66:e dagen - En slödag...efterlängtad sådan!
Ja så har man varit ledig idag. Inga studiebesök eller seminarier planerade för oss. Bara vara... Så Kajsa & jag tänkte gå till kontoret och få räkningen för hyran för dessa tre månader, så vi har den betald och klar, vilket vi tyckte var lämpligt. Men personen vi skulle träffa var inte där så det blev ingen räkning. Så jag har skrivit klart sammanfattningen av mina studiebesök i dag istället. 10 stycken besök har det blivit hittills – ganska bra tycker jag faktiskt! =) Och så har jag lämnat in den veckovisa obligatoriska rapporten om praktikplatsen till kontoret. Så jag har ändå fått lite gjort idag – vilket ju är bra!
Ikväll har vi hållit på att fixa med datorrena eftersom skolans datasystem med Internet inte tillåter våra datorer att uppdatera våra virusprogram så verkar det ha ställt till det lite. Kajsa hittade virus på sin idag, jag har inte hittat något än – men jag letar för fullt! Bara att hålla tummarna!
Annars har det som sagt inte hänt så mycket idag. Men i morgon ska jag till praktiken igen och på kvällen ska jag och Kajsa till Chembur för att fixa topparna till våra sarees. Spännande!!! =)
65:e dagen - Kampanj och första advent
Idag har vi som sagt varit på en kampanj mot misshandeln av- och äldres utsatthet. Kajsa vaknade 6 i morse och åkte runt 7. Jag som inte behövde vara där lika tidigt gick upp 8 och inväntade samtal från Kajsa med vägbeskrivning till stället vi skulle till, eftersom jag aldrig varit där och inte visste var det låg. Så när klockan började närma sig halv nio, och jag fortfarande inte fått något samtal, insåg jag att jag inte hade något mobilnät! Så lite halvpanikslagen sprang jag runt utomhus och letade täckning – utan resultat. Jag övervägde därmed att stanna hemma, eftersom jag inte visste mer än namnet på byggnaden och inte hade så stor chans att hitta dit. Men efter lite letande på Internet, underbara Internet, så hittade jag en adress som såg ut att stämma. Så jag gav mig iväg till tågstationen. Jag visste att jag skulle behöva byta tåg för att ta mig till "Currey Road" som stället heter där jag tänkte ta en taxi ifrån. Men jag lyckades, trots att jag frågade två personer, att ta fel tåg – vilket inte stannade i "Currey Road". Så jag fick hjälp av en gammal dam som guidade mig hur jags kulle göra i stället. Så jag gick av i "Dadar" och tog en taxi... med en chaufför som inte riktigt verkade veta var han skulle! Men efter ca 20 minuter och mina desperata försök att lokalisera mig och förklara vägen trots att jag inte riktigt visste, lyckades vi till slut nå rätt ställe! Otroligt!
Kampanjen var förövrigt riktigt bra och väldigt intressant! Så nu har jag betydligt mer kunskap i ämnet om de indiska äldreomsorgen och de äldres utsatta situation. Väldigt givande!!!
Ikväll har jag & Kajsa tagit det lugnt på rummet, efter att ha handlat lite mat och ätit pizza på "K-Star". Att sitta på rummet och slöa och bara känna sig helt slut och utpumpad verkar höra till vardagen nu – då vi verkar lida av någon slags kronisk trötthet!!! =) våra rumskompisar kom hem ikväll också efter att ha tillbringat en vecka i norra Rajasthan. Och ikväll åker amerikanarna Tim, Chris, Robin och Michelle hem till USA. Så det händer lite nu... För oss, nu såhär på första advent, kan jag gladeligen berätta att det är tre veckor kvar idag tills vi kommer hem igen!!! =)
64:e dagen - "Tre små gummor skulle gå en dag, till marknaden i Colaba..."
Idag har jag, Kajsa och Sabrina varit i Colaba. Vi åkte hemifrån ca 9.30 i morse och kom hem nu ikväll runt 20-21 tiden någonting....Så en heldags shopping med andra ord! Fats vi har inte bara shoppat. Det tar sin tid att vandra runt för att hitta rätt ställen också och sedan har vi suttit bland annat på ”Leopold Café” och ätit lunch och sedan strosat runt ännu mer. Så det har blivit en hel del promenerande idag, skulle vart intressant att veta hur långt mer exakt. =)
Angående shoppingen finns allt mellan himmel och jord att köpa på dessa gator. ”Colaba Causeway”, som Sabrina och jag letade sist då det var stängt, blev där vi höll till mest. Riktigt trevligt att bara gå från ”butik” till ”butik” och titta på alla sjalar och saree-tyger och allt annat krims-krams man kan tänka sig. Så jag lämnade Colaba med betydligt fler saker i min väska än när jag åkte dit idag...det enda som minskat pengarna...Även om jag måste säga att en heldags shopping här ändå är betydligt billigare än i Sverige! =)
Vi gick även till "Shree Ganesh Travels" som vi bokade Goa-resan hos. Och efter lite klagande på allt krängel med resan fick vi 1000 Rupees tillbaka! Inte illa!!! Så då kunde vi ju shoppa upp dem också!!! =)
Så nu är vi båda väldigt trötta och ska snar lägga oss. I morgon hålls en kampanj emot ”misshandeln av de äldre” på den organisation Kajsa praktiserar på, ”Family Welfare Agency” – så då ska vi dit och titta är det meningen. Frågan är bara vilken tid jag åker dit, Kajsa åker hemifrån ca 7 men det känns lite väl tidigt tycker jag. Men vi får se! =) Nu ska jag i alla fall sova!
Sjalar i tusen färger = En panikslagen Linnea med beslutsångest!!!
Ah!!!
Åh Kajsa % Sabrina på "Leopold Café"
63:e dagen - Fredag och helg igen...
Jaa, ännu en dag till ända. En trevlig dag på praktiken. Jag har undervisat eller hjälpt barn med det engelska alfabetet och sedan har jag spelat ordspel och färgspel med några av barnen. Så vi har lekt och haft roligt och tiden har gått ganska fort idag. Jag har känt hur glad man blir av att se barnen lära sig nya saker och se deras intresse för något växa... Kanske är det lärare jag skulle ha utbildat mig till? =)
I morgon ska jag, Kajsa och Sabrina åka till Colaba för att turista lite och förhoppningsvis köpa lite souvenirer och strosa på "Crawford Market" som förhoppningsvis inte är stängt (har varit det de två sista gångerna jag varit dit – på grund av att det var söndag. Men i morgon är det nationell högtid...men vi chansar ändå!) Så vi hoppa på en trevlig dag!
Apropå denna högtid ska det tydligen vara någon muslimsk sådan. Jag har länge förundrats över vilket enormt antal getter som strosar runt på gatorna just i Dongri där jag jobbar, som är ett muslimskt område. (Jag har även tänkt att ja, get vore det väl trevligt att vara, för getterna ser så obekymrade ut mitt i denna stad som annars inte känns så djurvänlig...) Nu vet jag varför det finns så många getter där! I morgon, eller om det sker redan ikväll, offras alla dessa stackars djur som ett inslag av någon slags religiös rit...Jag ska inte uttala mig och religion, för den kunskapen har jag inte...men jag tycker synd om de stackars krakarna! Hoppas de är lyckligt ovetande där de vandrar gatan fram!
