Live från buschen

Klockan är nu 00.16 och vi är just hemkomna från Colaba, eller Marine Drive.

Dagen började lite halvtaskigt...jag tänkte jag skulle mysa till det med Greys Anatomy på Youtube, men det gick inget vidare...sedan visste vi inte vad vi skulle göra så vi blev lite rastlösa och uttråkade...Eftersom jag fick reda på att mamma åkte till Rättviks-marknaden idag (å ja blev lite avundsjuk) tänkte ja att ja också ville åka på marknad, så dvi for till marknaden i Chembur, halvvägs med mopedriksha och halvvägs till fots. Så där gick vi mellan stånden med allt från frukt och grönsaker till sandaler och tyger och leksaker och gudan vete allt...som på en vanlig marknad helt enkelt! Så där strosade vi och fördrev någon timme. Trodde inte att området vi bodde i var så stort men det finns verkligen allt här! Efter det åkte vi tillbaka hen igen och antog att vi skulle fördriva kvällen med att sitta på rummet igen...

Räddningen på kvällen kom när Victoria och Robin (en utbytesstudent från USA) frågade om vi ville följa med till Colaba och träffa Michelle (tjejen jag jobbar med) och Cris (en amerikan) och äta middag med dem på en pizzeria vid Marine Drive. Så vi hakade på. Tog tåget dit och promenerade ut mot havet. Efter en väldigt god Pizza (Four seosons med majs, kyckling, champinjoner och typ fetaost, ja vet konstigt!) och trevligt sällskap tog vi ytterligare en promenad efter ”stranden”. Vi satte oss på betonmuren som går efter hela ”stranden” och bara pratade i någon timme... efter gick vi tillbaka till tågstationen...alldeles i rättan tid... ännu ett bevis på att monsunperioden inte riktigt är över! Så vi tog tåget hem, eller tågen, vi bytte en del för att ta oss till rätt station. Från stationen i Govandi där vi sedan klev av tog vi sedan den sista, 20 minuter långa, promenaden hem - i spöregnet! Uppfriskande!  

Så nu har jag just kommit hem, tagit en dusch och snart ska jag sova... sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! 

Här är jag på tåget (eller fängelset ?) till Colaba 



Mmm...Bruchetta till förrätt, underbart gott!


Här är gänget på Marine Drive...Kajsa, Robin, Michelle, Victoria och Chris!

Idag är det Mahatma Ghandis fördelsedag, vilket innebär ännu en nationell högtid... därför har vi inte varit på praktiken idag heller... Vi tog därför en liten sovmorgon och planerade inget säskilt. Victoria och Shara kom och frågade oss om vi ville följa med dem till köpcentret ”In orbiti” i Vashi, som är en stadsdel lite österut från Chembur. Så vi följde med... Ni ka inte ana hur skönt det var att komma in i ett stort köpcenter med aircondition och ”vanliga” affärer.

Så vi tillbringade hela dagen där i stort sett, bara strosade runt och handlade lite kläder, åt lite thai-mat (vilket efter ett missförstånd visade sig vara friterade nudlar (!) och soppa och inte nudelwok som vi trodde. Såg minst sagt annorlunda ut, och smakade lika spännande måste jag säga... Vi avslutade med en glass – Mmmm...va gott det var! (föutom den konstiga soppan med friterade nudlar i)...

Så efter att vi strosat klart och skulle ge oss av till tågstationen upptäckte vi att det plötsligt blev väldigt mörkt därinne (inte bara på grund av de ständigt återkommande strömavbrotten) och hur det började ”dåna” och då menar jag högt.... Det visade sig att vi skulle få ett litet smakprov på monsunen – som tydligen inte slutat än! När vi tittade uppåt upptäckte vi att det faktiskt gick vågor på taket...något jag aldrig sett tidigare. Så ni kan ju ana att vi blev lite bläöta näsr vi sprang till stationen sedan... Men det var spännande! =) Blixtarna här (det åskar nämligen i slutet at monsunperioden) är inte heller av vanlig proportion – allt är liksom lite extremare på nåt sätt! Men det blev i alla fall ganska svalt av regnet, så något positivt förde det med sig... det är ju bara 31 grader varmt ute nu! =) Så – där har ni min dag... har just kommit hem och det blir nog en lugn kväll hoppas jag...kanske en film på youtube eller nåt! =) Hoppas ni har det bra där hemma!

