Live från buschen

Idag har jag och Kajsa varit till "Elephanta Islands" utanför Mumbais kust, där vi besökte "Elephanta Caves". Vi började med att ta tåget ner till Colaba, där vi sedan tog en taxi till "Gateway of India". Den byggnaden i sig var väldigt maffig att se – jättestor och vacker stenbyggnad. Därifrån betalar man för att ta en större båt eller en mindre färja ut till ön. Efter att ha blitit välsignade (med en ”Bindi” i pannan och ett ”armband” samt några sockerbitar) av en präst tog vi oss på båten. Resan tog en till en och en halv timme och det var faktiskt helt underbart att komma ut på havet. Först och främst brisen, svalkande bris när man sitter på "soldäck" och njuter av båtfärden. Sedan är det faktiskt, om man undviker att titta ner i vattnet, ganska vackert ute till havs. För om man tittar på vattnet ser man bara en massa sopor och döda fiskar med mera vilket påminner om att man fortfarande befinner sig i Mumbai. Tittar man däremot mot horisonten istället så ser det faktiskt riktigt tjusigt ut.

 

Väl framme vid ön klev vi iland och mötes av en ganska vacker natur och vi har verkligen fått chansen att bara vara turister idag. För att ta sig till de berömda grottorna, som var anledningen att vi åkte hit, går man efter en trappa uppför berget. På båda sidorna om denna trappa satt försäljare med sina souvenirer de ville sälja och det var riktigt mysigt att bara strosa runt och titta. Längst nere i trappan kunde man även, vilket var bland det roligaste vi såg på hela resan, hyra en stol i vilken två man bar en uppför trapporna i... vi hade inget emot att gå och att utsätta sig för den förnedringen, att bli buren, var inget vi ville testa...även om det nog skulle ha varit en fin syn!!! =)

 

Själva grottorna påminde mycket om de förra grottorna vi besökte, med pelare, skulpturer, tempel och "reliefer" i sten. Så himla häftigt och vackert! Jag är så fascinerad av sånt! Synd bara att britterna under kolonialtiden använde dessa grottor som "skjutbana", om ryktena stämmer, och att de därmed inte är så väl bevarade som de kunnat vara. Men det var i alla fall maffigt att se!

 

Så på vägen ner från grottorna igen stannade vi och köpte lite saker. Jag köpte armband och en fotlänk. Det är så ovant för mig att behöva pruta så mycket som man gör här. Säger de ett pris så ska man direkt gå ner till lite mindre än hälften å sedan stiga till ungefär hälften...känns lite oförskämt! Men det är de ju vana, så priserna sätts ju därefter =) jag har i alla fall räknat ut ungefär hur mycket pengarna jag har lagt ut på denna dagsutflykt, med transport, mat, inträden och så vidare och det blev ca 690 Rupees, vilket ju kan låta mycket men motsvarar ca 100 (107 för att vara exakt tror jag) svenska kronor! Helt sjukt när man tänker efter...å det är liksom för en heldag med allt inräknat!!! Man blir lite lätt bortskämd är jag rädd, kommer tycka att allt är svindyrt i Sverige sedan! =)

Efter grottbesöket så tänkte vi oss en liten sväng i Colaba eller Crawford-market eller något, men vi (mest jag) var så trötta att vi åkte hem istället... att vara på utflykt tär på en! Så vi åkte hem och har haft en skön, lugn kväll på rummet istället...kanske att det blir Colaba i morgon istället, om vi orkar! =)

Här är lite bilder från dagens utflykt:

Gateway of India


Båtarna vi åkte med


Ön på avstånd


Stolarna man kunde "Hyra" på ön hahaha.....



Entren till en av grottorna...maffigt!



Jag posandes bland skulpturerna (som jag just hade stuttat huvudet i så att alla som tittade asgarvade...åt mig!)



Några av relieferna, föreställande guden Shiva om jag inte minns fel!

 

Kajsa med två damer som tydligen poserade med turister på kort...för pengar!

Så här såg trappan ut där man gick och handlade...mysigt med skugga under skynken de hade satt upp!

Riktigt skönt var det med en liten båtfärd efter en perfekt, kulturrik dag... en nöjd Linnea!



Vackert...om man "halvkisar" lite med ögonen och inte tänker så mycket! =)



Så...en helt perfekt dag!!!

Praktik idag – inget speciellt hände. Har organiserat lite med böckerna, märkt dem och läst en del...väldigt intressanta och allmänbildande böcker faktiskt! Så nu kan jag lite mer om djur & natur, bland annat om valar och spindlar, än jag kunde tidigare! Se där, man lär sig något nytt varje dag! =)

 

Annars har jag inte gjort så mycket idag. Men jag har kommit på en sak…att tiden går och man upplever nya saker hela tiden och man slutar aldrig förvånas  - men samtidigt har dessa saker som man upplevde som så konstiga och skrämmande från början börjat bli som en konstig vardag – man blir van dem! Men en sak som slog mig idag på väg till jobbet var att vissa saker vänjer man sig aldrig vid! Den insikten fick jag när en av mina vänner tusenfotingarna bestämde sig för att korsa vägen mitt framför näsan på mig! Trots att jag ser dem titt som tätt och vet att de faktiskt existerar så försvinner inte den välbekanta kallakåren efter ryggraden när de dyker upp i min åsyn! De är så äckliga!!! Såja – nu har jag avreagerat mig lite! =)

 

Något mer som slår mig när jag tänker på detta förunderliga land med denna förunderliga stad är att det inte existerar något ”lagom” här – och då menar jag inte bara den så svenska ordalydelsen lagom utan rent konkret liksom! En förklaring: Två mornar när jag och Kajsa åkt till stationen i Govandi har vi sett en man promenerandes med sin hund i koppel. Detta är en labrador, eller ska föreställa i alla fall tror jag, men ser mer ut som en minigris eller en flodhäst. Hunden är så fet att den knappt kan gå!!! Och så ser man hur han går från matställe till matställe och låter folk mata den stackars hunden som mer än gärna glufsar i sig en friterad måltid… Tanken som slår mig är varför finns det inget mellanting – ett lagom? Hela dagarna ser man dessa magra, beniga, svältande hundar strosa omkring hela dagarna i hettan – och så ser man denna motsats! Varför kan det inte få finnas ett välmående mellanting istället för dessa extremer!?! Det verkar som att Mumbai funkar mycket så, allt är extremt, antingen åt den ena eller det andra hållet! Det finns liksom ingen balans… fattigdomen är bara ytterligare ett exempel. Det är så snedfördelat! Hm…Blev lite frustrerad bara av att tänka på det märkte jag – men jag kan inte göra så mycket åt det…TYVÄRR…Varken åt den feta stackars hunden eller Indiens fattigdom är jag rädd…Även om man bra gärna skulle vilja förändra en hel del!      

Jaa idag har jag varit på praktiken igen. Men jag har inte märkt böcker som det var meningen att jag skulle göra idag, utan det ska jag göra i morgon i stället. Istället har jag tittat på när barnen övar inför sina uppträdanden igen. Den 14 november har SBT ett jubileum för att det var 20 år sedan organisationen startade. Så då är sponsorerna inbjudna och barnen ska spela upp ett drama, sjunga och dansa med mera – och jag ska självklart vara där och titta! Ska bli kul att se ”slutproduktionen” när jag har varit med och tittat så mycket. 

 

I morgon börjar barnen skolan igen efter deras ”Diwali-lov”, så då får jag se hur det är på centret medan barnen inte är där. Antar att det kommer att vara väldigt tyst och tomt, men några av barnen är nog kvar har jag för mig. Så då kanske jag kan hjälpa dem med något i stället.

 

I dag klarade jag av att stanna hela dagen, trots att jag fortfarande inte är bra. Halsen och bröstet värker, jag är hostig och det ”rosslar” och har sig när ja andas ibland…mysigt! =) Men tydligen är det inte bara jag som är sjuk. Alla på jobbet är mer eller mindre förkylda – och det hör tydligen till årstiden och är inte på grund av att jag smittat dem som tur är! =) Jag hoppas dock att jag tar igen mig riktigt snart och att jag slipper att det tar om – vilket är ganska troligt! Suck… Vill kunna göra saker igen, hitta på något i helgen och kanske orka med att träna lite i gymmet snart igen…hoppas på lite efterlängtad energi!

Jag upptäkte att en av bilderna i ett tidigare inlägg, under Diwalifirandet, försvann...så här kommer den nu istället, i brist på annat! =) Vackert!

Idag har jag gjort ett försök att vara på praktiken. Jag pratade med min handledare igår kväll som berättade att besöket till centret i Kalyan var inställt. Å det var ju tråkigt, för jag vill åka dit, men det var tur i oturen för vi ska troligen åka dit nästa vecka istället –vilket var ännu bättre för då kanske jag kan få ut mer av det om jag mår bättre.

 

Så idag bestämde jag mig för att, trots att jag inte kände mig det minsta motiverad i morse eftersom jag inte är helt frisk än, att prova åka till jobbet. Pratade med chefen och berättade att jag inte var så pigg så att jag kanske kunde få vara där några timmar i alla fall och åka hem tidigare. Så det gjorde jag. Var där mellan ca 10 och 15, vilket tydligen var tillräckligt för att jag skulle bli utmattad. Så nu sitter jag ”hemma” på sängen och tar det lugnt igen. Känns ju inge roligt att missa praktikdagar men det kanske var en dag för tidigt att börja jobba igen misstänker jag. Hoppas att jag hinner återhämta mig igen tills i morgon så jag kan göra ett nytt försök då! Då skulle jag tydligen få hjälpa en av volontärerna, som jag tycker jättemycket om, att sortera böcker och märka upp dem som hon börjat med, precis som vi gjorde på det andra centret för någon vecka sedan! Så jag vill dit i morgon så att jag kan bidra med något... för idag har jag mest suttit och iakttagit barnen och det de gör – vilket är intressant, men jag vill kunna bidra mer!