Jaa... fredagskväll igen då. Å vad gör man? Jo, mitt svar är enkelt....Sover! =) Jag är så in i vasens trött (tror att det kommer efteråt av helgens resa) så jag ska faktiskt gå å krypa till kojs nu....Å det ska bli så skönt! Så god natt med er!
62:a degen - Det tar sig!
Ja idag har avverkat ännu en dag på praktiken. En ganska vanlig dag men med ganska lite sysslor på slutet av dagen – vilket innebär att jag var ganska rastlös ett tag. Jag tog därför en promenad hem från stationen efter jobbet och fortsatte på den linjen med ett litet konditionspass på golvet i lägenheten! =) Känner att jag börjar få tillbaka min ork, peppar peppar, efter alla sjukvändor och allt. Men jag känner att en förkylning, på grund av alla fläktar överallt, är på väg igen...men jag tänkte försöka skrämma bort den innan den rotat sig! =P
Ikväll har jag tagit mig i kragen och faktiskt uträtta lite av det jag tänkt göra så många gånger men inte "haft tid åt" eller inte ork som det egentligen handlar om. I alla fall sitter jag just nu och skriver om alla studiebesök jag hunnit göra medan jag varit här i Indien. det har blivit en del!!! Jag skriver nu om det femte tror jag och än är jag inte klar! =) känns skönt när man ser att man faktiskt har hunnit med en del utöver det som hör till centret och själva praktiken också – för studiebesök ingår ju faktiskt i socionomkursen som jag måste påminna mig själv ibland om att jag faktiskt gör här! =)
Annars har det inte hänt något särskilt idag tror jag. Jag kan i alla fall inte komma på något såhär direkt... Men jag kan ju bara passa på att nämna att jag inte planerar att skicka några vykort från min vistelse här. Kanske är bra att ni vet det och inte förväntar er några. Tråkigt ja jag vet! Men mamma skickade nämligen ett brev till mig första veckan jag var här – och det har fortfarande inte kommit fram! =) Postgången är därmed inte den bästa och mest pålitliga...så jag känner att det inte är så stor idé eftersom risken att ni faktiskt får korten är ganska liten! =) Känns därmed bortkastat... jag kan dock lova att alla som vill se bilder kommer att få det ändå! =)
Jahapp, då var den kvällen över. Jag kan ju avsluta med en bild som inte har ett dugg med texten att göra – men ändå! Det är mitt senaste inköp i klädväg (från Goa). Modellen på dessa byxor heter "Ali Baba" vilket talar för sig själv och inte är konstigt alls enligt min uppfattning... haha...Bekvämt i alla fall – trots att man har grenen nedanför knävecken! =)
61:a dagen - Åter till verkligheten
Idag har jag varit på praktikplatsen i Dongri igen. Men jag började dagen med två studiebesök tillsammans med Michelle och en av personalen på centret. Vi hade bestämt att vi skulle ses på centret kl 10.00 istället för 10.30 när jag vanligtvis börjar. Så jag tänkte jag skulle vara ute i god tid och tog en Riksha till stationen ca 8.50. när jag kom till stationen var dock det första tåget lite försenat, vilket nästan alltid innebär att det är packat med folk, och så var det även idag. Jag kom dock på tåget, men inte in i det! så efter att ha övervägt vikten av att komma i jobbet i tid med vikten av att komma fram överhuvudtaget, klev jag lugnt av tåget igen. Jag visste ju att ett nytt tåg alltid brukar komma inom några minuter. Pyttsan! Jag fick vänta i över tio minuter på nästa tåg vilket innebar att det hann strömma dit ännu mera folk. Efter ganska stor möda lyckades jag dock tränga mig, och jag menar verkligen tränga, på detta tåg som tog mig till jobbet ca 2 minuter innan bestämd tid! Så jag hann – otroligt!
I alla fall...studiebesöken... Vi besökte två ställen alldeles intill jobbet. Ett av dem visste jag inte ensa att existerade. Det var ett "räddnings center" för barn mellan 0 och 6 år. Vilket innebär att övergivna barn och barn polisen tar hand om hamnar här. Senare adopteras de flesta av dessa barn bort om inte någon förälder dyker upp och kräver sitt barn tillbaka (i de fall polisen tagit hand om barnet som jag fattade det). det var i alla fall riktigt intressant att se denna sida av det sociala arbetet i Indien – som jag inte kommit i kontakt med så mycket tidigare. Helt otroligt är också att detta center eller hem ligger vägg i vägg med det center jag jobbar på – och jag har inte ens vetat om det!
Efter detta besök gick vi vidare till ett "observationscenter". På detta center hamnar barn mellan 6 och 18 år (om jag fattade åldrarna rätt) som polisen av någon anledning "plockat" upp från gatan eller liknande. Barn som är för unga för att hamna i fängelse men som begått någon form av brott eller bara rymt hemifrån eller liknande hamnar här. Centret är bara temporärt vilket innebär att syftet är att barnet sedan ska, helst tillbaka till sin familj, men annars vidare till någon annan institution eller något annat center. Här bodde för närvarande ca 450 barn, ca 350 pojkar och 100 flickor men det fanns plats för ca 100 barn till. Intressant att se en organisation eller projekt eller vad man ska kalla det för, som staten driver, nu när jag sett så många icke-statsdrivna organisationer här i Indien. Det känns bra att få flera perspektiv på saker!
Så jag har haft en väldigt intressant och informativ dag på "jobbet" idag och fått lite ny kunskap att bära med mig hem sedan! =)
60:e dagen - "Hemma" igen...
Efter en, inte fullt så skumpig resa som på ditfärden, har vi idag tagit oss tillbaka från Goa till Mumbai. Det var meningen att vi skulle komma fram till CST kl 06.30 men efter att vi fortfarande satt på bussen när klockan blev 09.00 så frågade vi om vi kunde få kliva av i närheten av eller i Chembur istället (för att spara oss tid och pengar) och det skulle gå så bra så! Så nöjda kliver vi av när de säger att vi är i närheten av Chembur. Men det visar sig att vi befinner oss i närmre Sion, vilket ligger en bra bit ifrån Chembur och vi fick förklaringen att –”bussen inte passerar Chembur utan tar en annan väg”. Så vi blir avsläppta mitt i ingenstans med en envis taxichaufför som hävdar att han kan ta oss hem i alla fall. Han vill bara ha 500 Rupees av oss – vilket inte är så bara! Men efter att ha fått förklarat för oss att det är långt till närmsta tågstation, som var vårt andra alternativ, så gick vi med på att han fick köra oss hem. Vi tvivlade inte på att han var pålitlig men vi var ändå på rejält dåligt humör eftersom vi blivit rätt illa bemötta av ”bussherrarna”, så när denne ganska vänlige man till slut, när vi är i stort sett framme, hävdar att han ska ha 650 Rupees istället vägrar jag och kliver urbilen. Kajsa och jag hävdar bestämt att han sagt 500 och han ger med sig. Så Kajsa ger honom 500...Men tro inte att vår tur vänder där. Han påstår att han fått en hundring för lite och börjar kräva mer...Kajsa som dock var helt säker på summan börjar liksom jag att tappa tålamodet och vi går helt enkelt därifrån! Vilken liten gubbe att vara fräck – och speciellt denna dag som inte hade börjat så bra ändå!!!