Här är lite bilder igen.
Jag (vacker bild), Victoria ch Shara under matrasten...=)


Den väldigt speciella maten!


Jag & Victoria under glasspausen...=)


Kajsa & Victoria

Idag har vi varit i Colaba som jag berättade om. Men först var jag till ”ISO-Office” och skulle hämta min mobiltelefon som jag fivck så strikta direktiv om att jag var tvungen att göra kl 11 i förmiddags...väl där var kvinnan jag skulle möäta först 20 minuter sen, sedan kunde hon inte hjälpa mig, så jag fick en ny tid kl 12.30. När ja kom dit 12.30 kunde hon fortfarande inte hjälpa mig utan sa att någon annan skulle komma dit och informera mig kl 13.00 och sedan hjälpa mig 14.00...Ja sa att jag skulle bort och inte kunde senare...emn hon sa att jag skulle vänta. Bär ja väntat i en halvtimme bestämde hon sig plötsligt för att skicka mobilen med ”vaktmästaren” i vårt hus i stället...vilket innebär att jag fortfarande inte fått den! Men den är nog på väg...kanske! Ja får bara vänja mig vid att det är såhär det går till här!

 

I alla fall...Colaba! Jag trodde att det skulle  bli som en liten semestertripp att åkla dit, där alla turister är. Tänkte att det måste vara lugnatre och finare å så... men skenet kan bedra! Jag har nog aldrig varit i en mer kaotisk miljö!!! För det förta alla människor...för det andra all galen trafik (som inte verkar följa några regler alls) och sedan själva utseendet. Det är svårt att förklara... men överallt ligger det sopor – å då menar ja inte ett glasspapper här å ett bananskal där utan sopor, rutten frukt och inte minst bajshögar (ja, både från djur och männsikor – nöden har ingen lag) Detta innebär att stanken som sprids genom staden är näst intill outhärdlig! Det går inte att förklara hur det luktar – det måste upplevas...tyvärr!

Sedan har vi alla små stackars barn som går runt och tigger, ofta med sitt yngre syskon i famnen och ber om lite pengar till mat... Man kan inte, även om man vill, ge pengar åt alla, men det är hemskt att bara gå vidare med sin välfyllda plånbok... Världen är bra orättvis!

Efter barnen är det nog alla stackars djur jag tycker mest synd om...Alla hundar och katter som  ligger å ”hiar” i värmen och springer runt mitt i trafiken på jakt efter mat. Det skär i hjärtat att se alla som lider så mycket!

Mitt i all kaos avslutade vi med att sätta oss på Leopold Café, ett välkänt café med turistkänsla, och tog en mangojuice och varvade ner inför tågresan hem. Leopold café är ett av målen för terrorattacken i Mumbai förra året – man kunde fortfarande se kulhålen i fönstren precis där vi satt...Hua!

Här är några bilder från dagen!!!

Jag & Victoria...åsså en del av soporna i bakgrunden!



En liten skymt av trafiken...


Och sist en bild från Leopold Café - med kulhålen i bakgrunden!

Idag var min första dag på praktiken, eller jobbet. Jag och Michelle, den andra utbytesstudenten på organisationen, tog tåget, andra klass hör och häpna, och överklevde! Det var ungefär som på film...svårt att förklara, men det viktigaste är att jag varken dog eller blev skadad. Och till rätt ställe kom jag också, även olm Michelle har valt den ganska komplicerade metoden, då vi byter tåg på två ställen!

 

I alla fall...första dagen. Jag får inte berätta så mycket om vad som händer där och jag får inte heller fotografera, om ja inte frågar om lov först. Men vad som hände när vi först kom dit (efter att ha suttit 45 min vid havet och fördröjt tiden-underbart) var att några män var där och skulle göra malariatest på alla barn vilket gick till som följer: Någon tog en nål och stack ett hål i barnets finger och en annan tog lite blod på en glasbit... något barnen inte tyckte så mycket om  - vilket för mig är helt förståeligt!

