Live från buschen

Idag har vi varit i Colaba som jag berättade om. Men först var jag till ”ISO-Office” och skulle hämta min mobiltelefon som jag fivck så strikta direktiv om att jag var tvungen att göra kl 11 i förmiddags...väl där var kvinnan jag skulle möäta först 20 minuter sen, sedan kunde hon inte hjälpa mig, så jag fick en ny tid kl 12.30. När ja kom dit 12.30 kunde hon fortfarande inte hjälpa mig utan sa att någon annan skulle komma dit och informera mig kl 13.00 och sedan hjälpa mig 14.00...Ja sa att jag skulle bort och inte kunde senare...emn hon sa att jag skulle vänta. Bär ja väntat i en halvtimme bestämde hon sig plötsligt för att skicka mobilen med ”vaktmästaren” i vårt hus i stället...vilket innebär att jag fortfarande inte fått den! Men den är nog på väg...kanske! Ja får bara vänja mig vid att det är såhär det går till här!

I alla fall...Colaba! Jag trodde att det skulle  bli som en liten semestertripp att åkla dit, där alla turister är. Tänkte att det måste vara lugnatre och finare å så... men skenet kan bedra! Jag har nog aldrig varit i en mer kaotisk miljö!!! För det förta alla människor...för det andra all galen trafik (som inte verkar följa några regler alls) och sedan själva utseendet. Det är svårt att förklara... men överallt ligger det sopor – å då menar ja inte ett glasspapper här å ett bananskal där utan sopor, rutten frukt och inte minst bajshögar (ja, både från djur och männsikor – nöden har ingen lag) Detta innebär att stanken som sprids genom staden är näst intill outhärdlig! Det går inte att förklara hur det luktar – det måste upplevas...tyvärr!

Sedan har vi alla små stackars barn som går runt och tigger, ofta med sitt yngre syskon i famnen och ber om lite pengar till mat... Man kan inte, även om man vill, ge pengar åt alla, men det är hemskt att bara gå vidare med sin välfyllda plånbok... Världen är bra orättvis!

Efter barnen är det nog alla stackars djur jag tycker mest synd om...Alla hundar och katter som  ligger å ”hiar” i värmen och springer runt mitt i trafiken på jakt efter mat. Det skär i hjärtat att se alla som lider så mycket!

Mitt i all kaos avslutade vi med att sätta oss på Leopold Café, ett välkänt café med turistkänsla, och tog en mangojuice och varvade ner inför tågresan hem. Leopold café är ett av målen för terrorattacken i Mumbai förra året – man kunde fortfarande se kulhålen i fönstren precis där vi satt...Hua!

Här är några bilder från dagen!!!

Jag & Victoria...åsså en del av soporna i bakgrunden!



En liten skymt av trafiken...


Och sist en bild från Leopold Café - med kulhålen i bakgrunden!