Resten av dagen har vi sedan spenderat med att, eftersom vi blev så försenade att vi inte tyckte det var lönt att åka på praktikplatserna, packat upp, tvättat, vart och handlat och sånt... Måste säga att det är ganska skönt att vara ”hemma” igen...(även om mitt riktiga hem är ganska långt borta) trots att vi har haft det väldigt bra på vår resa!!!
59:e dagen - Full aktivitet på stranden
Denna sista dag i Goa började vi på stranden enligt överenskommelse med männen vi bokade vårt lilla ”upplevelsepaket” med... Låter spännande va?!? =) Det kan jag berätta att det var också. Vi började med att få ge oss ut på en färd med motorbåt ut längs stränderna på en ”delfinsafari”. vi lyckades få tag på en ensam delfin ganska snart och följde efter den där den hoppade och lekte. Efter ett tag kom två till. Även om det var på avstånd var det otroligt roligt att få se dessa underbara djur under de ca 10 minuter vi stannade.
Efter denna lyckade safari återvände vi tillstranden för nästa aktivitet – Vattenskoter!!! Jag blev lite besviken när det visade sig att vi skulle få en chaufför med oss – men det kanske var bäst så! Jisses vad det gick undan! =) Otroligt roligt var det och jag var alldeles exalterad av glädje medan Kajsa var lika exalterad av rädsla när vi kom tillbaka efter denna superkorta men otroligt roliga färd! Det måste jag göra någon gång igen – men då ska jag köra själv! =)
Efter detta gick vi bort till ”Papillon restaurant” igen – nu för att få beställa en frukost på stranden under parasollet. Efter en halv toast, en halv bananpannkaka och en färskpressad ananasjuice blev vi liggandes där medan vi väntade på den tredje och sista av aktiviteterna vi bokat. Vi badade och tog det lugnt och bara njöt ett par timmar till. Tog en lunch på samma ställe, en nudelwok, otroligt god och ännu en ananasjuice. Sedan gick vi till kaféet igen, för att ta ytterligare en ”Arctic Sun” som efterrätt och för att svalka oss i skuggan och AC:n...otroligt skönt för våra kroppar som hade hunnit bli lite överhettade av all sol och värme =)
Sedan gick vi tillbaka till stranden för att avsluta vårt lilla äventyr. Vi fick sätta på oss selar och kopplades sedan fast i en fallskärm. Känslan sedan, när en motorbåt drog oss ut och upp i luften över havet, var helt obeskrivlig! Otrolig frihetskänsla och en enorm kick när vi svävade högt högt ovanför havet och stranden över oss... Synd att underbart är kort – för jag hade nog stannat kvar där uppe om jag fick välja =) I alla fall kan ni kanske ana att vi hade en ganska otroligt härlig och rolig dag vår sista semesterdag!?! =)
Vi avslutade sedan, efter den sista shoppingen i Colva, med att åka in till staden Margao för att ta del av marknaden som skulle vara där. Så vi strosade att tag där också, tills vi trötta, utmattade och mättade letade oss till busshållsplatsen där vi väntade på att vår buss skulle anlända för att ta oss tillbaka till kaoset, storstaden och verkligheten!
Delfinsafari på morgonkvisten...Dock ingen delfin på bild
Jag med morgonjuicen!
Frukost på stranden...
Jag och Kajsa mätta och belåtna
Och en bild på fallskärmen vi åkte med när den är på väg upp...dock inte när vi åkte...
58:e dagen - Under parasollet på "Benaulin Beach"
Denna andra dag i Goa börjades med en hotellfrukost bestående av ost och tomat- toast och färskpressad apelsinjuice. Mm...säger jag bara! Vi spatserade sedan ner mot stranden men vandrade idag längre bort, till ”Benaulin Beach” som tydligen skulle vara trevlig och me för ”västerlänningar”... här var det trevligt men försäljarna skockades på stranden och det var svårt att koppla av medan de satt i fotänden på solstolen med sina varor de till varje pris ville sälja! Vi handlade dock lite grejer innan vi tröttnade och satte oss på ”Blue Corner” som låg precis bakom oss på stranden. På denna restaurang åt vi ”Pad Thai Noodles” och ett utomordentligt gott bröd... Mätta och belåtna gick vi ner och lade oss under vårt parasoll igen. Där vi stannade hela dagen. Så även om jag smorde hela kroppen och låg under detta skuggande parasoll blev jag ändå en aning bränd framåt kvällen om man säger så...Jobbigt! Men vi stannade i alla fall länge nog att vi fick se solnedgången, som var väldigt vacker, och lagom för att hinna boka nästkommande dags aktiviteter med några män som jobbar nere på ”Colva Beach”.
Kvällen spenderades sedan på samma sätt som föregående kvälls, med småshopping i gatustånden och sedan med en ”Chicken Biryani”, någon halvdan risrätt och ett lite för starkt vitlöksbröd, på en närliggande restaurang. Efter detta gick vi till ”Café Coffeday” där vi drack/åt en varsin ”Arctic Sun” vilket var en kanongod kaffe- /glassdrink. Mmm... En perfekt avslutning på ännu en lyckad semesterdag!
Kossorna invaderar stranden =)
"Phad Thai Noodles" på "Blue Corner"
Jag & Kajsa i våra nyinköpta (obligatoriska) solhattar...nöjda och glada!
"Colva Beach" i solnedgången...
Kajsa med "Chicken Biryani"
Och jag med en "Arctic sun"
57:e dagen - ”Vailankanni" och "Colva"
I alla fall lyckades jag skrapa ihop ett par sovtimmar under nattens bussfärd. Detta bland annat för att färden inte tog 10 timmar som de lovat oss utan istället 14 timmar! Så ca kl 11 anlände vi till Madgaons busshållsplats – lagom kissnödiga, hungriga och trötta! Men efter att hittat en trevlig taxichaufför som först skjutsat oss till närmsta toalett (om man kan kalla den för toalett!?!) tog han oss sedan till ett hotell som hette ”Vailankanni cottages” och där checkade vi in. Detta hotell låg ca 10 min promenad ifrån stranden ”Colva Beach” i södra Goa där vi nu befann oss.
Så eftermiddagen spenderades denna dag under ett parasoll på en solstol på en vit sandstrand och i den underbart behagliga havet. Vi åt lunch på ”Papillon”, en restaurang på stranden där vi låg, ”Tandoori Chicken”, vilket smakade väldigt bra efter denna dag!