 

Idag har vi, jag & Kajsa, även bestämt oss för att följa med på en liten resa som de ansvariga för oss utbytesstudenter har ordnat för oss. Vi kommer att åka den 10:e november och komma tillbaka den 13:e och vi ska tydligen besöka en skola, en by, ett tempel och två organisationer ute på landsbygden om jag har fattat det rätt. Låter intressant och det ska bli roligt att få komma en bort från Mumbai ett tag. Lantmänniskan i mig skriker efter natur och frisk luft – så det hoppas jag på!!! =)    

Ytterligare en vilodag i lägenheten har avklarats. Jag känner mig något bättre idag, men känner fortfarande att jag inte orkar så mycket än...Dagarna blir därmed ganska innehållsfattiga! Eftersom vi inte hade något planerat idag, trots att det är måndag och skoldag...har vi haft ytterligare en ledig dag!

 

Jag och Kajsa åkte dock till tågstationen i Govandi idag för att fixa månadskort med tåget. Vi har nämligen tröttnat på att st å och stämpla kuponger varje gång man ska pka, dels för att det tar tid och är tråkigt och dels för att stämpelmaskinernas ibland strejkar och det det blir rätt krångligt. Så nu har jag löst ett tremånaders kort, även om jag bara har två månader kvar här... för då slipper jag lösa ett nytt månadskort efter en månad och ja ni fattar... Minsta möjliga krångel med andra ord! Vi tänkte att det är ändå ingen summa att bråka om då då är detta det lämpligaste alternativet. Jag betalade 440 Rupees för mitt kort, som jag kan åka på dagligen med alla tåg till Mumbais tre huvud-stationer och hem... vilket innebär att jag betalade ca 60-70 svenska kronor för att ta mig till och från jobbet, samt åka hur mycket jag vill på fritiden, (mellan dessa stationer) under resten av min tid i Mumbai! Och jämför man det med de 950 kr jag betalar för ett månadskort, som ungdom/student hos X-trafik, så inser man att det är ganska billigt här... Det kan ha att göra med att man här riskerar att få hänga på utsidan av tåget kanske =)

 

På stationen i Govandi bor förövrigt en av de ynkligaste hundar jag någonsin sett. En tanig och skabbig liten tik som jag ser varje dag jag går till jobbet. Helt utan päls är hon stackarn och huden skiner liksom igenom. Helt rosa är hon den lilla damen. Lilla vän, vad gärna man skulle vilja hjälpa henne. Mumbai är ingen trevlig stad för djur...(egentligen inte människor heller men de väljer ju i alla fall själva!) Men det är inget jag kan göra åt tyvärr!

 

Vi har även tagit en tripp till affären för att inhandla frukost/matsäck för de närmsta dagarna... så jag har varit utanför lägenheten idag, men sedan fick det räcka! =) Nu har jag tagit en dusch, tvättat alla äckliga sängkläder, känns inte så fräscht när man varit sjuk, och tagit det lugnt igen...

 

I morgon är det meningen att jag ska få följa med de båda cheferna för Salaam Balaak-centren till organisationens tredje center, i Kalyan, vilket verkar jätte intressant. Får se om jag är kapabel till det bara... all or har inte infunnit sig än, så vi får se hur jag gör. Kanske behöver jag ytterligare en återhämtningsdag! =)

Nu är jag på bättringsvägen. Efter att ha haft en rätt så jobbig gårdag har jag sovit en hel natt utan avbrott, för första gången på länge, och utan någon högre feber. Vaknade nångång mellan 8 å 9 i morse, ganska utvilad och med bara 38.3 grader i kroppen – som natt och dag om man jämför med igår! Och inte har det växt ut någon knorr på mig än heller!!! =)

 

Så idag har varit en ganska bra dag. Även om ja inte är frisk än, utan fortfarande har lite feber, ont i kroppen & halsen och är snorig å så så kan jag i alla fall se en ände på eländet idag. Så det känns som det är på väg åt rätt håll! Jag är glad!!!

 

Men aptiten har inte riktigt återvänt än, vilken krävs om man ska få i sig matsals-maten, så ikväll blev det rostade mackor och yoghurt – var mer frestande tyckte jag! (Rumskompisarna lagar förövrig nåt ”Tacos-liknande”, vilket också ser rätt gott ut...men men!)

Såhär såg vår kvällsmat ut i alla fall...GOTT! (Rostade mackor med ost och yoghurt med flingor)

Ja, man skulle kunna tro att jag syftar på utomhustemperaturen, som också ligger någonstans runt 30 grader, men så är inte fallet...Jag vaknade runt 05.00 i morse av att jag frös så att jag skakade, vilket jag inte direkt är van vid sedan jag kom hit. Jag frös så mycket att jag var tvungen att hämta strumpor att sätta på mig och tänkte ta koftan jag åkte hit i också men jag tänkte att det vore kanske att överdriva! Men trots att jag frös var jag het i hela kroppen.... lyckades så småningom, huttrandes, somna om... vaknade igen runt 8 och kände att huvudvärken kommit smygandes igen. Tog tempen och det visade sig att det inte var så konstigt att jag inte mådde så bra... 39.9 grader, har nog aldrig haft så hög feber! Men efter två alvedon lyckade jag i alla fall ta mig upp.

 

Kajsa pratade sedan med husets ”allt-i-allo” som förövrigt skulle hit och sopa golven kl 9 en lördagsmorgon, och han ordnade så att jag skulle få komma i kopntakt med en läkare, för säkerhets skull. Så Kajsa följde med mig när chauffören kom och hämtade upp mig utanför lägenheten och vi for hem till skolans läkare. Så efter en ganska torftig undersökning, hon kände på pannan, lyssnade på lungorna och frågade lite frågor, så fick jag förkylningsmedicin utskriven.  Så nu sitter jag hemma i lägenheten och ”kurerar” mig, stoppar i mig piller och tar det lungt... Hoppas att har nått ”toppen” av sjukdomen nu så att det blir bättre...vad det nu är för något. Vi misstänker att det är inflensa, men hon tog inga prover så vi vet inte exakt. Kanske skulle jag bli den första jag känner att drabbas av influensan men knorr på om man säger så... men jag vill inte uttala mig så mycket om den saken eftersom jag inte fått det konstaterat. Men men! Jag kan ändå inte göra något åt det – bara knapra piller och vänta! Å svininfluensa, om det nu skulle vara den, är ju inte farligare än vanlig influensa, smittar ju bara mer. Så jag ska hålla mig hemma nu och försöka smitta så få som möjligt! Man får se det positivt – jag är ju i alla fall inte hemma och smittar ner er! =)

 

Kajsa är väg till affären nu och handlar lite med de andra tjejerna. Jag beställde nåt gott, får se vad hon hittar, kanske glass eller godis eller något... för när man är sjuk och de ”e så synd om” så får man äta sånt! =) Och då blir man uppassad också, av stackars Kajsa – hoppas jag inte smittar henne...  
Nepp, nu ska jag vila en stund, i väntan på det goda! Kan inte göra så mycket annat här =)

Nja, en god natts sömn blev det inte. Jag vaknade runt 2-3 nångång med en rejäl migrän bankandes i mitt huvud... Hade även en aning feber och mådde med andra ord inte sådär jättebra! Men efter två Alevdon-brus och en timmes vridande och vändande lyckades jag somna om till slut. Men särsklilt utvilad var jag inte i morse när jag vaknade och huvudvärken hade tagit om igen. Men plikttrogen som man är pallrade jag mig upp och iväg till jobbet i alla fall (efter ytterligare två Alvedon).

 

Väl på jobbet, eller praktiken, har det varit full rulle idag. Liv och rörelse överallt, eller snarare ett uns av kaos kanske. Men jag är glad att jag åkte för nu har jag fått varit med och sett hur barnen gör alla dessa vackra dekorationer och utsmyckningar. Bland annat har jag sett hur det går till när de gör blomkransar/girlanger av bland annat Jasmin-blommor och tagetes. Kransarna är så vackra och luktar så gott! Väldigt imponerad måste jag säga att jag är. Barnen var grymt duktiga – för många av dem jobbar nämligen med att göra sådana (sorgligt nog). Nästa gång jag ser något barn som står och säljer dessa kransar ska jag tänka på vilket jonn som ligger bakom det... Sedan har jag fått sett när tjejerna dekorerat med färgpulver igen. De är helt otroligt duktiga – makalöst vackert blev det! Sedan fick några barn måla på papperspåsar som de sedan lade en pappersfågel som barna vikt inuti – vilket de gav som välkomstgåva till alla medlemmar tillsammans med blomkransen runt halsen och en bindi (den så indiska pricken i pannan).

 

 Besöket av ”United W” var planerat till kl 14.00 så hela förmiddagen gick åt till att förbereda. Under beöket gick allt bra. Barnen var jätteduktiga med sina framträdanden och inget gick fel. Efteråt fick barnen ”mingla” med organisationsmedlmmarna, vilka alla var från olika länder. Det blev lite halv-kaotiskt ett tag. Barnen blev så exalterade av att få prata med alla dessa ”utlänningar”, vilket man kan förstå, så ljudvolymen höjdes några grader ett tag =)  Men allt gick som sagt bra.

Här är lite bilder som får illustrera dagen:

Såhär såg det ut när pulverdekorationen började ta form... 



