Live från buschen

Praktik idag – inget speciellt hände. Har organiserat lite med böckerna, märkt dem och läst en del...väldigt intressanta och allmänbildande böcker faktiskt! Så nu kan jag lite mer om djur & natur, bland annat om valar och spindlar, än jag kunde tidigare! Se där, man lär sig något nytt varje dag! =)

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Men jag har kommit på en sak…att tiden går och man upplever nya saker hela tiden och man slutar aldrig förvånas  - men samtidigt har dessa saker som man upplevde som så konstiga och skrämmande från början börjat bli som en konstig vardag – man blir van dem! Men en sak som slog mig idag på väg till jobbet var att vissa saker vänjer man sig aldrig vid! Den insikten fick jag när en av mina vänner tusenfotingarna bestämde sig för att korsa vägen mitt framför näsan på mig! Trots att jag ser dem titt som tätt och vet att de faktiskt existerar så försvinner inte den välbekanta kallakåren efter ryggraden när de dyker upp i min åsyn! De är så äckliga!!! Såja – nu har jag avreagerat mig lite! =)

Något mer som slår mig när jag tänker på detta förunderliga land med denna förunderliga stad är att det inte existerar något ”lagom” här – och då menar jag inte bara den så svenska ordalydelsen lagom utan rent konkret liksom! En förklaring: Två mornar när jag och Kajsa åkt till stationen i Govandi har vi sett en man promenerandes med sin hund i koppel. Detta är en labrador, eller ska föreställa i alla fall tror jag, men ser mer ut som en minigris eller en flodhäst. Hunden är så fet att den knappt kan gå!!! Och så ser man hur han går från matställe till matställe och låter folk mata den stackars hunden som mer än gärna glufsar i sig en friterad måltid… Tanken som slår mig är varför finns det inget mellanting – ett lagom? Hela dagarna ser man dessa magra, beniga, svältande hundar strosa omkring hela dagarna i hettan – och så ser man denna motsats! Varför kan det inte få finnas ett välmående mellanting istället för dessa extremer!?! Det verkar som att Mumbai funkar mycket så, allt är extremt, antingen åt den ena eller det andra hållet! Det finns liksom ingen balans… fattigdomen är bara ytterligare ett exempel. Det är så snedfördelat! Hm…Blev lite frustrerad bara av att tänka på det märkte jag – men jag kan inte göra så mycket åt det…TYVÄRR…Varken åt den feta stackars hunden eller Indiens fattigdom är jag rädd…Även om man bra gärna skulle vilja förändra en hel del!