På kvällen strosade vi efter byns gator och tittat de i marknadsstånd med allt från kläder och väskor till snäckor, elefanter och allt annat man kan tänka sig tillhöra en turistort! Trevlig avslutning på en sammanfattningsvis bra dag! =)
Den underbara stranden...Livet under parasollet! =)
Jag & Kajsa på restaurangen
Och här är entrén till vårt rum på hotellet "Vailankanni"
56:e dagen - Bussfärd till Goa
Denna dag spenderade jag på jobbet/praktiken på centret i Dongri. Jag och några av barnen tävlade i pusselläggning bland annat, väldigt spännande! =)
Efter jobbet blev det sedan en snabbis ”hem” för att göra sig i ordning och hämta packningen. Sedan bar det av till CST där jag skulle möta den lilla farbror jag bokade biljetterna hos. Han tog oss sedan till busshållplatsen och vår nattbuss som skulle ta oss till Goa. På bussen som hade dubbel -/våningssängar och AC var det ganska mysigt. Jag ock Kajsa hamnade på en brits/säng uppe, så vi hade utsikt när vi började rulla genom Mumbai ca 20.00. vi var väldigt förväntansfulla på den färd som skulle ta ca 10 timmar och ta oss på vår semester! Efter ett tag somnade vi... men man måste tydligen ha en kisspaus kl 11 också och efter den kunde jag självklart inte somna om...förrän ca 03.30 – vilket var alldeles lagom till den kisspaus som hölls kl 04.00 och väckte mig på nytt! =)
Vi förväntansfulla på bussen...Väldigt smickrande bild på oss båda förövrigt! =)
Å så här ser bussen ut invändigt..svårt att få en bra bild ska jag tala om! =)
55:e dagen - Besök och förberedelser
Idag har jag varit på besök på SBTs center i Kalyan, en stadsdel ca 1-1,5 timme härifrån. Så vi gav oss iväg på förmiddagen och jag kom hem runt 5... En trevlig bilfärd med möjlighet att se så mycket mer av staden än när man åker de proppfulla tågen. Så jag njöt av bilfärden, trots att jag inte tycker om att färdas utan bilbälte...Det gäller att inte tänka så mycket! =)
I alla fall. Detta center är ett nattcenter för pojkar, i åldrarna 8-15 år ungefär, men fungerar också som dagcenter för andra barn. Ett väldigt mysigt center om man frågar mig och både personbalen och pojkarna välkomnade mig varmt! Ett riktigt trevligt besök med andra ord, och därmed en lyckad dag! Intressant och givande =)
I morgon bär det som sagt av mot Goa på kvällen - efter jobbet. Ser fram emot en "semester" nu... Ska bli spännande att prova sova på nattbussen också, en ny upplevelse! Jag gillade ju tågen i alla fall så buss ska nog också gå bra! Är man tillräckligt trött så =)
Så jag kan härmed meddela att bloggen, återigen, kommer att lämnas oskriven några dagar framöver...Men jag får väl berätta mer om resan när jag kommer tillbaka istället =)
54:e dagen - Detaljer!!!
Ja idag har jag varit på praktiken. Jag är piggare nu och illamåendet är borta. Jag kunna dock inte äta så mycket till lunch eftersom aptiten inte riktigt hade infunnit sig då, men det ordnade jag med att äta en riktigt god pizza på Domino’s till kvällsmat istället. =)
Jag & Kajsa träffades på "Chembur station" efter jobbet idag för att boka de sista biljetterna. Så nu är allt som ska fixas i förväg klart för båda våra resor. Och eftersom jag har lovat att berätta mer så här kommer lite detaljer:
Resa nummer ett: tar oss till Goa – turisternas Indien! Så Kajsa och jag ger oss iväg i övermorgon (fredag den 20/11) och kommer hem på tisdag morgon (24/11). Så vi har helt enkelt tagit oss friheten att boka en lång weekend! =) Och, plikttrogna som vi är, har vi lagt upp det som så att vi troligtvis inte kommer att missa något från praktiken, eftersom vi har planerat att kunna jobba på tisdag ändå – vi hoppas kunna sova tillräckligt mycket på bussen för att orka... Vi valde mellan att åka till den norra delen av Goa (turist/partydelen) och den södra (den mer lugna) delen och eftersom vi känner att vi mer vill ta del av Indiernas egna Goa valde vi den södra! Så så ser planen ut... Varken mer eller mindre...än så länge!
Resa nummer två: kommer att ta oss till Rajasthan, det vill säga norra delen av Indien. Vi valde mellan att åka till Delhi och därifrån sedan till "Taj Mahal", eftersom det lockar mitt kulturjag, eller (eftersom tiden var för knapp för båda) att åka till några av ökenstäderna och därmed lite mer forna Indien... Öknen vann! Så vi kommer att flyga till Jodhpur den 3/12 och komma "hem" till Mumbai igen den 7/12. Så vi har ganska kort tid på oss och ganska mycket vi vill hinna med... Men det hinner jag berätta ännu mer om senare, det är ju flera veckor tills dess! =)
Okej, åter till verkligheten... I morgon ska jag tillsammans med min handledare och föreståndaren på Dongricentret åka till Salaam Baalaks tredje center, i Kalyan. Jag ser verkligen fram emot det! ska bli kul! Så nu ska jag vila upp mig så jag orkar...
Längtar till detta!!!
53:e dagen - Hit och dit!
Idag har jag haft en återhämtningsdag. Varit hemma från praktiken och bara tagit det lugnt. Faktiskt har jag tagit det så lugnt att jag höll på att glömma att skrivapå bloggen ikväll. Och eftersom klockan är kvart i 12 här, får det bli ett kort inlägg!
Jag kan dock meddela att jag just bokat biljetter till mig och Kajsa till Rajasthan i början av december. Det ni! Det gäller att fortsätta när jag är på bokningshumör...först Goa sedan Jodphur! Känns skönt att hinna med att se landet en aning innan man packa sig hemåt igen! Vad vi ska göra där får jag dock skriva en annan kväll...för nu ska jag sova! =)
52:a dagen - Tidsfördriv...
Ja så har ännu en dag passerat. Denna dag har för mig spenderats i sängen. Har faktiskt inte ens gått utanför dörren idag. Illamåendet sitter i fortfarande, men det verkar inte bryta ut riktigt... Konstigt. Har lyckats peta i mig lite i matväg i alla fall och aptiten gör sig påmind mellan illamåendesattackerna. Mår jag såhär i morgon blir det inget jobb för min del... Kajsa mår däremot bättre idag, så vi ser hoppfullt på framtiden trots denna formsvacka! =)
Förövrigt har jag spenderat dagen med att vila och varvat med att bland annat tittat på två avsnitt av Greys Anatomy, eftersom jag inte kunnat sett de avsnitt jag ligger efter med ännu. Ett av avsnitten, som ska vara ca 45 min eller så, tog mig 2 timmar att titta på – Internet bestämmer sig för att jävlas ibland. Men det andra kunde jag titta på utan störningar eller avbrott. Så nu är jag uppdaterad på den fronten – känns skönt! =)
Annars har jag som sagt inte gjort så mycket idag...så jag har inte så mycket mer att delge er där hemma. Hoppas ni har det bra allihopa, å att snön kommer snart. Har nämligen hört att vissa börjar bli frustrerade över att det varken går att åka pulka eller skoter därhemma! Då kan jag meddela er att det går det inte att göra här heller! =) Just nu är det 28 grader varmt, fastän solen gick ner för ca 4 timmar sedan! Och då kan jag meddela att det är betydligt svalare nu än när vi först kom hit... Sedan har man väl vant sig också antar jag – men det känns att det går mot, i alla fall lite, svalare tider här borta! =)
51:a dagen - Upp å ner, ner å upp...