Och såhär såg den ut när den var klar...fantastiskt vacker!



Här är barnen (som jag inte får ta bilder på) i full färd med att binda blomkransar


Här sitter alla barnen i väntan på att uppträda!


Här är en av blomkransarna, som jag fick ha i året...


Och slutligen en bild på hur jag ser ut nu för tiden... med min fina "Bindi" i pannan, dagen till ära =)




Förövrig:

• så såg jag en man klippa en gräsmatta för hand idag – och då menar jag sittandes och med sax. Undrar om han har tim-penning stackarn?!?  

 

• höll jag på att kräkas på tåget idag. Två kvinnor, med en varsin korg balanserande på huvudet,(vilket jag är mäkta inponerad på) klev på och ställde sig mitt framför mig. Det visade sig att de hade fisk (torkad, eller fiskrens eller något) i sina korgar...stanken därifrån var obeskrivlig...tur att de snart skulle av =)  

 

• åsså ramlade en ödla ner på mig när jag öppnade fönstret på rummet för några sekunder sedan, den höll på att skrämma livet ur mig, även om den va ganska söt...

 Sådana saker man bara upplever i Mumbai antar jag... =)  

Ikväll ska jag bara ta det lugnt... hade tänkt att bara kurera mig i helgen. Kanske blir det ett avsnitt av Greys Anatomy och en coca cola som fredagsmys... =)

Japp. Idag har vi förberett för det kommande besöket på centret. Barnen har övat på de sånger och danser de ska framföra och det har städats lite här och där. Jag har även fått lite grepp om vilka som kommer och varför. Det är tydligen en organisation kallad ”United W” eller "Worldwide United"(?) som ska besöka Salaam Balaak Trust. Denna organisation är någon slags mellanhand mellan organisationer som ”SBT” och donatorerna som sponsrar och skänker saker till organisationerna.  Så anledningen till att de kommer på besök är mset för att de vill se vad deras arbete kan leda till, vad barnen lär sig och kanske för att kunna skaffa fram fler sponsorer – vilket alltod behövs! Så om jag fattat det rätt är det ett ganska viktig

Möte som äger rum, i morgon – och jag får ta del av det! =)

 

Barnen ska få dekorera centret i morgon och ”chefen” sa att jag skulle få vara med och lära mig exemplevis hur man binder blomsterkransar av jasminblommor, som är väldigt vanligt förekommande här – både vackert och väldoftande. Ska bli kul! Sedan antar jag att jag kommer att få hjälpa till i försöken att organisera barnen – vilket inte alltid är så lätt. De minsta, ca 3-5 år, ska också uppträda, men de vill menst bara springa omkring eller sitta ner och gråta... som barn gör bäst med andra ord! =)    

 

Ser faktiskt fram emot morgondagen. Hoppas därför att jag kan vara med – känner nämligen att en förkylning är på gång igen... och en rejäl den här gångem...om det inte bara är inbillning  eller tillfälligt (vilket jag hoppas)! Men vi får se. Klarar jag av morgondagen har jag ju hela helgen på mig att kurera mig på sedan...vilket ju är skönt! Synd bara om man ska behöva ligga sjuk hela helgen, då är jag nog inte så pigg och utvilad till nästa vecka heller – men men, en sak i taget... först hade jag tänkt mig en god natts sömn! =)         

Praktik idag. En ganska vanlig dag. Inget speciellt har hänt. Jag har mest lärt känna tjejerna på centret lite bättre – fått en lite mer personlig kontakt med några av dem. Insett vilka härliga tjejer de verkar vara allihopa, och killarna också för den delen men de har jag inte pratat med än eftersom de pratar hindi och mest bara  busar runt hela tiden...kan det vara så att killar här är ganska lika till sättet som killar i samma ålder är hemma tro!?! =)

 

I morse var jag med på en engelska-lektion med 6 av tonårstjejerna. Riktigt roligt var det. både att se vad de kan och vad de lär sig och samtidigt se vad jag själv kan och inte kan. Det är väldigt lärorikt att vara med, just för att det var några år sedan jag läste engelska så jag behöver upprepa. Jag gav mig också på alfabetet på hindi idag – vilket var riktigt svårt. Detta gjorde jag mest förs skojs skull, men även för att kunna sätta mig in i deras situation. Inte hur det är att tala hindi, utan hur det är att försöka lära sig ett helt främmande språk med helt främmande bokstäver. Eftersom jag försöker lära barnen det engelska alfabetet, och ibland känner mig ganska frustrerad när jag efter tionde repetitionen fortfarande inte lyckas få dem att uttala bokstäverna rätt.. känner jag att det är extremt nyttigt för mig att försöka sätta mig i samma sits. Nu förstår jag på ett annat sätt hur fruktansvärt svårt det måste vara för dem också att skriva och uttala bokstäver som ser ut som krusiduller... på samma sätt som jag upplevde deras språk. Jag tror att det är något man måste göra för att få en förståelse för deras upplevelse och språksvårigheter och jag tror att det kommer ge mig ett annat tålamod med barnen i fortsättningen!

 

I morgon ska jag tillbaka till samma center. Jag misstänker att dagen kommer att bestå i att förbereda lokalerna och barnen för fredagen då de tydligen ska få storbesök från flera kulturer. Jag har ingen aning om varför och vad de personerna ska göra där men jag hörde att det är ca 15 personer som ska gästa centret. Och om ja tror rätt ska nog hela stället vändas upp och ned på för att snyggas till – får se vad min roll i det hela blir! Spännande! =)       

I dag har jag varir på centret i Dongri. Jätteroligt har det varit! På detta center finns mest flickor i yngre tonåren. Så de tog väl hand om mig och jag kände mig välkommen! Eftersom det varit Diwali och alla flickorna var uppklädda och vackra med sina traditionella ”Henna-tatueringar” så ville de självklart att jag också skulle ha en! Så de bestämde att jag skulle få bli ”tatuerad” eller målad eller vad man säger klockan 1516 nångång idag, eftersom jag slutar runt 17...Men men, Indisk tid ni vet... när jag just skulle gå hem kom en tjej och satte sig mitt emot mig på golvet, tog min hand i sin och började måla! Så jag kom in te från jobbet förrän ca 18.30 ikväll, eftersom det tog ca en timme att göra tatueringen... Men det gör inget...jag satt som trollbunden hela tiden! Helt fantastikst dujtig var hon på att ”måla”- riktigt imponerad blev jag och snyggare än jag hade förväntat mig blev det! Å som ”grädden på moset” så luktar henna-färgen som julkryddor...så hela tiden medan jag satt där njöt jag av lukten som bara spädde på min julkänsla ytterligare! Mysigt!

 

Så där åkte jag på tåget hem med en nymålad arm som skulle torka och inte gnussas runt... i en vagn full med ”galna fruntimmer”... Tur hade jag för den blev inte förstörd som  jag befarade! Att duscha var ju också ett kapitel för sig eftersom jag inte får blöta armen det första dygnet eller så... Så ”spypåsarna” mamma skickade med mig fick fungera som ett vattentätt fodral för armen, vilket faktiskt fungerade väldigt bra! =) Får se hur länge jag lyckas bevara den...den ska tydligen kunna sitta kvar i upp till en vecka, men jag misstänker att jag nog kommer att tvätta bort den på några dagar, man är ju inte så fräsch här om man säger så! På torsdag ska hon förövrigt måla även den andra armen på mig sade hon...så då kommer ja väl inte kunna använda någon av armarna i fortsättningen! =)

Såhär såg den ut innan man tar bort den torkade "färg-pastan"...



Å så här ser den ut nu!!!



Å såhär...Egentligen är den mer brun än orange som det ser ut som att den är på bilderna!

Idag firas den sista Diwali-dagen, vilket innebär att vi , självklart, har varit lediga! =) Dagen har spenderats mestadels på rummet, med en skön sovmorgon, lite härlig musik och datorerna att roa oss med. En ganska avslappnad och lat dag med andra ord. Sådana behövs också. Största anledningen är väl kanske att jag inte känt så starkt för att exponera min, för tillfället ganska röda och ömma, hud för mer solljus under de närmsta dagarna.. Så en kvällspromenad, efter solens nedgång, får ta kål på rastlösheten som kittlar i kroppen efter en stillasittande dag...=)

Vi har dock just kommit hem från affären, så hela dagen har vi inte suttit inne. Vi var tvugna att inhandla lite varor inför veckans frukostar och lunch-lådor. Så en liten shoppingtur med mopedriksha blev det! Lite youghurt, flingor, mackor och ost med mera till frukost, inhandlades...Med andra ord ganska vanlig frukostmat! Och så lite mackor, nötter, frukt och kex till lunchlådorna. Låter väl som en balanserad kost trycker ja!

 

 I morgon ska jag, som sagt, vara på ett av ”Salaam Balaak Trusts” andra center, i Dongri. Och Kajsa ska få åka med Soumya til det center som är sagt att hon ska ha som praktikplats, ”Family Welfare Agency”, på studie- eller ett första informationsbesök. Så det går framåt gott folk. Sakta men säkert...kanske att hon får börja sin praktik innan den första månaden i Indien har gått. För det börjar faktiskt närma sig nu... I helgen har vi varit här i fyra veckor, en tredjedel av tiden. Så tiden har ju gått ganska fort trots allt – snart är jag hemma igen!