 

Sedan fick jag möta barnen och jag satt där och kunde inte riktigt hitta mnib plats. De betsämde sig för att visa oss ”fiskebyn”, vilket är en liten ”by” mitt ute på stranden som består av 50 små tält med ca 6-7 personer i varje. Svårt att förstå att de verkligen bor där och livnär sig på fiske och att sälja kalla drycker, och ge barnen karusell-turer. Jag och Michelle, vita som vi båda är, blev snabbt attraktioner  och folk kom faktiskt ”springande” på stranden för att få ta kort med oss. Kändes helt bisarrt om ni frågar...men de har ju aldrig sett vita ”på riktigt” så de trodde nog att vi var skådespelerskor eller nåt sånt!

 

Tillbaka på centret fick jag hjälpa till med att undervisa barnen, eller i detta fall två tonåringar, i engelska. Tur att man kan fylla någon funktion.

 

Ikväll kommer jag nog att somna så fort jag lägger huvudet på kudden... alla nya intryck gör att hjärnan går på fullvarv hela tiden (det trodde ni inte att min kunde va?!?) haha.

I morgon var det meningen att jas skulle tillbaka till centret men eftersom jag var tvungen att gå till ISO-kontoret och hämta min indiska mobiltelefon
 så kan jag inte åka dit. Istället ska jag Kajsa och Victoria åka till Colaba, det brittiska turistområdet i södra Mumbai. 
Jag måste komma ihåg att ta med mig mer vatten än jag hade idag bara, eftersom jag nästan hade en liten svimmningsincident på stranden i hettan idag, vad förvaånade ni är va?!? Hur som helst köpte jag vatten på stranden, självklart i flaska, men det känns ändå bättre att ta med eget!

 

I övrigt mår jag bra, har inte, peppar peppar, blivit sjuk än...förutom förkylningen. Så allt är relativt bra!

 

Fortfarande inga fler bilder...Tyvärr! Puss på er!

Eftersom bloggsidan är seg på kvällara får niu gårdagen idag i stället!

Idag har vi träffat vår ”kontaktperson” Soumya för första gången. Vi var till internationella-student-kontoret på campus  och fick lite information om praktiken och om hur man fixar en indisk mobiltelefon med mera. Sedan var vi på ett första besök på min praktikplats. Kajsa följde också med, även om det inte är där hon ska vara. Soumya följde med oss idag och visade oss hur tågsystemet fungerar. Vi blev lite chockerade över folkmängden på tågstationen. Men eftersom de som reser med första klass inte behöver köa fick vi gå och ställa oss längst fram. Man slutar aldrig förvånas över deras konstiga regler. Som en rik snorunge känner man sig...men men är det en regel så är det!

 

Organisationen jag kommer att vara på heter ”Salam Balak Trust”, som ja nog nämnt tidigare, och ska tydligen vara en världskänd organisation. De tar hand om gatubarn på olika sätt sm jag fattat – dels genpm mat och omvårdnad och dels genom att utbilda dem. Min roll vet jag inte ännu...

 

En annan utbytesstudens från USA ska vara på samma organisation och samma center som jag, åtminstone de första dagarna. Hon har varit här i kanske en månad så hon får ta hand om mig. I morgon ska jag följa med henne och då ska vi resa med andra klass... ja måste erkänna att ja gruvar mig en aning eftersom ja såg hur det funkar idag...hoppas ja kommer med, inte blir avknuffad med..och kommer av på rätt ställe.

 

Apropå mobilen så kommer jag att skaffa en, samt ett indiskt nummer, vilket (så långt ja fattat) kommer att innebära att ja kan ringa hem och ni till mig, å inte så farligt dyrt heller som ja fattade...det kunde dock ta ett tag att få dem... får väl se hur det blir med det!

 

Annars har det inte hänt så mycket idag. Vi var till köpcentert igen efter att vi kom hem och köpte ytterligare en indisk kurta (samma slags plagg som  ja visade bild på tidigare) eftersom jag tydligen måste ha en viss sorts plagg på jobbet. Ja, åsså träffade vi vår andra rumskamrat i morse, svenskan som jag nämnde (tror ja) vilket också verkar vara en jättetrevlig tjej...Roligt!

