag inte är helt frisk än, att prova åka till jobbet. Pratade med chefen och berättade att jag inte var så pigg så att jag kanske kunde få vara där några timmar i alla fall och åka hem tidigare. Så det gjorde jag. Var där mellan ca 10 och 15, vilket tydligen var tillräckligt för att jag skulle bli utmattad. Så nu sitter jag ”hemma” på sängen och tar det lugnt igen. Känns ju inge roligt att missa praktikdagar men det kanske var en dag för tidigt att börja jobba igen misstänker jag. Hoppas att jag hinner återhämta mig igen tills i morgon så jag kan göra ett nytt försök då! Då skulle jag tydligen få hjälpa en av volontärerna, som jag tycker jättemycket om, att sortera böcker och märka upp dem som hon börjat med, precis som vi gjorde på det andra centret för någon vecka sedan! Så jag vill dit i morgon så att jag kan bidra med något... för idag har jag mest suttit och iakttagit barnen och det de gör – vilket är intressant, men jag vill kunna bidra mer!

Idag har vi, jag & Kajsa, även bestämt oss för att följa med på en liten resa som de ansvariga för oss utbytesstudenter har ordnat för oss. Vi kommer att åka den 10:e november och komma tillbaka den 13:e och vi ska tydligen besöka en skola, en by, ett tempel och två organisationer ute på landsbygden om jag har fattat det rätt. Låter intressant och det ska bli roligt att få komma en bort från Mumbai ett tag. Lantmänniskan i mig skriker efter natur och frisk luft – så det hoppas jag på!!! =)    

Ytterligare en vilodag i lägenheten har avklarats. Jag känner mig något bättre idag, men känner fortfarande att jag inte orkar så mycket än...Dagarna blir därmed ganska innehållsfattiga! Eftersom vi inte hade något planerat idag, trots att det är måndag och skoldag...har vi haft ytterligare en ledig dag!

Jag och Kajsa åkte dock till tågstationen i Govandi idag för att fixa månadskort med tåget. Vi har nämligen tröttnat på att st å och stämpla kuponger varje gång man ska pka, dels för att det tar tid och är tråkigt och dels för att stämpelmaskinernas ibland strejkar och det det blir rätt krångligt. Så nu har jag löst ett tremånaders kort, även om jag bara har två månader kvar här... för då slipper jag lösa ett nytt månadskort efter en månad och ja ni fattar... Minsta möjliga krångel med andra ord! Vi tänkte att det är ändå ingen summa att bråka om då då är detta det lämpligaste alternativet. Jag betalade 440 Rupees för mitt kort, som jag kan åka på dagligen med alla tåg till Mumbais tre huvud-stationer och hem... vilket innebär att jag betalade ca 60-70 svenska kronor för att ta mig till och från jobbet, samt åka hur mycket jag vill på fritiden, (mellan dessa stationer) under resten av min tid i Mumbai! Och jämför man det med de 950 kr jag betalar för ett månadskort, som ungdom/student hos X-trafik, så inser man att det är ganska billigt här... Det kan ha att göra med att man här riskerar att få hänga på utsidan av tåget kanske =)

På stationen i Govandi bor förövrigt en av de ynkligaste hundar jag någonsin sett. En tanig och skabbig liten tik som jag ser varje dag jag går till jobbet. Helt utan päls är hon stackarn och huden skiner liksom igenom. Helt rosa är hon den lilla damen. Lilla vän, vad gärna man skulle vilja hjälpa henne. Mumbai är ingen trevlig stad för djur...(egentligen inte människor heller men de väljer ju i alla fall själva!) Men det är inget jag kan göra åt tyvärr!

Vi har även tagit en tripp till affären för att inhandla frukost/matsäck för de närmsta dagarna... så jag har varit utanför lägenheten idag, men sedan fick det räcka! =) Nu har jag tagit en dusch, tvättat alla äckliga sängkläder, känns inte så fräscht när man varit sjuk, och tagit det lugnt igen...

I morgon är det meningen att jag ska få följa med de båda cheferna för Salaam Balaak-centren till organisationens tredje center, i Kalyan, vilket verkar jätte intressant. Får se om jag är kapabel till det bara... all or har inte infunnit sig än, så vi får se hur jag gör. Kanske behöver jag ytterligare en återhämtningsdag! =)

Nu är jag på bättringsvägen. Efter att ha haft en rätt så jobbig gårdag har jag sovit en hel natt utan avbrott, för första gången på länge, och utan någon högre feber. Vaknade nångång mellan 8 å 9 i morse, ganska utvilad och med bara 38.3 grader i kroppen – som natt och dag om man jämför med igår! Och inte har det växt ut någon knorr på mig än heller!!! =)

Så idag har varit en ganska bra dag. Även om ja inte är frisk än, utan fortfarande har lite feber, ont i kroppen & halsen och är snorig å så så kan jag i alla fall se en ände på eländet idag. Så det känns som det är på väg åt rätt håll! Jag är glad!!!

Men aptiten har inte riktigt återvänt än, vilken krävs om man ska få i sig matsals-maten, så ikväll blev det rostade mackor och yoghurt – var mer frestande tyckte jag! (Rumskompisarna lagar förövrig nåt ”Tacos-liknande”, vilket också ser rätt gott ut...men men!)

Såhär såg vår kvällsmat ut i alla fall...GOTT! (Rostade mackor med ost och yoghurt med flingor)

Ja, man skulle kunna tro att jag syftar på utomhustemperaturen, som också ligger någonstans runt 30 grader, men så är inte fallet...Jag vaknade runt 05.00 i morse av att jag frös så att jag skakade, vilket jag inte direkt är van vid sedan jag kom hit. Jag frös så mycket att jag var tvungen att hämta strumpor att sätta på mig och tänkte ta koftan jag åkte hit i också men jag tänkte att det vore kanske att överdriva! Men trots att jag frös var jag het i hela kroppen.... lyckades så småningom, huttrandes, somna om... vaknade igen runt 8 och kände att huvudvärken kommit smygandes igen. Tog tempen och det visade sig att det inte var så konstigt att jag inte mådde så bra... 39.9 grader, har nog aldrig haft så hög feber! Men efter två alvedon lyckade jag i alla fall ta mig upp.

Kajsa pratade sedan med husets ”allt-i-allo” som förövrigt skulle hit och sopa golven kl 9 en lördagsmorgon, och han ordnade så att jag skulle få komma i kopntakt med en läkare, för säkerhets skull. Så Kajsa följde med mig när chauffören kom och hämtade upp mig utanför lägenheten och vi for hem till skolans läkare. Så efter en ganska torftig undersökning, hon kände på pannan, lyssnade på lungorna och frågade lite frågor, så fick jag förkylningsmedicin utskriven.  Så nu sitter jag hemma i lägenheten och ”kurerar” mig, stoppar i mig piller och tar det lungt... Hoppas att har nått ”toppen” av sjukdomen nu så att det blir bättre...vad det nu är för något. Vi misstänker att det är inflensa, men hon tog inga prover så vi vet inte exakt. Kanske skulle jag bli den första jag känner att drabbas av influensan men knorr på om man säger så... men jag vill inte uttala mig så mycket om den saken eftersom jag inte fått det konstaterat. Men men! Jag kan ändå inte göra något åt det – bara knapra piller och vänta! Å svininfluensa, om det nu skulle vara den, är ju inte farligare än vanlig influensa, smittar ju bara mer. Så jag ska hålla mig hemma nu och försöka smitta så få som möjligt! Man får se det positivt – jag är ju i alla fall inte hemma och smittar ner er! =)