Japp, Johu Beach blev det! Gick upp halv åtta för att ta oss till Johu innan den värsta rusningstrafiken. Tog bussen, som denna gång var betydligt trevligare än förra bussresan jag gjorde. Vi anlände till stranden och började med att gå ner till vattnet för att lokalisera oss lite. Skönt att se ännu en annan sida av Mumbai. Trots alla sopor och äckel överallt så är det ändå härligt att vistas vid havet på någort sätt! Sedan bestämde vi oss för att ta oss till hotellet vår lärare Stefan tipsat oss om, Mariott Hotell, vilket var bland det flottaste jag sett. Vi blev kroppsvisiterade för att få komma in och en knarkhund gick igenom våra väskor (skärpta kontroller efter fjolårets terror-attacker). När vi väl kom in fick vi veta att man inte kunde betala för att bada i poolen som vi hade hört, man måste betala ett rum för det, vilket vi inte hade råd med! =) men de var villiga att hjälpa oss ändå så de ringde ett annat hotell och kollade att man kunde bada i deras pool. Så vi gick till ”Sea Princess Hotell” istälet, ett hotell precis vid havet med en alldeles lagom stor pool. Jag måste säga att det var helt underbart att få sträcka ut och svalka sig med en riktig simtur. Sedan låg vi där i några timmar i deras sköna solstolar, å ja jag var duktig och betalade extra för en solskyddskräm... men tror ni dethjälpte!?! Nejdå, ja ser ut som en kräfta nu ikväll, trots att jag smorde mig. Det kommer nog inte bli så skönt att sova är jag rädd, men det positiva är att jag bara brände framsidan av kroppen så jag kan ju ligga på rygg i alla fall!! Man måste ju se det positiva i situationen =)

 

Så vi hade några underbara timmar i Johu idag. Vi avslutade med att äta ”Masala Puri”, en form av "Pani Puri", vilket är ett litet friterat ”skal” som fylls med en röra av majs å kryddor å massor av annat konstigt...faktiskt riktigt gott! Å sedan nån slags potatisbulle-grej med kryddor å samma röra på... Spännande! Roligt att prova lite nytt! =)

 

Idag när vi kom hem visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på... men eftersom det var ganska tidigt så kan vi ju inte bara sitta hela kvällen... Så vi drog igång med en rejäl storstädning av vårt rum i lägenheten – en väl behövd sådan!!! Fy sjutton va äckligt det var när vi möblerade om och hittade alla dammråttor överallt...äckligt att man har bott i det där nu i några veckor. Jag kan säga så mycket som att det inte är vi som har stökat ner utan skiten som samlats här har nog legat i några år om man räknar med mängden! Så just nu ligger gardinerna i tvättmaskinen och väggar, golv och andra dammiga ytor är torkade... känns faktiskt redan som att luften här inne är mer lättandad! Så det är det vi har roat oss med ikväll! ;Men det känns faktiskt riktigt skönt nu när det är gjort – betydligt fräschare!!!  

 

Här är lite bilder från dagen:

Såhär ser det ut där man köper maten nere vid stranden...inte så aptitretande men ack så "Mumbaiiskt" =)



Här är det första vi möttes av när vi klev ner på stranden vad annars än ett av de heliga djuren!



Här är en glimt av hur det såg ut vid poolen, med havet i bakgrunden...



och självklart bilder på oss med de obligatoriska badmössorna på! =)

 

och Kajsa lika vacker också, haha!!!

Idag började vi dagen med att sova ut...både länge och väl! Har provat att sova med fönstret öppet inatt, och efter att jag hade kommit över skräcken för de ”malaria myggor” som ja tyckte mig höra surrandes omkring mig knde jag sedan sova. Det var länge sedan jag sov så gott... har inte vaknat av värmen en enda gång. Alldeles lagom har det varit.

 
Så dagen började bra! På eftermiddagen bestämde vi oss för att bege oss iväg till ”In Orbit”, köpcentre, i Vashi igen. Vi tyckte att det var tråkigt att vara hemma hela dagen, speciellt nu när det är Diwali och allt. Så dit åkte vi och gick och strosade i ett gäng timmar. Skönt med allt det västerländska, nästan så man glömmer att man befinner sig i Indien. Men  man kommer snart tillbaka till verkligheten igen =)

Jag shoppade två nya ”kurtas” idag, för jag har hittat mitt material som är lagom svettvänligt. Sist jag var där köpte jag en som jag använt rätt mycket, så när ja nu hittade ett helt gäng kurtas i samma material kunde ja ju inte låta bli att köpa några till... =)

 

Ikväll har vi varit ute och vandrat en sväng för att ta del av högtidsfirandet. Något som är säkert är att de inte är rädda om öronen här... ju högre en raket smäller desto bättre. För Diwali, ”The Festival of Lights” firas nämligen med en massa fyrverkerier! Och få menar jag menar jag en massa! Helt otroligt, både vackert och fascinerande! Sedan har vi självklart fototgraferat alla ”julbelysningar” som pryder husen överallt. Folk har stjärnor och blinkande belysningar i fönstren och jag måste säga att julkänslan kommer smygande! Riktigt mysigt!!!

Jag har funderat på en del småsaker idag... lite skillnader mellan Indien å Sverige å sånt. Något jag kom att tänka på när jag satt och åt min pizza- och pastacombo  i Vashi idag var att i Sverige torkar man sig runt munnen efter man har ätit...här torkar man sig i pannan! =) Om det beror på den något heta maten eller densamma temperaturen vet jag dock inte...Jaja, livet är fullt av små mysterier =)

I morgon har vi planerat en resa till ”Juhu Beach”. Spännande. Vi tänkte oss ett dopp i en pool och lite strandpromenader kanske... Mysigt, förhoppningsvis! Får se hur det blir!

Härliga färger blev det idag!!! =)



Här ser ni ett av de dekorerade husen, vackert!


Såhär glada är man på Diwali!

Åh ännu en bild på husen...ovanför den "glasbits-försedda" och icke så inkräktar-vänliga muren som löper runt Campusområdet. Vackert!

Idag var det sista arbets-  eller praktidagen för veckan. Skönt! Man blir rätt slutkörd, trots att jag bara varit på centret två dagar den här veckan...men det räcker gott å väl! =)

Idag har barnen förberett inför Diwali, ”The festival of lights” som ska vara som deras nyår också om jag inte minns fel. Festivalen eller högtiden började igår och varar till på måndag. I morgon är själva huvuddagen då det firas som mest. Js akulle nog påstå att detta motsvarar vår julafton nästan, för man köper presenter åt varandra och klär upp sig, tröäffar familjen och firar. Barnen har målat med ett färgpulver, som verkar vara väldigt viktigt, på marken utanför centret idag... väldigt färgglatt och fint blev det... Mina skor som tidigare var svarta har nu fått en liten styling och skiftar nu i rosa... liksom mina fötter, eftersom vi för det mesta är barfota på jobbet =)

De flesta av utbytesstudenterna åker ifrån Mumbai nu över högtiden. Shara åkte med Victor och Lisa till Dehli igår morse, Victoria åkte med Tim till Rajastan eller Dehli igår på dagen, Michell & Robin åker till Dehli i morgon kväll och Chris åker till Hong-kong i morgon. Så vi blir ensamma kvar på campus bland de vi har lärt känna... Men det gör inget! Jag & Kajsa ska nog lyckas mysa till det lite vi också. vi blev tillfrågade att följa med till Rajastan över helgen tidigare, men att sitta och åka tåg i 16 timmar för att sedan vara borta till på måndag med ytterligare en 16 timmars resa hem kändes inte så lockande. Känns som att denna helg kommer att behövas för att vila upp oss. Både Katarina och jag är lite förkylda igen, eller Kajsa är mycket förkyld, ja e inte värre än vanligt! =) Men som sagt, vi ska försöka hitta på något här i stället. I kväll blir det lugnt, men i morrn ska vi försöka gå på restaurang eller nåt å på söndag kanske vi åker till Johu-Beach och checkar in på Marriot-Hotell för att ta oss ett dopp i poolen...om vi mår bättre då! =)   

 

Till veckan ska jag praktisera på Salaam Balaaks andra center, det vi besökte i Dhongri, i stället för på Cahuphati Beach. Skönt med lite omväxling och roligt att prova på lite olika. Kanske jag tar men mig stackars Kajsa också, som fortfarande inte fått börja sin praktik än!  

 

Idag har det varit en skön dag, temperaturmässigt! I två dagar har det varit extremt varmt här, nästan för varmt för att existera... Det var ca 33 grader i natt när vi lade oss....då vet ni! Men idag är det bara behagliga 32 grader men ändå betydligt svalare. Det regnade till och med en skvätt på oss ute vid havet i morse...Så inatt kanske jag kan sova utan att behöva flyta runt i sängen! =)           

Idag har jag varit på praktiken igen, på Chaupahti Beach där centret ligger. Den där lilla stunden innan vi börjar jobba, efter all tågstress, när vi sitter vid ”stranden” är helt underbar... på den där halvtimmen hinner jag ladda batterierna lagom mycket så jag klara av resten av dagen sedan! =)

 

Idag har Austarliens premiär-minister varit på besök på centret...Varför? Ingen aning! Men viktigt var det i alla fall... de stackars barnen har förberett sig inför det halvtimmes-långa besöket under hela dagen. De har fått städa hela centret, vilket garanterat tagit hela veckan, och idag har det till och med skurat backen, eller betongplattorna, utanför centret och allt skulle vara iordningsställt. När ministern (och resten av kompaniet) sedan kom, eskorterade av poliser, fick barnen sitta i rader på golvet framför dem och sedan uppträda med olika sånger och sånt de övat på. Alla ansträngde sig verkligen...vilket tog energi från alla. En av pojkarna somnade mot min axel sittandes på golvet – han försökte verkligen hålla sig vaken men det gick inte... Åh vad gulligt tänkte jag vid första anblicken, men sedan började jag fundera på varför och insåg att han troligtvis är en av de små stackarna som måste arbeta hela nätterna och vara på centret på dagarna och kände med ens att det inte var lika gulligt längre. Pojken var självklat lika söt och gullig...men det skar i hjärtat när man tänkte på vilket hårt liv den lille grabben troligtvis lever! Det är inte gulligt att få arbeta när man är kanske sju är gammal... det är bara orättvist!