Jag har två saker att berätta idag. Det första är att jag var till CST mitt på dagen idag och bokade biljetter åt mig å Kajsa till Goa i helgen!!! =) Inte helt fel med lite turistande och sol och stränder tycker jag. Sedan får vi bara hoppas att vi kommer iväg för biljetterna jag bokade, eftersom det inte fanns några tågbiljetter, var hos "Bussresor a la Buffel & Båg"! Nejdå, så farligt var det nog inte... men lite småskumt verkade det! sak kolla upp dem mer noggrant innan vi åker så oroa er inte! =)
Det andra är att jag och Kajsa verkar ha råkat ut för någon form av magsjuka. Kajsa har varit dålig hela dagen och jag trotsade det faktum att jag mådde illa i morse, för att boka biljetterna, så jag får ta smällen ikväll istället. Mår inget vidare om man säger så... men det kanske är bättre i morgon!
Jag hade Sabrina, en ny tysk tjej, med mig till stationen idag. Hon har inte hunnit se så mycket här än så jag tog henne med på lite sightseeing, såsom Victoria gjorde med oss i början. Hoppas att hon gillade det, å att jag inte smittade ner henne också! =/
Nu ska jag vila...år väldigt trött. Och som det känns kommer jag nog inte att kunna sova så mycket inatt tyvärr... Tråkigt!
50:e dagen - 20 års jubileum & Små grodorna!
Idag har vi varit på "Salaam Baalak Trust" jubileet nere i Colaba. Både jag och Kajsa är helt överväldigade över hur duktiga barnen var med sina uppträdanden. Helt otroligt duktiga! Jag är så stolt över dem!!! De visade bland annat upp olika draman, sånger och danser och det var så himla roligt att få vara där och titta!!! Jag spelade in alltsammans så ni får väl titta när jag kommer hem, tyvärr har jag dock inte så många bilder att visa!
Ikväll har vi sedan varit på en show här på skolan som var till för alla internationella studenter... Det var meningen att alla utländska studenter skulle presentera sina länder genom att visa upp någon dans eller likande. Så Sveriges bidrag blev "små grodorna" och "Räven raskar över isen" runt majstången på scenen...haha =) En riktig hit blev det, alla skrattade! Sedan hade de gjort internationell mat i matsalen, bland annat stuvade makaroner och ärtsoppa, som kanske kan ses som Sveriges bidrag på den fronten. Riktigt roligt var det i alla fall ikväll – en kanondag! Men nu är jag fruktansvärt trött... det tar på krafterna att fira hela dagen! =)
Här är jag, efter önskemål, i min nyaste indiska stass! =)
Här är några av barnen när de dansade... tyvärr har jag inga mer bilder...
49:e dagen - "Somliga går med trasiga skor..."
Japp... idag kom vi hem från Tuljapur, ca 8 i morse faktiskt, och jag kan bara konstatera att jag har haft en väldigt bra resa! Dagen har spenderats med att packa upp, tvätta och städa i ordning lite...och framförallt latat oss! Jag tycker att et har varit så härligt att vara borta från staden en sväng, där det till på köpet var mycket svalare och skönare (kallt om man frågar indierna men mer som svensk sommar för oss)! Å det är så härligt att ha Internet tillbaka...Lycklig!!!
Så i morgon har jag 20 års jubileet hos Salaam Baalak Trust att gå på. Så jag hade planerat att ha min Saree på mig, men eftersom jag inte fixat min topp till den än så kan jag inte. Men jag ville ändå försöka klä upp mig en aning, eftersom mina kära flickor på centret förväntar sig det. Så jag tog Kajsa med mig till Chembur och strosade på marknaden i hopp om att hitta något. Tänk vad jag har förändrat min klädsmak sedan jag kom hit. I början tyckte jag allt var för ”skrikigt” eller för ”kramsigt” och skulle aldrig kunnat tänka mig att bära det! nu kan jag komma på mig själv med att tycka att den mest färgglada ”kurtan” med mest paljetter kan se lite färglös och tråkig ut! Haha...vad jag kommer att sticka ut där hemma i Sverige med mina nya kläder! =)
Jag hittade i alla fall ett set med en svart kurta, eller tunika som ni skulle säga, med gulddetaljer, knappar och mönster och ett par svarta tillhörande tights/byxor till (förövrigt var det första gången jag haft ett par tights i storlek XXL på mig som suttit perfekt, haha det säger ju en del! Positivt? Nja, ja vet inte...men det bevisar i alla fall att indiskor är ganska småväxta...hoppas jag). Så nu kan jag i alla fall se lite upp-piffad ut i morgon! =)
I alla fall, vi strosade på marknaden, när min ena sandal plötsligt gick sönder (eller plötsligt och plötsligt...det har varit på gång ett tag)...så jag tänkte att jag skulle hitta en bit läderrem att köpa, eftersom det var allt som behövdes för att fixa den och det brukar finnas lite här och där. Men vi letade och letade utan att direkt hitta något... slutligen hittade vi en man sittande på gatan som antagligen jobbade som ”skomakare” så jag stannade och frågade om han hade en sån här sa jag och håll upp den sko som var hl för att visa remmen... Hm...sa han åsså slet han av bandet på den skon också... han måste ha trott att jag ville byta remmar, inte köp en...så där strosade jag vidare med en bit läderrem (som han slutligen hittade bland ”reservdelarna” från andra skor) och nu två trasiga skor på fötterna... Haha =)
Hemma lagade jag förövrigt skorna, vilket gick alldeles förträffligt...Nu är de som nya igen – redo att användas!!! =)
Nu ikväll har vi bara tagit det lugnt och jag ska snart titta på ett avsitt av Greys Anatomy, jag ligger två avsnitt efter nu – måste ta igen! Så trevlig helg på er!
48:e dagen - Holy Cow & Välsignade nötter
Under vår tredje och sista dag i Tuljapur började vi vårt program med att besöka ”Tuljabhavani Temple” vilket var uppkallat efter en hinduisk gudinna och var väldigt välbesökt. Inne i templet blev vi alla välsignade med en kokosnöt, som var någon slags gåva, och jag lyckades självklart, nästan, ta den i fel hand då det tydligen var höger hand man skulle ta emot den med...man kan ju hoppas jag blev välsignad i alla fall! Ganska vackert var det i alla fall vid templet, roligt att se lite olika!
Efter tempelbesöket åkte vi på ytterligare ett besök på en organisation, denna hette ”Halo Medical Foundation”, och hade självhjälpsgrupper och kämpade för människors hälsa.... en lite miss var dock att hela presentationen hölls på Marahti, vilket ingen av oss pratar eller förstår, så de fick förklara lite efteråt för att få oss att fatta om man säger så. =) Så nu har vi sett en hel del olika organisationer och hur de jobbar! Vi avslutade dagen med ett besök på ett college för bland annat socialt arbete. Intressant att få olika perspektiv!
Även denna dag åt vi lunch ute på en restaurang, denna gång en delikat buffé. Riktigt gott var det. och något som gjorde det extra minnesvärt var kossan som helt plötsligt stod med huvudet i dörröppningen – antar att hon också var hungrig! =) Jag blir så glad när jag ser alla de här kossorna och vattenbufflarna, getterna och åsnorna som strosar runt här ute på landsbygden, helt oberörda av trafiken eller något annat... de bara går där, äger vägen – bara ÄR liksom! Jag tyckte mycket om det! innan vi åkte tillbala till campuset för att pacla inför hemresan på kvällen stannade vi till för att dricka ”Sugar cane Juice”, socker-rörs-juice, vilket var ganska gott faktiskt.
