Live från buschen

Idag har jag bland annat varit på skolbesök, klistrat klart paljettröjorna, besökt ett indiskt tempel och ett ”Street Community”...vilket innebär, som det låter, ett litet samhälle av familjer som har sina hem på gatorna. Väldigt intressant – och detta innebär att jag har haft ganska fullt upp idag...

En trött Linnea har sedan funderat på lite saker som jag har lärt mig här, som jag börjar bli van vid, men som för en utomstående kan behöva förklaras och förtydligas en aning! Så det tänkte jag göra nu...Så här är det:

• På de underbara tågen finns inga dörrar, så man bara hoppar på och av som man vill (helst när tåget står stilla förstås). Tåget stannar kanske 8 sekunder på varje hållplats, och det innebär att väldigt många ska hinna kliva av och väldigt många på samtidigt (oftast brukar de ska av få kliva av innan folk börjar pressa sig på, men det är ingen garanti – jag har nästan blivit tillbaka knuffad några gånger!). Något som är ganska intressant är människors beteende under dessa resor. Innan tåget kommer, på perrongen, är folk trevliga och samtalar och umgås...men så fort tåget dyker upp försvinner all moral som någonsin funnits hos desamma. Man ska på tåget TILL VILKET PRIS SOM HELST... vilket innebär vassa armbågar, nyp, att man blir trampad på eller slagen...med mera! Men när man sedan befinner sig på tåget beter sig folk precis som innan igen – som om inget hänt och man är vänner...Komiskt! vidare köper man alltid sin tågbiljetten eller kupong före resan, för någon konduktör finns det inte...Tågen verkar förövrigt rymma hur många som helst (och om inte annat finns det ju alltid en utsida av tåget och ett tak – svalkande och trevligt! Något mer man ska komma ihåg är att platserna som är bänkar för tre på varje, alltid rymmer en fjärde – även om detta innebär att man sitter på halva stjärten. Och det otroliga är att de alltid lyckas klämma sig ner, även om der har en ”ladugårdsvägg”till rumpa. Ordspråket ”Finns det hjärterum finns det stjärterum” har fått en ny innebörd! 

•   Bussarna är ganska lik tågen. Här finns inte heller några dörrar, utan man hoppar på bak på bussen (!) och sedan kommer en ”biljettman” och tar betalt – chauffören har ju självklart inte tid att ta betalt... Faktiskt har han knappt tid att stanna för att man ska kliva på, så man får vara snabb – att man bara är halvvägs inne eller inte alls bryr han sig inte om utan han kör på bara! Oftast är det så fullt att man får stå och när man ska av gäller det att ha framförhållning. Man hoppar nämligen av fram och tar man sig inte fram på grund av folkmängden så ska man inte tro att någon bryr sig. Då skyller man sig själv! =) 

•   En Riksha tar sig alltid fram... eller i alla fall nästan. De är ganska små till storleken och de kan ofta pressa sig emellan bilar med mera. Om man åker på vägen och det är fullt på ena sidan vägen kan man alltid åka över på den andra... (kanske det faktum att det inte finns några vita streck som delar vägarna i mitten förklarar den saken). Så att åka på fel sida av en refug med mötande trafik är inget ovanligt – otroligt nog har det gått bra hittills! (Sedan gör de sina egna regler, alltid lika spännande...)

• Detta land har ett mycket speciellt system när man handlar. Först måste man lämna sin väska utanför butiken och man får en nummerbricka att hålla reda på. Sedan när man har betalat ska först kassören signera kvittot. Sedan för att få komma ut med dina varor ska personen som står vid dörren titta på ditt kvitto och stämpla det med ”EXIT” om du får gå ut! Sedan kan man lösa ut sin väska igen! Det tar en himla tid i alla fall...och det håller många sysselsatta – måste vara för att undvika arbetslöshet! =)

Sedan finns det självklart tusentals andra saker som också skulle behöva en förklaring! Men den tiden har jag inte...i alla fall inte ikväll! =)