 

Barnen var i alla fall väldigt duktiga idag. Och modiga...som vågade uppträda inför dessa främmande människor. Man blir nästan lite stolt över dem slog det mig!

 

Efter att dessa celebriteter gett sig av slutade vi lite tidigare i dag. Michelles lärare från USA besökte centret idag och de skulle tillbaka till skolan på ett möte så vi åkte hem lite tidigare än vanligt – vilket var skönt dels eftersom man då inte behöver åka under ”rushour” hela vägen, vilket underlättar en del och dels för att jag var ganska utmattad och hungrig...(två bananer och tre digestive mättar en stund men sedan behöver det fyllas på!)  =)

Precis innan vi skulle gå hann vi dock se hur en av pojkarna föll huvudstupa ner från en mur och landade magplask och med huvudet rakt i betonggolvet...Eller jag såg som tur är inte själva fallet utan bara efteråt. Så förutseende som jag är har jag mitt lilla första-hjälpen-kit med mig i väskan så jag försökte rycka in...men pojken klarade sig otroligt bra. Bara ett skrapsår i pannan som jag ”inte behövde oroa mig över” och därmed behövdes inte min hjälp. Det såg dock otäckt ut och stackarn lär ju få en rejäl bula om inte annat! Men men...

 ”What doesn’t kill you make you stronger” eller vad är det man brukar säga...Här verkar de ha anammat det uttrycket i hög grad i alla fall!!!

 

Nu ska jag gå till matsalen och äta ett, efterlängtat, mål ris och grönsaksröra...som jag faktiskt, trot eller ej, har kommit att börja, i alla fall nästan, gilla! Det är ju mat i alla fall och jag känner inte att jag har rätt att klaga efter allt elände man ser här. Dessutom serveras maten nästan varje kväll tillsammans med bröd, eller ”Rootis” som de kallas, vilka faktiskt påminner lite om pappas hembakta bröd... Men de är inte riktigt lika goda! =)

Eftersom internet krånglade igår får ni läsa detta en dag för sent...igen:

Idag har jag varit på studiebesök...flera sådana!

Vi, jag och Michelle, började med att åka till ”Dhongri-center”, ett av ”Salam Balaks” fyra center i Mumbai, som är ett dag- och nattcenter för flickor. Där mötte vi den av personalen som skulle ta med oss på studiebesöken. Sedan tog vi en promenad och en taxifärd till en annan organisation, en så kallad NGO (Non gouvernmental organisation) som heter ”The Vatsalya Foundation”. Detta är ytterligare en organisation som arbetar för och med gatubarn, genom bland annat undervisning och mat. På centret möttes vi av massor av måbarn som låg och vilade på en matta medan vi pratade med och blev informerade av personalen. Barnen antagligen blev väldigt förvånade när två västerlänningar traskade in, kunde inte släppa oss med blicken och flera av de, som satt nedanför min stol, pillade på mina ben och mina fötter...jag måste ha väldigt intressant hud har jag upptäckt...Jag måste vara eller se ganska intressant ut hela jag helt enkelt då en kvinna med sina två barn satt som trollbundna och bara stirrade på mig i en halvtimme på tåget i morse! =) först blir man ganska irriterad, sedan för man intyga sig själv att det är okej eftersom de troligtvis aldrig sett ”någon av min sort” tidigare! =)

 

Nåja...Efter detta besök tog vi bussen (!) vilket förövrigt var den varmaste och mest krävande bussresa jag nånsin gjort... och åkte till Mahalaxmi och huvudcenter till ”The Vatsalya Foundation”. Detta center fungerar som ett pojk-center och hade tre byggnader och en trädgård där barnen får lära sig att odla saker...Faktiskt så var detta center riktigt trevligt och verkade väldigt organiserat och fint! Intressant att se så många olika ställen, så man har att jämföra med.

Slutligen åkte vi, med buss, vidare till ”Hamara Foundation”, som är en organisation som jobbar med gatubarn genom ”empowerment”, alltså genom att stärka individen och lyfta fram dennes egna förmågor. Man hjälper bland annat barnen genom att lära dem hur man tjänar sina egna pengar och hur man sparar genom att hjälpa dem öppna bankkonton med mera. Intressant!!! Hela dagen har varit väldigt informativ och intressant. Känns bra att få mera kött på benen vad gäller hur organisationer fungerar här och nu har jag fått flare perspektiv vilket alltid är bra att ha!

 

Efter detta sista besök åkte vi tillbaka till Dhongri-centret.Underbart att åka taxi i denna fantastikt rofyllda, underbara trafik där man alltid är en aning livrädd...å ja, idag körde vi faktiskt på en man. Inte sådär jättefort och jättehårt men den stackarn, som tydligen stog i vägen för vår ganska hänsynslösa chaufför, fick nog et ganska rejält blåmärke på höften!!!

 

Känns helt absurtnär man ska försöka förklara allt konstigt man är med om, känns som att man befinner sig i en konstig film utan handling och manus! Man kan liksom bara skratta åt allt...Haha, jag kan inte förklara det på något annat sätt! =)

Idag har vi varit lediga. Eftersom det är någon form av valdag har regeringen bestämt att det ska vara en ledig dag...som så många andra dagar här! Ja alla dessa konstiga dagar förvirrar mig en aning! Men men...jag ”slapp” ju jobba i alla fall! =)

Så idag har vi tagit det lugnt, spenderat mestadels av dagen på rummet. Sov länge i morse, kanske för att jag vaknat av värmen x-antal gånger i natt, har varit riktigt varmt härinne! Så sedan har jag bara ätit frukost, pratat med mamma en sväng i morse... Lyckades haffa Martin på msn lite senare, så jag fick prata med honom för första gången sedan jag åkte, vilket var riktigt roligt!

Sedan gick vi en sväng ner till Chembur och handlade lite mat, bröd och jordnötssmör bland annat, vilket förövrigt är det jag har med mig i matlåda till praktiken varje dag! =) Åsså de obligatoriska bananerna förståss!  Sedan gick vi till ”Fabindia” som är en klädaffär och införskaffade ännu en indisk ”kurta” att arbete i... kläderna måste var lite speciella för att passa att jobba med gatubarn i nämligen.

Eftre det har vi slagit ihjäl ännu ett par timmar genom att sitta på rummet, så när vi nu efter en kort promenad skulle till matsalen och äta blev vi smått besvikna när vi såg att de hade stängt på grund av ”valdagen”. Så det blev nudlar och rostade mackor istället för ris och grönsaksröra...för omväxlings skull!  =)  

I morgon ska jag på studie besök på ännu en organisation för gatubarn, ska bli intressant. Bra att få ta del av olika organisationer så man kan se skillnader och likheter och så man får ett bredare perspektiv på saker!!! Skönt att ha lite planer, så att man könner att det händer nåt, ja har ju en tendens att bli lite rastlös om man säger så! =)  

Idag är det Victorias fördelsedag. Vi, jag, Kajsa och Shara, gick därför upp klockan 6.30 för att väcka henne genom att sjunga ”Happy Birthday”och ge henne muffins och äppeldricka på sängen =) Hon blev glad trots att hon till en början blev lite rädd...hon var nog inte beredd!  =)

Så senare idag, mellan 10.30 och 13.00, har vi varit på ett seminarium om socialt arbete och välfärd i Indien här på skolan...intressant och lärorikt!

Kvällen har sedan spenderats på en restaurang i Chembur, eftersom vi bestämde oss för att ha en överraskningsfest-/middag för Victoria. Det var ett jättehärligt ställe med lite disco/pub-känsla med värsterländs musik och härlig stämmning! Välbehövligt! Så jag tänkte beställa en "Thai-kyckling-rätt" och antog att jag var tvungen att beställa antingen ris eller nudlar till...så jag beställde nudlar... Men när maten kom visade det sig att det var två, eller snarare tre, olika rätter...Kyckling, nudlar med kyckling och nudlar...=) Så gissa om jag ätit mig mätt i kväll!?! De andra hade lite roligt åt det ”lilla missförståndet”, men ja var inte ensam, Kajsa gjorde samma misstag!!! =) Som pricken över i:et hade vi också beställt en choklad-tårta som personalen kom in med efter maten. Jättegod var den... dessvärre – så jag åt fast jag egentligen nog inte borde ha gjort det! Så nu behöver i alla fall jag inte äta mer på ett tag! =)

En riktigt toppenkväll blev det i alla fall och det var roligt att så många kunde komma! Förövrigt har yttterligare två till svenskar, Lisa och Victor, anlänt till Tata. De har varit här tidigare innjan vi kom men åkt iväg några veckor och nu kom de tillbaka i lördags. Så vi har hunnit träffa dem lite grann och de var också med i kväll, roligt! Så det var vi (jag & Kajsa), Michelle, Robin, Shara, Victoria, Tim, Lisa & Victor.

Här har ni bilder på några av oss som var med:

Självklart födelsedagsbarnet Victoria!



Och tårtan såklart!


Shara med sin vackra juice-drink...