Hemresa med nattåget tillbaka till Mumbai gick lika bra som på vägen dit. har upptäckt att jag tycker det är ganska mycigt att skumpa runt på de indiska järnvägarna på nätterna. Att gå toaletten mitt i natten och behöva, sittandes på huk, försöka hålla balansen och kissa medan tåget hoppar omkring är dock inte lika mysigt...men det gick det också! =) Nej, hursomhelst har vi haft en riktigt bra resa och jag är nöjd med att få ha sett den indisk landsbygden under ett par dagar!
Besök i templet
Välsignade flickor...
Tempeltornet...
Besök på restaurangen...haha
"Sugar cane juice" faktiskt gott!
Och Indisk solnedgång...helt underbar!
47:e dagen - Besök, blommor och blåsväder
Denna dag spenderade vi med att besöka två olika NGOs (som står för non Gouvernmental Organisations – icke statligt drivna organisatioer). Den ena drevs av en man som kämpade för något de kallar för ”Bounded labour workers” eller något liknande. Detta innebär att människor blir dömda att jobba av skulder av olika slag genom arr arbete för människor gratis. Detta kan de få göra hela livet och skulderna an ärvas efter generationer. Så dessa människor blir styrda av andra - lite som slaveri! Hemskt, för jag visste inte ens att detta problem existerade! Det var intressant att höra om hur människor kämpar för detta i alla fall.
Efter detta tog vi lunch, i en ”restaurang” med jordgolv och några presenningar och plåtar som tak. Där blev vi serverade friterad fisk och chapatibröd. Kanongott faktiskt – trots att jag såg när de hackade upp fiskbitarna före! =)
Efter detta åkte vi vidare till ytterligare enorganisation där vi blev varmt välkomnade med en ceremoni där de hängde blomkransar runt halsen på oss och vi fick en varsin ”bindi” i pannan. Vi blev ganska överrumplade och det ledde till att jag nog inte riktigt förstod vad organisationen gick ut på och deras mål – men det var trevligt ändå!
Kvällen spenderades på samma sätt som kvällen före. Vi tog det lugnt. Men jag och Kajsa träffade även de två studenter från denna skola som ska åka till Sverige och Högskolan i Gävle i januari (eftersom detta är ett utbyte), vilket var riktigt trevligt! Får se om vi träffar dem igen när de befinner sig i vårt kalla land då! =)
Det var riktigt blåsigt denna dag, så när vi stod på Tatas tak och tittade på utsikten kunde vi inte låta bli att ta lite bilder... Här är Shara, Soumya och Kajsa!
Osså jag tillsammans med kvinorna på en av organisationerna vi besökte, med blomkrans och allt! =)
46:e dagen - Nattåget mot Solapur
Efter en ganska skumpig resa med nattåget mellan Mumbai och Solapur, anlände vi till stationen ca kl 7 på morgonen. Faktiskt så gick det bättre än jag hade trott att sova på tåget som ruskade och lät ganska mycket. Det var till och med ganska mysigt där jag låg i min ”överslaf” i vår hytt, som jag delade med Shara och Kajsa.
På stationen blev vi och Soumya upphämtade av en chaufför som tog oss från Solapur till Tuljapur och Tatas skola. Denna skola som har samma namn som den vi bor på i Mumbai, Tata Institute of Social Sciences, erbjuder liknande utbildningar men med en annan inriktning (lantorts utveckling).
Vi blev visade till ett väldigt fint och härligt "guest house" där vi tydligen skulle bo – väldigt nöjda var vi! Där sov vi sedan middag en stund efter frukosten, medan vi väntade på att Michelle och Robyn skulle anlända (de åkte ett annat tåg och blev upphämtade senare). Efter denna middagslur åkte vi till ett av Tatas projekt i området – en vattendamm. Denna damm som de har hjälp till att bygga gör att byarna i närheten har möjlighet att spara på regnvatten och därmed kunna odla mer och i större utsträckning. Inressant! Många av de familjer som kommer till Mumbai flyr just på grund av torkan som gör att de inte kan fortsätta leva på sina odlingar. De tror att de ska kunna hitta jobb här men många fastnar i fattigdomen. Så det var intressant att se själva orsaken till detta problem, nu när jag på sätt och vis jobbat med konsekvenserna.
Efter detta besök avslutade vi dagen med att åka till en av byarna där invånarna har blivit hjälpta av dessa dammprojekt, intressant. Väldigt mysigt att se landet, med alla djuren som strosar runt på gatorna och lite natur! Skönt!
På kvällen tog vi det bara lugnt, vilade och laddade för nästa dag – då vi fortfarande var lite trötta efter tågresan! =)
Såhär såg det ut på tåget
Lite landsbygdslandskap!
Trädgården utanför vårt rum
Byggnaderna på Tatas Rural Campus
Dag 45 - Planering och Packning!
I am back! Eller inte riktigt...Vi har fortfarande inget Internet på rummet, vilket gör mig smått frustrerad... En hel helg utan Internet gör en ganska avskärmad! Jag har dock fixat in mig på skolans Internet bibliotek för att kunna kolla mailen och lägga ut alla blogginlägg från den gångna helgen, vilket blev lite mycket – så trevlig läsning! =)
Idag har vi inte gjort så mycket. Det var meningen att vi skulle iväg på ett studiebesök på förmiddagen, till en organisation för kvinnor i utsatta situationer, men eftersom Internet som sagt krånglat för oss hela helgen har vi inte lyckats fått någon information om besöket. Så även om jag mer än gärna hade åkt på detta besök kunde vi därför inte göra det – vi visste nämligen inte var och när vi skulle åka! Så istället har hela dagen mest bestått i att ”tjata” på Internetkillarna om att de ska fixa vad som nu är fel och sedan i att förbereda oss för veckans tripp! Vi får ikväll hämtning här för att bli skjutsade till tågstationen. Därifrån tar vi nattåget till Tuljapur eller Solapur eller vad det nu heter och Tata Institutes skola utanför staden . Så vi kommer att tillbringa natten på ett tåg, förhoppningsvis sovande, jag är så väldans trött idag, och sedan veckan ute på landsbygden om jag förstått det rätt. Ska bli himla spännande att se en annan del av Indien nu – det har jag sett fram emot!
Denna resa innebär att jag inte kommer att ha tillgång till Internet och därmed inte kommer kunna uppdatera bloggen under de nästkommande dagarna heller... (Antar jag!) Så som jag fattat det kommer vi att komma tillbaka på fredag, kanske på förmiddagen någon gång. Så en hel vecka utan praktik! =)
Dag 44 - Sightseeing!!!