 

Ikväll ska jag sova tidigt. Det har varit en hektisk dag och jag känner att värmen och min egen förkylning och feber tar på krafterna. Förutom det känns allt ganska bra just nu. Saknar alla där hemma bara...men det hade jag ju räknat med att göra – desto skönare blir det väl att träffa er sedan!  =)

 

Jag har inte knäppt några mer bilder..så idag får ni vara utan! =)

Vi är just hemkomna från ett litet äventyr. Vi bestämde oss i morse för att våga ta oss till köpcentret vi var med Victoria till - ”Star Mall”. Men problemet, som vi fick erfara, när man tar en mopedtaxi är att många chauförer inte varken pratar eller kan läsa engelska...vilket vi dumma västerlänningar tar för givet. Adressen vi gav honom, som stod på kvittot för kläderna, gick därmed inte riktigt fram. Hur som helst ledde det till att vi fick en liten tur till en annan stadsdel... Efter att ha frågat några vänliga poliser blev vi sedan visade rätt riktning. Vi tog oss sedan fram, otroligt! Men sedan återstod problemet att löpcentret inte var öppet när vi väl kom dit. Istället blev det en promenad för at fördriva tiden under den timme vi var tvugna att vänta. Väl i affärn köpte jag mig ett par indiska byxor, eller vad man ska kalla dem, och en vit blus som jag tyckte såg svett-vänlig ut!  

 Jag har fortfarande inte hört något om praktiken, så jag hoppas at jag får någon info i kväll – Jag vill ju inte direkt ta mig till ”jobbet” på egen hand i morgon!

 Hur som helst känner vi oss aningen mer orienterade nu... och vi har upptäckt att det inte är så farligt att ge sig ut en sväng. Mopederna finns överallt och det är bara att hoppa in och åka dit man vill! Och ni ska veta att det är en syn för gudarna! =)

 Snart ska vi gå och äta ytterligare en lunch bestående av ris och grönsaksröra/sås nånting... vilket vi även äter till middag och förväntas äta som frukost. Frukosten har vi dock tagit tag i själva och införskaffat bröd och jordnötssmör... allt för att slippa ett av de redan ganska enformiga målen från skolmatsalen. Trodde att jag skulle tycka maten var helt okej, vilket den förvisso väl är, men när tuggorna växer i munnen får man ingen vidare aptit... Men var inte orolig mamma, jag lovar att äta i alla fall!

 Aptitlösheten kan även bero på att jag är lite förkyld... tog tempen igår kväll och i morse och det visade sig att jag har en aning feber. Men jag tror det beror på det ständiga draget från vår aircondition... tycker dock att jag redan är lite bättre. Apropå aircondition hittade jag en ny funktion på den igår kväll, vilket innebär at vi har kunnat sova i den behagliga temperaturen 20 grader i natt, vilket var rena gudagåvan jämfört med gårdagens natt – då jag tycktes flyta omkring i sängen. Vi provar oss fram med temperaturen med andra ord! Något som också gjort att jag kunnat sova aningen bättre inatt är det faktum att vi täppte igen dörrspringan (där våra små gäster tog sig in) med handdukar innan vi la oss - Jag har inte behövt oroa mig för att få en sängkamrat med andra ord! (Däremot, Henke, har vi ödle-besök här ibland, inte i sängen dock. Små vita nästan genomskinliga är dom.)

Aporna kom på besök idag också förövrigt, de var jättesöta!

Här är en av de berömda rikshorna...


Här är den lite mindre berömda skolmaten...


Och här är en av aporna...fast ungarna var sötare!

Ja idag vaknade jag med en ganska otrevlig känsla i kroppen. Det enda jag kan jämföra det med är en rejäl baksmälla! Jag känner mig trött, hängig, lite förkyld och framförallt lite aptitlös eller smått illamående (ja tror inte att det beror på något jag ätit utan snarare värmen)  Jet-lagen har gjort sig påmind inatt... den och det faktum att jag hittade den första tusenfotingen på rummet, krälandes över golvet i mörkret, (tack Adina för ditt stöd) har gjort att jag bara sovit ett få antal timmar... Tusenfotingens sista stund var kommen, men det innebär ju inte att det inte finns fler...(ytterligare en kom på besök i morse) så nu vet jag inte riktigt hur ja ska kunna sova i fortsättningen.