Och de båda svenskarna Lisa & Victor





 

Idag har vi varit till Borivali och "Sanjay Gandhi National Park" med Michelle och Robin. Vi planerade att åka på safari så vi gav oss iväg kl 10.00 i morse, tog tåget till Borivali  och  efter alla byten och slutligen den sista biten med moped-riksha var vi framme runt 12.30. vi insåg då, när vi tagit oss in i parken, att de inte öppnade safarin förrän 14.00 vilket innebar att vi strosade omrking och fördrev tid och svettade ner oss i en och en halv timme... När själva safarin närmade sig var vi väldigt förväntansfulla. En tiger- och lejonsafari skulle det blir (jag visste inte ens att det fanns lejon i Asien?!?) och vi satte oss i den galler-försedda bussen spända av förväntan.  Sedan ba det av...och då menar jag fort...vi skumpade och studsade fram i den där j***a bussen som vantar och helt plötsligt – tvärnit! Av någon konstig anledning visste chauffören exakt var vi skulle få se djuren, som förövrigt var inhägnade, och vips så låg där två vita tigrar. Men chauffören hade minsann inte tid att stanna för att låta oss fotografera mer än kanske 30 sekunder så sedan bar det av igen... en ”vanlig” tiger hann v också se... Sedan svischade vi vidare, passerade några vackra antiloop-liknande djur (som han inte ens märkte utan bara åkte förbi) och sedan inj en en annan inhägnad åddå tvärnit... där låg en maffig, men utmattad lejon hanne precis bredvid bussen, frugan låg förövrigt precis bredvid bussen på andra sidan. Så vi hann se dem, me det var knappt för sedan svischade vi vidare och sedan tillbaka till parken..Hela ”safarin” tog kanske högst 20 minuter och var lite av ett fiasko. De stackars djuren var inte mycket att se men samtidigt är det maffigt att vara så nära dem, men man kan inte låta bli att tycka synd om dem när de bara ligger sådär...

I alla fall bestämde vi oss för att göra ett försök att ta oss till grottorna som skulle ligga i parken också. efter at ha gått runt och letat efter bussarna, som skulle ta oss de 7 kilometer dit grottorna låg, i ca en halvtimme- timme... gav vi upp gick tillbaka till utgångenoch hittade där bussarna =) Så det blev ytterligare en dåaktig bussfärd, nu uppåt bergen, för att ta oss till vårt mål. Väl framme när vi betalat inträdet (vilket förövrigt var helt galet:5 rupees för indier och 100 rupees för utlänningar i inträde, vilket gjorde att vi kände oss lite kränkta och bara jag å Kajsa betalade in oss) möttes vi av jättevackra och häftiga grottor utkarvade ur bergsväggen. Det var faktikst riktigt vackert däruppe med grottorna, skulprurerna, utsikten som var magnifik åsså naturen och de små aporna som skuttade omkring överallt! Väl värt de där 100 rupeesarna (ca 17 kr tror jag) som vi betalade! =)

Så vi har haft en rolig men gansaka jobbig utflykt idag... vi har just kommit hem eftersom vi beslöt att gå direkt från tågstationen till affären och handla lite också. systemen i butikerna är ett kapitel för sig, vilket jag kanske kan berätta en annan gång =) vilket ledde till att vi i vtort sett bara hann hem och äta innan matsalen stängde nio och nu gå å lägga oss! Är helt slut i hela kroppen och huvudet just nu... så nu blir det sängen – och som jag längtar!  

Här är ett bevis på att Indien, och framförallt Mumbai, faktiskt kan vara vackert också!



Här är de mycket lustiga men vackra träden med rötterna som hänger uppifrån och ner!




Här är pappa-lejon (tigrarna fick jag inga bra bilder på)


Och här är de magnifika grottorna!!!



Slutligen får ni en bild på en av aporna som poserade för oss!

Nu är jag hemkommen från vår shoppingdag i Dadar. Manisha och Soumya från ISO-kontoret tog med oss ”utbytes-tjejer” till ”Bharatkshetra”, en affär med bara sarees idag på förmiddagen...

Hela Dadar (en stadsdel i Mumbai) var fullspäckat med små butiker med tyger och sarees överallt... Men vi skulle inte till någon liten gatu-butik inte...

Väl framme möttes vi av en jättebyggnad som visade sig vara rena paradiset för alla shoppingsugna, kanske framförallt indiska, kvinnor =) Efter att vi tagit av oss skorna blev vi ledda in i ett jätte stort ljust rum med sarees hängande eftre väggarna överallt. Vi fick gå och sätta oss på lädermadrasser på golvet och sedan blev vi uppassade i ca tre timmar. Vi fick en egen betjänt som sprang hit och dit och hämtade olika tyger åt oss. Ganska överraskande och väldigt roligt. Det fanns HUR MYCKETR SOM HELST att titta på! tudentals färger, material och modeller...helt fantastikst! Hittade man ett tyg man gillade fick man hjälp med att klä sig i det -vilket var väl behövligt...jag har inte så mycket erfarenhet av hur man lindar in sig i det 7 meter långa tyget på ett snyggt sätt om man säger så!  =) Ja vet inte hur många sarees jag provade men jag valde till slut, efter mycket velande (ni vet vad jag menar, eller hur Andreas?) en ganska färgglad och glittrig sak =)

Det var faktiskt riktigt roligt - en riktig ”girls night out”, förutom att det var mitt på dagen! Roligt att vi kunde åka alla tillsammans. en riktig kanon-upplevelse helt enkelt!

Här sitter vi på golvet och väljer och vrakar mellan alla vackra sarees


Inte så bra bild, men man ser lite hur det såg ut därinne i alla fall =)


Soumya i full färd att välja tyger!


Shara som provar en av alla modeller!

Manisha som posar i en annan modell...

Och slutligen jag hemma i den Saree som jag till slut bestämde mig för - vilket innebär att den inte sitter riktigt som den ska på bilden...hur man klär sig själv i den ska vi få lära os en annad dag! =)

Praktikdag i dag igen. Allt har gått bra och jag trivs med min plats men det äs svårt ibland när man inte kan bidra med något eller komma på något att göra med barnen, för jag pratar ju inte samma språk som de flesta av dem! Men det går bättre och bättre... även om jag blev ”lämnad” ensam med 6 hindi-talade barn i en och en halv timme och skulle lära de engelska alfabetet idag, vilket inte är så lätt... för det första språket, och för det andra är det inte lätt att underhålla och sysselsätta 6 barn mellan kanske 3 och 8 år under så lång tid, framförallt inte när det gäller undervisning! Men men, det gick väl det också... =)

Nu när jag är hemma igen efter en dags arbete så känner jag hur mycket det tar på en att vara där...eller här i Indien överhuvudtaget! Eftersom jag måste prata engelska hela dagarna (förutom på rummet med Kajsa) så är min hjärna konstant på helspänn... hela tiden koncentrerad. Och sedan när man är på jobbet försöker man att även göra sig en uppofattning av vad de pratar om även när de pratar på hindi, vilkset innebär ännu mer koncentration!!! Sedan allt nytt hela tiden, och det här med tågen och allt...(vilket jag förövrigt nästan höll på att ramla av idag när jag fick hoppa på i farten)... och sedan kroppen – den är riktigt mör just nu. Bara en sån sak som att man sitter på golvet hela dagarna gör att ryggen och rumpan värker... Jag kommer definitivt behöva en massage när jag kommer hem pappa!!! =)

Så ikväll är jag slut...utpumpad...kanske inte så illa som det låter...men det blir nog en lugn kväll på rummet känner jag på mig! Shara frågade just om vi ville följa med på bio senare, med ja vet inte om vi orkar! =)

I morgon ska vi i alla fall ut och shoppa sarees!!! Ska bli riktigt kul faktiskt, så då får nog kameran följa med tror jag, så då kanske ni får se lite bilder sedan!

Pratade med farmor på ”skype” nyss, jätteroligt att mamma lurade in henne en stund. Jag saknar ju alla där hemma så det är så roliga! Och jag är ganska imponerad på att farmor vid 75 års ålder haft sitt första internet-samtal! =) Roligt! Tänkte på hur mycket det betyder att få prata med någon hemmifrån ibland... jag har gått omkring som på rosa små moln idag bara för att jag hann prata med mamma och Andreas innan jag lade mig igår! Hela dagen har jag varit positiv...skönt!

Upptäckte just att vår inneboende, salamandern eller geckon eller vad det nu är, har avlat av sig! två små ödle-bebisar sitter just nu på vår sovrums-vägg...så gulligt!'

Här är en av de små gullepluttarna!

Japp, idag har jag gjort det...kissat på en riktigt indisk toalett! =) Ett hål i golvet...men det var inte så farligt som jag befarat! Faktiskt ganska hygieniskt om man tänker efter! Först var det kaklat, så ganska fräscht, sedan var hålet mer som en ”ränna” vilket uderlättade själva siktningen =) Å tänker man efter så är det nog mer hygieniskt att huka sig sådär än att sätta sig på en toalettsits som alla sitter på, man når ju liksom inget som någon annan nått! (och smyger man med sig lite toalettpapper i fickan också, som jag gjorde, så blir torkningsproceduren genast mycket mer hygieniks också!!! =) Så.. nog pratat om toaletter!