Idag har vi varit på ännu en upptäcktsfärd i staden. Jag, Kajsa & Lisa tog tåget till ”Mumbai Central” på förmiddagen där vi promenerade ut till ”Haji Ali Dargah Mosque”, en moské ute på en pir i havet. Det var riktigt roligt att se och en maffig byggnad. Trevligt med en promenad i solen! =) Efter detta besök tog vi tåget vidare till ”Church gate” där vi tog en lunch på restaurangen ”Indian Summer”. Vi åt en buffé där man först fick in en massa små förrätter på bordet, sedan fick gå och hämta varmrätter och sedan avsluta med bland annat fruktsallad, glass och mangosufflé. Och bäst av allt – man fick ta hur mycket man ville! =) Det var faktiskt riktigt gott och riktigt trevligt! Men fet som var roligt var att vi var de enda gästerna när vi kom dit, så all personal gav oss verkligen uppmärksamhet. I början blev jag faktiskt nästan matad – en av servitörerna tyckte väl att det såg ut som att jag inte visste hur jag skulle äta en viss rätt, så han gick fram till mig, fixade ett av snacksen så som det skulle göras, lade det på en sked och höll fram den mot munnen på mig! =) Jag måste ha sett väldigt ”lost” ut! Haha...
Efter denna ganska underbara lunch gick vi mätta och belåtna mot ”Colaba” och på vägen stannade vi och tittade på en hel hög med vackra och betydelsefulla byggnader... Det blev en stadsvandring i hög klass. Vi tittade på bland annat ”Headquarters of Western Railway”, ”Flora Fountain”, ”Bombay University” och ”Rajabai Clock Tower”. Sedan strosade vi vidare till “Taj Mahal Hotell” där vi faktiskt gick in och såg oss omkring. Otroligt vad lyxigt och härligt det kändes att sätta sig i en soffa i lobbyn och sedan att glida omkring i affärerna och korridorerna därinne. Väldans vackert var det – så vore man miljonär hade det varit rätt trevligt att bo där ett tag! =)
Sedan vandrade vi tillbaka mot ”CST”, huvudstationen, för att ta oss till en polisstation nära ”Crawford Market” där jag miste plånboken. Så vi hittade stationen och jag gjorde en ”anmälan” på att jag tappat den eller att den blivit stulen... Vilket tog en stund! Men de var relativt trevliga mot mig så jag är nöjd ändå! Kajsa och jag tänkte sedan avsluta agen på samma sätt som igår, med ett besök på ”Crawford Market” igen, men det visade sig att det var stängt – till vår förvåning! Så vi åkte helt enkelt hem istället. Så nu sitter vi här på rummet, utan Internet och några vidare underhållningsmöjligheter! Tur att man inte är så krävande – sängen duger bra en kväll som denna! =)
Kajsa och Lisa vid "Haji Ali Dargah Mosque”
En glad Linnea
"Flora Fountain"
Lobbyn pa "Taj Mahal Hotell"
Dag 43 - Statsvandring
Idag har jag och Kajsa varit på en utforskarfärd i Mumbai. Vi började med att åka ner till Victoria Terminus, eller Central stationen. Där tog vi oss till en fotograferingsvänlig vinkel så vi kunde ta kort på stationsbyggnaden, som är en jättelik, jättevacker viktoriansk byggnad från 1800-talet. Vi har inte lyckats fått några fototillfällen tidigare så idag passade vi på. Sedan tog vi en taxi till ”Prince of Wales Museum” eller ”Gandhi Memorial Museum” där vi spenderade ett par timmer. Vi fick direkt användning för våra studentkort som vi fixade igår på kontoret, eftersom studenter betalade 15 Rupees inträde och vi annars skulle fått betala 300! Det känns bra – äntligen lite förmåner trots att vi är utlänningar! På museet fanns först en massa indisk konst, vackra skulpturer och en hel avdelning där de visade olika indiska djur med mera. De hade även en avdelning med europeisk konst, men inga kända verk som jag kände igen, men det hade jag nog inte förväntat mig heller! Men vi gillade museet som vi tyckte var väldigt intressant så timmarna gick...
Efter detta besök bestämde vi oss för att åka till Marina Lines där det skulle ligga ett akvarium. Det lät ju trevligt tyckte vi. Men det visade sig att detta var lite av en flopp, då fiskarna, sköldpaddorna, rockorna, bläckfiskarna och alla andra vattendjur som levde där inte direkt såg så välmående och lyckliga ut. Vi blev mest bara smått deprimerade, även om djuren i sig var väldigt vackra och fascinerande. Men så är det väl på de flesta akvarier i och för sig, att djuren inte ser så pigga ut där de simmar runt i fångenskap, inte bara i Mumbai. Så det blev ett ganska kort besök där.
Efter detta tog vi en promenad till "Chowpatty Beach", där förövrigt ett av centrena jag jobbar på ligger, och strosade längs stranden. Även om det inte gick att promenera direkt på stranden på grund av den stekande solen och värmen, var det mysigt med lite frisk havsluft! Här stannade vi och tog ett mellanmål innan vi promenerade vidare.
Det som var så skönt idag var att efter att vi hade gjort de saker vi hade planerat för dagen, med små undantag, hade vi inga direkta ,ål utan bara tog dagen som den kom. Vi hamnade på ”Malabar Hill” där vi letade efter en bra utsiktsplats över havet, men inte hittade någon förrän vi satt i en taxi på väg ner igen... Så vi missade utsikten, men vi kanske får fler tillfällen! Vi fick i alla fall en rejäl promenad, i kuperad terräng till på köpet, perfekt motion när man levt på kex och liknande hela dagen! =)
Taxifärden ner slutade vid ”Crossroads” köpcenter, vilket är det ställe dit de rika indierna går för att handla. Här strosade vi runt och njöt av lite ”lyx”, även om jag inte unnade mig annat än en blåbärsmuffins som hade saftigare pris än smak om jag ska vara ärlig – men mätt blev jag (ännu en nyttig måltid för dagen)! Efter att ha strosat i köpcentret ett tag tog vi taxin till ”Crawford market” där vi strosade ytterligare. Här hade jag just bestämt mig för att köpa en sjal som jag fastnade för, när jag skulle ta upp plånboken och insåg att den inte längre låg i väskan... Panikkänslan som följde är inget man gärna upplever! Men så var det...eller är det...jag blev av med min plånbok på marknaden ikväll! Så ett visakort, ett sjukförsäkringskort, ett studentleg, två nycklar till lägenheten och ca 5000 Rupees fattigare sitter jag nu hemma i lägenheten igen. Känns så surt!!! Pengarna var väl skitsamma – hoppas att jag gjort någon fattig människa lite lyckligare ikväll, men allt det andra känns lite jobbigt att mista... Men men, det är bara materiella saker, som går att ersätta. Å det hade alltid kunnat vara värre! Exempelvis hade jag både digitalkameran och digitalvideokameran med mig i väskan också, så jag hade lika gärna kunnat bli av med dem, eller ännu värre...hela väskan! Så jag är ändå glad! Det som ändå är det mest komiska i situationen är att jag ändå kan se att det fanns någon mening med det här... Såhär är det: Jag tog nämligen ut pengar i början var här, bland annat en tusenlapp (Rupees) som var trasig. Denna lapp har jag försökt handla med hundra gånger men ingen vill ta emot den... Jag skulle därför ha gått till en bank för att växla in den, för att bli av med den, men det har inte blivit av! Kajsa har hela tiden sagt att ”den där lappen kommer förfölja dig hela resan...haha!”. Så idag stoppade jag ner den i plånboken, i hopp om att jag skulle komma iväg och växla in de... Det glömde jag såklart bort att göra... Men det komiska är att jag blev ju av med den i alla fall nudå!!! Så något positivt förde detta med sig i alla fall! Jag tycker bara synd om denna stackars människa som hittar den... =)
Jaja... Så jag har i alla fall haft en väldigt bra och härlig dag, även om den kunde ha slutat lite bättre...men så petiga ska vi inte vara! =)
"Victoria Terminus" eller CST
"Chowpatty Beach"
Jag i havsbrisen...Vackert! haha
Och en lycklig Kajsa efter efter fikat!