Idag har vi mest tagit det lungt, strosat runt på campus-området och knäppt lite bilder och "orienterat" oss lite. Vi vågade även ta oss en bit utanför campus-grindarna, ut i storstan...men det blev kortvarigt, dels på grund av värmen, spm gör det näst intill omöjligt att promenera längre sträckor, och dels för att vi inte riktigt vågar "ge oss iväg" för långt själva ännu.

Vad gäller praktiken verkar den inte börja förrän på tisdag eller nåt. Det ska tydligen vara någon nationell högtid här i morgon, vilket gör att man inte jobbar (?) Men på tisdag verkar det som att en tjej ska följa med mig till andra sidan stan där jag ska vara på organisationen Salam Balak Trust, vilket innebär att jag måste ta ett av de ökända tågen dit! De förväntar sig tydligen att jag ska klara det själv framöver så det är nog bara att bita ihop!
I morgon kanske vi vågar ta en riksha och åka till "köpcentret" vi var till igår...sakta men säkert går det framåt!

Här Adina har du en bild på en av våra små kompisar, NÖJD? (Inte så bra bild - ja vågade inte gå så nära!)

 


Här är det "Hostel" som vi bor i

 Å så här ser det ut på campus-området

Efter ca 18 timmars resa är vi ”äntligen” framme… Flyresan var inte bland det roligaste jag upplevt… inte på grund av själva flygningen (att  man befinner sig på 11 000 meters höjd, och till skillnad från Ida inte lärt mig hoppa fallskärm ännu) utan snarare för att  jag inte lyckades somna en sekund å därmed satt vaken i  över åtta timmar isträck å bara väntade…

Till på köpet trodde jag av någon anledning att det bara var en halvtimme kvar och glad i hågen började förbereda mig när jag insåg att vi inte ens hade flugit halva tiden! Det gjorde inte att tiden gick snabbare om man säger så!

 

Det första som slog emot oss när vi kom till flygplatsen var den speciella indiska lukten, mysko…sedan den chockerande värmen…Den som gör att man svettas konstant och att kläderna klibbas fast…mysigt! Bara att vänja sig är jag rädd.

När vi åkte från flygplatsen, med chauffören som knappt kunde ett ord engelska, fick vi se den indiska slummen för första gången… med plåt/papp/trä skjul å ruckel på vardera sida av gatorna som kryllar av hundar som strövar runt och letar mat och dt värsta, barnen som sov på trottoarerna. Reaktionen blev att man stängde av…inte föra att man inte bryr sig, utan för att man inte kan ta in allt på en gång…

 

Nu sitter jag i Kajsas och mitt gemensamma rum, i  lägenheten  vi delar med två andra tjejer. Den ena tjejen heter Victoria, från Tyskland, i samma ålder som mig och tar hand om oss eftersom vi inte riktigt har hunnit träffa någon av de ”ansvariga” än. Men hon visar oss runt och ser till att vi får mat att äta å vatten att dricka. En liten ”mamma” med andra ord. Den andra tjejen har vi inte träffat än, men jag tror att hon är svenska, från Göteborg. Så det ska bli spännande att träffa henne också!  

 

Victoria tog oss med till Chembur tidigare idag, så vi kunde ta ut pengar, köpa kläder och se oss omkring. Så idag har jag inhandlat min första indiska outfit och åkt mopedriksha för dörsta gången! Nej Andreas, den var inte lika cool som din moppe =)Jag har också gjort den inte så trevliga upptäkten att det bor tusentals inte alltför mysiga tusenfotingar (halvstora randiga monster) ute på campusområdet...vilket innebär att jag är stundtals livrädd när jag traskar omkring!

 

Nu efter en sval, eller kall, dusch blir det en ganska lugn första kväll. Det är mycket som måste smältas…

 

Ja, så nu vet ni att jag, trots att jag saknar alla hemma, får handskas med min lilla tusenfoting fobi och har svårt att fatta att jag ska vara här i tre månader, ändå lever och mår bra!