Internet fungerade inte för mig igår...å när ja provade det i morse fungerade det inte heller! Jag blev på sånt himla dåligt humör och kände mig riktigt låg – ingen att prata med (Kajsa var också borta som jag nämnde) Så idag när jag kom hem från praktiken och till min sorg fann att det inte gick idag heller packade jag min dator i väskan och begav mig till ”dator-labbet”. Ca en timme efteråt fungerar det faktiskt!!! Otroligt, men jag vet inte vad som var fel...huvudsaken är att det fungerar nu i alla fall... Så nu har jag pratat med min kära mor i 45 min och fått en liten nyladdning – nu är jag på topp igen! Tänk vad mycket ett ”pep-talk” kan göra =)

Min mobil verkar inte fungera helt heller för den delen, det gick inte att ladda den med pengar idag när jag provade...men den tar jag itu med i morgon!!! =)

Förövrigt gick det bra på praktiken idag... Jag blev inte ens slagen! =) Jag har hjälpt till att sortera och organiserat böcker idag. Centret får in många donerade böcker,  kläder oc hleksaker med mera...men eftersom ingen hinner sortera och gå igenom vad de har blir det inte använt!!! Så där kommer vi in i bilden – vi som kan ta oss tid till det! Så nu har visorterat böckerna efter olika nivåer så det blir lättare för barnen att hitta vilka som passar dem så att de kan lära sig på bästa möjliga sätt! Skönt att kunna bidra med något praktiskt!!!

I morgon jobbar jag veckans sista dag...sedan har jag en helg och en ”skol-måndag” framför mig...skönt! Men första ska jag sova, och ladda batterierna så att jag är redo för morgondagens prövningar!!!

God natt allihopa!!!

Idag har jag varit på praktiken igen. Tågresan dit gick som den skull, förutom att någon trampade sönder Michelles tånagel...men det är ju smöllar man får ta... å någon röck av henne en bit hår när det fastnade i en väska på hemfärden.. men men =)

På centret har jag fått vara med å sett när de undervisar i hindi idag. Med de lite äldre barnen i en klass som de kallar ”life skills education”, vilket innebär att de lär sig allt möjligt om livet och sig själva och sånt. Intressant! Sedan har jag fått undervida de lite mindre barnen, några stycken, i matte... pinsamt hur mycket man själv glömt! Jag skrev upp tal åt dem så de kunde räkna ut dem åsså rättade jag dem... som tur var höll de på med plus och gånger vilket jag är hyfsad på..men det var ändå pinsamt att jag fick tänka så länge på vissa tal för att se om de skrivit rätt! Mina lärare skulle skrattat åt mig om de sett mig idag! =) Men som tur är så kommer det ju tillbaka när jag upprepar det i alla fall, tur det! Å så vet jah ju att om det är något så kan jag ju alltiid ringa farfar, som ju är expert på multiplikationstabellen! =)

Jag har tänkt på lite saker, eller djur, som ni där hemma kanske skulle reagerat på om ni var här:

En av de grejerna är att det springer råttor, ja Sofie, jag menar stora sådana, i taket på centret...De gör ingenting mot oss men de kilar omkring där ovanför våra huvuuden.

Det andra, som inte stör mig ett dugg faktiskt, är att det även kilar omkring en och annan ödla i taket där, en idag som du Henke skulle tyckt va jättesöt..grön och ganska stor va den!

Åsså en tredje sak, som jag såg under promenaden hem från stationen...en gigantisk, ja Nina, fladdermus. Det måste ha vart en såm där flyghund för den var verkligen enorm! 

Måste bara tillägga att jag såg mitt livs största groda, ljusgrön som på film, liggandes, tyvärr död, på vägen till stationen i morse. Faktiskt riktigt häftig! Jag trodde inte att jag skulle se så många annorlunda djur här, inte på bara en dag i alla fall....

Ja åsså aporna såklart, dem såg jag i morse..smaskade på sopor! Fick höra i morse att de faktiskt tagit sig in i Michelles lägenhet och snott lite grejer och kissat på golvet...så trevliga är de med andra ord! =)

Ikväll vet jag inte vad jag ska göra...Kajsa har åkt på en liten tripp någonstans till i morgon kväll eftresom hon fortfarande inte hört något om sin praktik. Så jag är solo ikväll. Ska nog bara ta det lungt nu efter middagen som jag snart ska gå å äta! 

Hörde att ni fått er första snö igår kväll...svårt att föreställa sig när man är här. Men ja längtar hem till den jag också! =)

 

(Internet fungerar inte ikväll...till på köpet, så jag har inget attv göra och ni får läsa detta inlägg en dag för sent...=) jippie!)

Idag har jag varit på praktiken för andra dagen.  Tågredan dit var GALEN...  På grund av regnet var tågen försenade vilket innebar att ännu fler människor än vanligt ville på samma tåg...Det resulterade i att vi missade de två första tågen  - det var helt enkelt FÖR fullt. Till skillnad från resten av den indiska befolkningen, som är beredda att sätta livet på spel för att komma med tåget, tycker jag inte att det ser så trevligt ut att hänga på utsidan av tåget eller stå på taket som så många andra! =)

På praktiken var det också lite kaosartat.. Det var en hel hög med ”nya” barn som vi inte sett förut där idag – vilket innebär ännu fler! Det blir lite mycket när ca 30 barn mellan 2 år och uppåt mot tonåren sätter igång och skriker och leker och vill ha uppnärksamhet! Man orkar inte vara inne hos de mindre barnen så länge... så efter att de hade avreagerat sig på mig en stund (ja faktiskt genom att slå mig på armarna) och jag försökt få dem att lugna ner sig lite så gick jag över till de lite äldre som behövde hjälp med engelska-studierna i stället. Har insett vad sorgligt det är att de här barnen inte vet något annat sätt att få uppmärksamhet eller respekt på än att slå människor... det är ju det de lär sig hemifrån! Så mina desperata försök att få dem att inse att der är fel att slåss kommer nog inte hjälpa så mycket är jag rädd! Sorgligt detta sätt att uppfostra – genom  att det hela tiden förs vidare i generationerna... att det hör till kulturen är inte en acceptabel ursäkt!

Så jag har funnit att jag gillar bättre att umgås med de barn det faktist går att resonera lite med – de som faktiskt kan några engelska ord och som inte slåss... i alla fall inte slåss inför oss eller på oss! Jag har även insett hur mycket jag själv lär mig genom att undervisa dem in engelska... det var ju trots allt två och ett halvt år sedan jag pratade engelska sist och man glömmer ju en del. Nu för jag tillbaka allt det där jag glämt och får lära mig lite från grunden igen – i och med at de flesta är på nivån då de lär sig alfabetet och hur man stavar och uttalar enklare ord just nu...Paktiken ger mig många nya lärdomar med anra ord!

I kväll har jag fått min mobiltelefon, äntligen, nu behöver jag bara fylla på pengar för att kunna använda den – vilket får bli en annan kväll! Nu ska jag sova! =)

Hoppas ni har det bra där hemma!

Denna dag började med en timmes Yoga-pass, kl 7.00 (eller halv 4 svensk tid) på morgonen... uppe med tuppen med andra ord! Måste säga att "tung-stretchnings-övningen" var lektionens höjdpunkt, eller kanske den när man rensade näsborrarna...=) Annars var det faktiskt väldigt härligt att äntligen få röra på sig! Vi avslutade med att gå till det, nu när jag sett det, väldigt spartanska gymmet och körde lite ”spinning” och joggade en stund. SKÖNT!

Eftermiddagen har vi sedan spenderat genom ett studiebesök. Alla ”korttids-utbytesstudenter”, det vill säga vi som är här för att göra praktik eller liknande, fick åka på ett besök till ”Balprafulta” – en organisation för barnens rätt. Jätteintressant faktiskt, spännande att se att det faktiskt finns dem som kämpar för barnen i ett samhälle som annars känns så oorganiserat! Synd att resan dit och hem tog längre tid än själva besöket...är riktigt trött nu!

I morgon ska jag tillbaka till min praktikplats...känns roligt, för ja trivdes där! Det är fascinerande att man lär sig att kommunicera med varandra, trots att man inte talar samma språk. De små barnen talar bara hindi och mahrati men de ”pratar” ändå med mig...sist satte vi oss ner med en griffeltavla framför oss och ritade det vi ville säga...ganska häftigt faktiskt! Så jag vet i alla fall vad några av de små flickorna heter och sedan pojkarna jag hjälpte med engelskaböckerna. Ska blir intressant att lära känna alla mer och se vad min roll kommer att bli! Just nu är jag deras ”Didi” som som i stort betyder ”äldre syster”... vackert på nåt sätt!”

I kväll blir det nog kväller tidigt om ja känner mig själv rätt... känner att jag har tendenser till mitt första migränanfall sedan jag kom hit, å då brukar de enda som hjälper vara att sova... å så ska jag ju jobba i morgon så jag måste ju ändå lägga mig tidigt! Man är ju skötsam! =)

Regnet fortsätter att ösa ner över oss...fast just för tillfället har vi uppehåll...Jag åkte därför och införskaffade ett paraply alldeles nyss, känns som att det kan komma att behövas!

Jag har förövrigt inte fått min mobiltelefon än... vilket jag knappast förväntat mig heller. Men det gör mig bara så frustrerad att de säger en sak och sedan när de inte håller vad de lovat får man varken en ursäkt eller en förklaring! Det verkar helt enkelt vara så det funkar! (Katarina ska dock göra ett försök att gå till kontoret i morgon och hämta den åt mig, eftersom hon är ledig då hon inte hört något om sin praktik ännu, jag har dock inga stora förväntningar, men kanske kommer jag att kunna ringa hem till er snart!)

Å just ja...i helgen, mamma, kanske Soumya ska ta med oss tjejer på en ”Saree-shopping-guide-tur” vilket innebär att jag kanske kommer att inhandla min första riktigt traditionella Saree på lördag..och till på köpet få lära mig hur man bär den! Roligt! Åh ja, ja ska försöka komma ihåg att ta med kameran då så att ni alla kan se hur de faktiskt riktigt vackra plaggen ser ut! =)  

 

Idag är en sån dag då man helst hade velat krypa upp i soffan med pojkvännen och myst med en bra film och en påse chips...eller två! Men icke då, ja har varken tillgång till pojkvännen, en bra film eller en påse chips...(eller det sista var nästan en lögn för ja har ju ett rör Pringles, smakar dock inte som hemma...)