Så, här är lite bilder så länge... Vårt rum.



Kajsas hörna av rummet



Min hörna/Internethörnan



Toaletten (En riktig dessutom, hälsa farfar det så han blir lugn!)

 

Kajsa, så ni vet hur hon ser ut!


Åsså jag, i min nya indiska outfit, precis som jag lovade mamma!

Ja..allt har gütt bra...men ja kunde inte ringa hem och berätta för er sa jag hoppas att ni läser detta! Jag fixar internet i morgon eller pa mandag sa jag hör av mig! Puss puss

Ja... bara timmar kvar nu! Sedan bär det av!

Nästa gång jag skriver befinner jag mig i ett helt nytt land i en helt främmande världsdel...
Spännande!

Så hej då Sverige..hej då gott folk! =)

Ja, jag är medveten om att jag inte har varit den bästa på att uppdatea...men det kan i och för sig bero på att jag inte har haft något att skriva! Inte för att det inte hänt något... men för att jag inte ens kan tänka en vettig tanke just nu...och därmed absolut inte kan skriva en!

Ja... det är två dagar kvar tills jag bär iväg nu...med denna inräknad! Börjar NÄSTAN inse det nu tror jag...för jag känner en litenb konstig gnagande känsla när jag inser att jag nog inte kommer att hinna med allt jag planerat för de sista dagarna...eller jo...allt det viktiga hinner ja ju... Men det här jag skulle önska att  jag hann...som att bara strosa runt å njuta lite av allt innan jag lämnar det liksom. Men så fort jag har packat klart, köpt det sista och ställt iordnig allt så kan jag ju faktiskt ägna mig åt mina älsklingar... som jag också skulle vilja ha mer tid med.... Så det blir nog bra!
 
Andreas  fyllde 26 år i måndags, gammal gubbe börjar han bli, om man frågar honom själv i alla fall. Själv tycker jag att han är precis lika barnslig, inte illa ment, som när jag träffade honom för lite mer än fyra år sedan... Hoppas att han alltid kommer att ha sitt barnasinne kvar!
Å du ser faktiskt ut som en liten racerkille när du åker på din brandgula gubbmoppe genom långgatan älsklingen, ja lovar! =)

Vi firade med hans familj på dagen på söndag, med bullar och bärpaj med glass... Så roligt att hinna träffa dem innan jag åker. Sedan var vi på Spicy-cow i bollnär och åt lite med min familj...så vi hann med lite kvalitetstid med dem också. Men de träffar jag ju mer, men kanska inte på samma sätt. trevlit var det i alla fall.

Nej nu måste jag nog packa... så jag får det gjort snart...annars får jag ett panik-samtal från  "mamma-Isabell" inom snar framtid! Skönt att det är ordning på någon! =)



Tänkte jag skulle hedra dig med en bild, men jag hade tyvärr ingen på din vackra moped! Så du fick en på Din andra flickvän, Novan istället!
  

Är det inte alltid lika skrämmande när man helt plötsligt börjar nynna på en låt, får för sig att knäppa på radion och låten som du just sjöng på spelas just då!?! Hm...undrar om man har ett sjätte sinne ändå?

Idag har jag, faktiskt, haft ialla fall lite disciplin och kommit igång med den individuella uppgiften. Även om jag har en del kvar känns det i alla fall slönt att man kommit igång...det är alltid det som är det svåraste har jag upptäckt! Hoppas det flyter på lite i morgon också så jag blir klar någon gång. Det skulle vara så skönt att bli klar den här veckan så jag slipper sitta å plugga allt för mång dagar nästa vecka...min sista vecka på tre månader i sverige! Känns som att jag kanske vill ägna den åt annat!

Solen har tittat fram en sväng idag också, efter världens störtskur på förmiddagen, å ja har haft tid både för en promenad med Trogen å att ligga på spikmattan, på balkongen i solen! Underbart, man måste ju unnna sig lite livskvalitet mitt i allt! 

Nu sitter jag å funderar på vad jag ska ägna min sista helg åt. Det blir nog en del packning kanske... men ja hade nog tänkt mig hinna med lite kvalitetstid med grabben, familjen å lite kompisar också! Härligt, fullt upp med andra ord!

Nu ska jag i alla fall sätta mig en liten stund till med skolarbetet, vore ju dumt att vara överambitös, sedan blir det nog en liten ridtur innan ja, troligtvis, åker ner till pojken min ikväll...


Måste ju säga att vi måste vara det vackraste paret som skådats...någonsin!!! 



 
  

Nu är vi hemma igen efter en mysig tur med picknick vid strömmen med Helen & Julia och hästarna.
Såhär mysigt hade vi det:

 

Japp, granngården är återigen befolkad av min älskling, som är hemkommen fårn Uppsala över helgen.
Hörde att du inte mått så bra vännen...å att någon somnade på (!) dig punder tågresan hem?!? De e inte lätt ibland! Hoppas att du mår bättre nu å att vi får tillfälle att ses nu i helgen!    

Annars är allt som vanligt tror ja, hur nu en vanlig dag ser ut...

Ska snart ut på skogsutflykt med hästarna och två vänner. Det blir nog mysigt! Bara vädret kunde vara som de var igår! Men men...ingenting kan ju vara perfekt!

Nepp...om man skulle ta och plugga en stund då! 






Nej förresten...det finns så myvket annat som är roligare!


 

 

Ja, det närmar sig som sagt med stormsteg. Snart bara två veckor kvar (å ja har fortfarande inte fattat det).
Fick veta idag att vi tydligen ska bo på TiSS (Tata Institute of Social Science) campus...i ett rum med tre andra utbytesstudenter! Lät inte så lockande...framförallt inte när vi önskat att få bo i lägenhet bara jag och Katarina, och inte på campus. Men våra önskemål struntar de tydligen i...
Vi fick inte som vi ville med själva praktikplatsen heller så jag börjar bli van och börjar inse att det inte är så stor idé att komma med önskemål!

Man får inte allt man vill här i världen...så är det bara!

Sitter och funderar på vad man ska packa...det börjar bli dags att tänka lite nu, för ovanlighetetns skull... Men vad tar ma med sig på en tre månaders resa? Johanna å Adina, det är här ni får komma med tips...även om era resor inte varit precis som den ja har framför mig men ändå! kläder är det ju bara onödigt att ta med..eller ja, ja tänker ju inte åka naken å ja kanske vill byta om nån gång, men annars köper man ju allt där. Det blir nog mest en massa teknmiska prylar som sliner ner...typ datorn, kameran, videokameran å sånt, å en massa jä**a laddare å kablar å skit...hm..min resväska kommer nog att bli full ändå!

Nej... ja orkar inte tänka på det mer. Får hitta på något annat kul (istället för att plugga som det är meningen att jag ska göra just nu) Får tänka på Adinas å min fina stund i skogen igår istället eller på filmen Sweet Home Alabama som ja å mamma tittade på igår kväll. Det måste vara en av mina absoluta favorit filmer... den e så skön! Vet inte varför men ja älskar den. Hmm....känner att  ja börjar tappa fokus här igen! Kanske måste återgå till mina utvärderingar trots att jag inte känner så värst mycket för det...

Ja får ta mig i kragen helt enkelt!






Ja tycker att den här bilden beskriver hur jag känner mig just nu!

Ja..DE E MYCKET NU!

Både på gott och ont förståss! Sitter och försöker finna inspiration till min individuella uppgift, som jag helt plötsligt fick en gratis eftermiddag att börja med eftersom vi slutade tidigt idag. Men för det första var det ju inte så lätt som jag trodde att hitta material till den... Å för det andra är allt annat så mycket roligare för stunden! (Som alltid när man ska försöka plugga hemifrån) Å speciellt när ämnet är det otroligt intressanta utvärdering & Kvalitetsarbete...Jippie!

Solen skiner till och med lite idag, å därför känner jag starkt för att ta en promenad eller nåt istället för att sitta här framför datorn...kanske borde göra det?!? För det är man väl värd efter två å en halv timmes hårt slitande i skolan idag? (Ja ja var ironisk!)

Fick just veta att jag kanske ska på barnkalas till helgen, då lille Oskar, förövrigt en av de absolut sötaste å härligsate barnen på denna jord, fyller tre år på onsdag! Ska bli roligt att träffa hela familjen Lindberg-Hallstensson igen...Det var ett tag sen sist!