Regnet öser ner idag. Det har det gjort ändå sedan vi kom hem igår kväll och man blir lite rastlös av att tillbringa en hel dag inomhus, på ett rum. Hade man haft tv kanske det hade vart annat, då hade man kunnat fördriva tiden likosm, men nu sitter man här med ett segt internet som gör att det inte ens går att titta på film på nätet....synd!

Men de hade ju kunnat vara värre... det kan det ju alltid.

vi hade i alla fall tänkt att vi skulle prova på Yoga idag, passande dag för lite inomhusaktivitet...men till vår besvikelse upptäckte vi att både, det något spartanska, gymmet och Yoga lektionerna inte är öppna på söndagar, så där sprack det... sitter och tröstäter mina fejk-Pringles-chips och tycker synd om mig själv i stället. Känner att jag definitivt skulle behöva röra på mig, et riktigt styrkepass skulle sitta fint, men går ja ut flyter jag nog bort å ligga på ett kallt, skitigt stengolv och träna känns inte heller speciellt lockande...Tur att de har Yogalektioner i morgon bitti igen så jag kommer igång lite, känner att ja redan börjar känna mig förslappad och orkeslös.

Nu börjar det mörkna – extra tidigt idag på grund av regnet... Hoppas på att vi får något annat att sysselsätta oss med till i morgon...det är meningen att vi ska ha seminarier osv varje måndag vilket känns roligt, men stämmer mina första intryck av hur saker och ting är organiserade här så misstänker jag att vi nog blir lediga i morgon också!

Vilket positivt inlägg jag känner att det här blev... =) Men man känner sig så instängd (kansk ehar de galler-försedda fänstren något med det att göra) när man suttit inne hela dan å vädret ser inte direkt ut att bli bättre! Men ja får väl gå ut å dansa lite i regneteller nåt så blir det nog bättre! Kanske man kan göra ler-änglar?!? =)


Utsikten från vårt fönster, de ap-säkra gallren...=)


Det är ganska vackert här utanför i alla fall, trots regnet!

Klockan är nu 00.16 och vi är just hemkomna från Colaba, eller Marine Drive.

Dagen började lite halvtaskigt...jag tänkte jag skulle mysa till det med Greys Anatomy på Youtube, men det gick inget vidare...sedan visste vi inte vad vi skulle göra så vi blev lite rastlösa och uttråkade...Eftersom jag fick reda på att mamma åkte till Rättviks-marknaden idag (å ja blev lite avundsjuk) tänkte ja att ja också ville åka på marknad, så dvi for till marknaden i Chembur, halvvägs med mopedriksha och halvvägs till fots. Så där gick vi mellan stånden med allt från frukt och grönsaker till sandaler och tyger och leksaker och gudan vete allt...som på en vanlig marknad helt enkelt! Så där strosade vi och fördrev någon timme. Trodde inte att området vi bodde i var så stort men det finns verkligen allt här! Efter det åkte vi tillbaka hen igen och antog att vi skulle fördriva kvällen med att sitta på rummet igen...

Räddningen på kvällen kom när Victoria och Robin (en utbytesstudent från USA) frågade om vi ville följa med till Colaba och träffa Michelle (tjejen jag jobbar med) och Cris (en amerikan) och äta middag med dem på en pizzeria vid Marine Drive. Så vi hakade på. Tog tåget dit och promenerade ut mot havet. Efter en väldigt god Pizza (Four seosons med majs, kyckling, champinjoner och typ fetaost, ja vet konstigt!) och trevligt sällskap tog vi ytterligare en promenad efter ”stranden”. Vi satte oss på betonmuren som går efter hela ”stranden” och bara pratade i någon timme... efter gick vi tillbaka till tågstationen...alldeles i rättan tid... ännu ett bevis på att monsunperioden inte riktigt är över! Så vi tog tåget hem, eller tågen, vi bytte en del för att ta oss till rätt station. Från stationen i Govandi där vi sedan klev av tog vi sedan den sista, 20 minuter långa, promenaden hem - i spöregnet! Uppfriskande!  

Så nu har jag just kommit hem, tagit en dusch och snart ska jag sova... sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! 

Här är jag på tåget (eller fängelset ?) till Colaba 



Mmm...Bruchetta till förrätt, underbart gott!


Här är gänget på Marine Drive...Kajsa, Robin, Michelle, Victoria och Chris!

Idag är det Mahatma Ghandis fördelsedag, vilket innebär ännu en nationell högtid... därför har vi inte varit på praktiken idag heller... Vi tog därför en liten sovmorgon och planerade inget säskilt. Victoria och Shara kom och frågade oss om vi ville följa med dem till köpcentret ”In orbiti” i Vashi, som är en stadsdel lite österut från Chembur. Så vi följde med... Ni ka inte ana hur skönt det var att komma in i ett stort köpcenter med aircondition och ”vanliga” affärer.

Så vi tillbringade hela dagen där i stort sett, bara strosade runt och handlade lite kläder, åt lite thai-mat (vilket efter ett missförstånd visade sig vara friterade nudlar (!) och soppa och inte nudelwok som vi trodde. Såg minst sagt annorlunda ut, och smakade lika spännande måste jag säga... Vi avslutade med en glass – Mmmm...va gott det var! (föutom den konstiga soppan med friterade nudlar i)...

Så efter att vi strosat klart och skulle ge oss av till tågstationen upptäckte vi att det plötsligt blev väldigt mörkt därinne (inte bara på grund av de ständigt återkommande strömavbrotten) och hur det började ”dåna” och då menar jag högt.... Det visade sig att vi skulle få ett litet smakprov på monsunen – som tydligen inte slutat än! När vi tittade uppåt upptäckte vi att det faktiskt gick vågor på taket...något jag aldrig sett tidigare. Så ni kan ju ana att vi blev lite bläöta näsr vi sprang till stationen sedan... Men det var spännande! =) Blixtarna här (det åskar nämligen i slutet at monsunperioden) är inte heller av vanlig proportion – allt är liksom lite extremare på nåt sätt! Men det blev i alla fall ganska svalt av regnet, så något positivt förde det med sig... det är ju bara 31 grader varmt ute nu! =) Så – där har ni min dag... har just kommit hem och det blir nog en lugn kväll hoppas jag...kanske en film på youtube eller nåt! =) Hoppas ni har det bra där hemma!

Här är lite bilder igen.
Jag (vacker bild), Victoria ch Shara under matrasten...=)


Den väldigt speciella maten!


Jag & Victoria under glasspausen...=)


Kajsa & Victoria

Idag har vi varit i Colaba som jag berättade om. Men först var jag till ”ISO-Office” och skulle hämta min mobiltelefon som jag fivck så strikta direktiv om att jag var tvungen att göra kl 11 i förmiddags...väl där var kvinnan jag skulle möäta först 20 minuter sen, sedan kunde hon inte hjälpa mig, så jag fick en ny tid kl 12.30. När ja kom dit 12.30 kunde hon fortfarande inte hjälpa mig utan sa att någon annan skulle komma dit och informera mig kl 13.00 och sedan hjälpa mig 14.00...Ja sa att jag skulle bort och inte kunde senare...emn hon sa att jag skulle vänta. Bär ja väntat i en halvtimme bestämde hon sig plötsligt för att skicka mobilen med ”vaktmästaren” i vårt hus i stället...vilket innebär att jag fortfarande inte fått den! Men den är nog på väg...kanske! Ja får bara vänja mig vid att det är såhär det går till här!

 

I alla fall...Colaba! Jag trodde att det skulle  bli som en liten semestertripp att åkla dit, där alla turister är. Tänkte att det måste vara lugnatre och finare å så... men skenet kan bedra! Jag har nog aldrig varit i en mer kaotisk miljö!!! För det förta alla människor...för det andra all galen trafik (som inte verkar följa några regler alls) och sedan själva utseendet. Det är svårt att förklara... men överallt ligger det sopor – å då menar ja inte ett glasspapper här å ett bananskal där utan sopor, rutten frukt och inte minst bajshögar (ja, både från djur och männsikor – nöden har ingen lag) Detta innebär att stanken som sprids genom staden är näst intill outhärdlig! Det går inte att förklara hur det luktar – det måste upplevas...tyvärr!

Sedan har vi alla små stackars barn som går runt och tigger, ofta med sitt yngre syskon i famnen och ber om lite pengar till mat... Man kan inte, även om man vill, ge pengar åt alla, men det är hemskt att bara gå vidare med sin välfyllda plånbok... Världen är bra orättvis!

Efter barnen är det nog alla stackars djur jag tycker mest synd om...Alla hundar och katter som  ligger å ”hiar” i värmen och springer runt mitt i trafiken på jakt efter mat. Det skär i hjärtat att se alla som lider så mycket!

Mitt i all kaos avslutade vi med att sätta oss på Leopold Café, ett välkänt café med turistkänsla, och tog en mangojuice och varvade ner inför tågresan hem. Leopold café är ett av målen för terrorattacken i Mumbai förra året – man kunde fortfarande se kulhålen i fönstren precis där vi satt...Hua!

Här är några bilder från dagen!!!

Jag & Victoria...åsså en del av soporna i bakgrunden!



En liten skymt av trafiken...


Och sist en bild från Leopold Café - med kulhålen i bakgrunden!