Kanske inte låter som att ja har så fullt upp ändå...(ja kanske var lite ironisk med min rubrik) men ovanpå allt i mitt liv just nu hänger en gnagande liten resfeber. Har insett att min, lite för långa och oroande, resa till Indien närmar sig med stormsteg... Mindre än tre veckor kvar nu! Å nej Johanna, ja går inte å är orolig hela tiden å skrämmer upp mig själv...men du vet att ja liksom börjar fatta att ja nog måste börja förbereda mig nu nämligen! Men men..som ja brukar intala alla andra när det är nåt så ordnar det sig nog! Haha

Nepp...nu ska jag gå ut i solen...självdisciplinen var inte så god idag med andra ord!

Nej, det blev inget sabotage i lingonskogen... Vi var alldeles hederliga faktiskt! Vi övervägde nämligen att lägga stenar i lingonhinkarna för att tjäna lite extra. Men smarta som vi är insåg vi att de kanske skulle upptäcka det. Å snälla som vi är skulle vi aldrig kunna göra något så fruktansvärt! haha

Men lingon blev det i alla fall... å även om det inte kanske är det bästa förtjänsten att få 8 kr per kg så är det ju något...vi plockade trots allt 5 st 10 kilos hinkar var! Ja e så stolt över oss! Riktiga skogsmänniskor har vi blivit!
Så Adina...din affärsidé kanske funkar trots allt!

...eller vad var det ja lovade att döpa mitt nästa inlägg till Adina?

Hade en helskön myskväll tillsammans jag & Adina igår. Tog det lungt, lyssnade på "Svenne banan" (vilket måste vara en av de konstigaste låtar ja hört) åt lite kebab på pizzeria Edsbyn å tittade sen på Forrest Gump, vilken vi kunde konstatera är en ganska underbar film faktiskt! Så en ganska perfekt lördagskväll med andra ord! 

Adina chockade mig genom att fråga om jag ville följa med och plocka lingon idag! Hon måste ha slagit huvudet (hårt) i nånting eller nåt... Men är man i desperat behov av pengar som hon verkar vara så...
Vad vi än paratade om konstaterade hon att "Ja, det kanske finns pengar i de oxå". Jag vet inte hur många affärsidéer hon har på lut... eller vilka var det Adina? svart-taxi, lingonbranchen, musiker? Hm... hoppas för alla musikälskare att du håller dig till de två första gumman! 

Nepp... nu är det väl dags att ringa och väcka dig om det ska bli några lingon plockade idag eller hur? 



    
 

Ja då kan ju detta tolkas som att jag supit mig redlös...Jag kan då berätta för er som trodde det att det har ingenting med fylla att göra!

Jag är nämligen just hemkommen ifrån ett timmes styrkepass med Nemah såhär på morgonen..Å jag tycker att rubriken talar för sig själv! Kan väl säga att det inte var styrketräning som låg högst på önskelistan när jag vaknade halv åtta i morse...men jag är väldans glad att jag pallrade mig iväg ändå. Satan alltså! Något jag starkt rekommenderar med andra ord!

Så, jaa Adina...du missade verkligen något (inte för att göra dig avundsjuk eller så)! Men det tar vi igen med en promenad senare idag va?!?

Ja...då var det dags! Det absolut svåraste....det första inlägget!

Ja tänkte att det var på tiden att jag låter folk få läsa om mitt högst intressanta liv!
Frågan är ju bara var man börjar!

Jaaa... hur gör man en perfekt början på en blogg?...vad skriver man om?...hm...

Ja skulle ju kunna skriva om vem jag är...men det vet ju alla som, kanske, kommer att läsa det här...
Jag skulle kunna skriva om vad jag gör eller vad som hänt i mitt liv...men det vore inte heller så intressant...

Så vad ska jag skriva i detta första inlägg?

Ja det behöver jag inte fundera på längre, för nu är det redan gjort!

Japp Anders, ja vet vad du tänker...det är dags för Bonn Jonsson att äntligen ta steget...Och sända Live Från Buschen!