Dag 42 - Helg igen...
Japp fredagskväll igen då...och inget Internet, som slutat fungera av någon anledning, och utan TV...skojigt! =)
Idag har jag varit på ytterligare ett skolbesök, för att lämna inbjudan till Jubileumsdagen till rektorn. Trevligt att få gå på en liten promenad och lära känna stället bättre. Sedan har jag fått hjälpt till att göra ”välkomstpresenter” i form av pappersfåglar, som barnen reda gjort, dekorerade med ett snöre med pärlor. Roligt och mysigt att på pyssla lite tillsammans med barnen och personalen. Så idag har jag jobbar sista dagen denna vecka och faktiskt sista dagen på länge... Efter jobbet var vi nämligen och betalade för resan vi inleder på måndag. Vi ska åka till Tuljapur, till landsbygden, mellan måndag och fredag nästa vecka. Ska bli så spännande och roligt – jag ser verkligen fram emot det! planen är att besöka en skola, en by, ett tempel och två olika organisationer med mera. Så vi kommer att få fullt upp misstänker jag! Sedan när vi kommer hem, på fredag, har vi jubileet på lördagen, så hela veckan är fullbokad! ROLIGT!
Jag och Kajsa sitter just nu med en karta och en guidebok på golvet och försöker lista ut vart vi varit i Mumbai och inte. Otroligt vad stan är stor måste jag säga! Och eftersom mitt lokalsinne, tydligen, inte är det bästa har jag varit på väldigt ,ånga ställen i utan att ens veta om det. roligt att sitta och märka ut var man har varit och alla ställen man har kvar att besöka... I morgon ska vi ta en utforskardag och försöka besöka så många sevärdheter och mål som möjligt. Det finns så otroligt många ställen att besöka - och nu när vi sitter med guideboken i högsta hugg hittar vi bara fler och fler! Vi har just insett att vi inte kommer att hinna göra allt vi vill hinna på de veckor som är kvar...så nu gäller det att passa på! Stadsvandring på hög nivå i morgon med andra ord!!!
41:a dagen - Ett klargörande!
Idag har jag bland annat varit på skolbesök, klistrat klart paljettröjorna, besökt ett indiskt tempel och ett ”Street Community”...vilket innebär, som det låter, ett litet samhälle av familjer som har sina hem på gatorna. Väldigt intressant – och detta innebär att jag har haft ganska fullt upp idag...
En trött Linnea har sedan funderat på lite saker som jag har lärt mig här, som jag börjar bli van vid, men som för en utomstående kan behöva förklaras och förtydligas en aning! Så det tänkte jag göra nu...Så här är det:
- På de underbara tågen finns inga dörrar, så man bara hoppar på och av som man vill (helst när tåget står stilla förstås). Tåget stannar kanske 8 sekunder på varje hållplats, och det innebär att väldigt många ska hinna kliva av och väldigt många på samtidigt (oftast brukar de ska av få kliva av innan folk börjar pressa sig på, men det är ingen garanti – jag har nästan blivit tillbaka knuffad några gånger!). Något som är ganska intressant är människors beteende under dessa resor. Innan tåget kommer, på perrongen, är folk trevliga och samtalar och umgås...men så fort tåget dyker upp försvinner all moral som någonsin funnits hos desamma. Man ska på tåget TILL VILKET PRIS SOM HELST... vilket innebär vassa armbågar, nyp, att man blir trampad på eller slagen...med mera! Men när man sedan befinner sig på tåget beter sig folk precis som innan igen – som om inget hänt och man är vänner...Komiskt! vidare köper man alltid sin tågbiljetten eller kupong före resan, för någon konduktör finns det inte...Tågen verkar förövrigt rymma hur många som helst (och om inte annat finns det ju alltid en utsida av tåget och ett tak – svalkande och trevligt! Något mer man ska komma ihåg är att platserna som är bänkar för tre på varje, alltid rymmer en fjärde – även om detta innebär att man sitter på halva stjärten. Och det otroliga är att de alltid lyckas klämma sig ner, även om der har en ”ladugårdsvägg”till rumpa. Ordspråket ”Finns det hjärterum finns det stjärterum” har fått en ny innebörd!
- Bussarna är ganska lik tågen. Här finns inte heller några dörrar, utan man hoppar på bak på bussen (!) och sedan kommer en ”biljettman” och tar betalt – chauffören har ju självklart inte tid att ta betalt... Faktiskt har han knappt tid att stanna för att man ska kliva på, så man får vara snabb – att man bara är halvvägs inne eller inte alls bryr han sig inte om utan han kör på bara! Oftast är det så fullt att man får stå och när man ska av gäller det att ha framförhållning. Man hoppar nämligen av fram och tar man sig inte fram på grund av folkmängden så ska man inte tro att någon bryr sig. Då skyller man sig själv! =)
- En Riksha tar sig alltid fram... eller i alla fall nästan. De är ganska små till storleken och de kan ofta pressa sig emellan bilar med mera. Om man åker på vägen och det är fullt på ena sidan vägen kan man alltid åka över på den andra... (kanske det faktum att det inte finns några vita streck som delar vägarna i mitten förklarar den saken). Så att åka på fel sida av en refug med mötande trafik är inget ovanligt – otroligt nog har det gått bra hittills! (Sedan gör de sina egna regler, alltid lika spännande...)
- Detta land har ett mycket speciellt system när man handlar. Först måste man lämna sin väska utanför butiken och man får en nummerbricka att hålla reda på. Sedan när man har betalat ska först kassören signera kvittot. Sedan för att få komma ut med dina varor ska personen som står vid dörren titta på ditt kvitto och stämpla det med ”EXIT” om du får gå ut! Sedan kan man lösa ut sin väska igen! Det tar en himla tid i alla fall...och det håller många sysselsatta – måste vara för att undvika arbetslöshet! =)
Sedan finns det självklart tusentals andra saker som också skulle behöva en förklaring! Men den tiden har jag inte...i alla fall inte ikväll! =)
40:e dagen - Skrivarglädje och skolbesök
Onsdag och praktikdag idag...
Jag har umgåtts lite med lärarna och barnen. Fick en ny kompis idag. En liten pojk. Han pratade hindi och jag engelska men vi förstod varandra ganska bra. Tänk vad mycket ett block och en penna kan underlätta. Vi ritade vad vi ville säga... ganska roligt faktiskt. Och jag tror han tyckte om det för sedan har han hängt efter mig som en liten svans och suttit och hållit mig i armen å så hela dagen efteråt. Jag lärde honom att skriva sitt namn också, hoppas jag eftersom jag stavade på gehör...=) Så han kanske har lärt sig skriva något annat... Det som var mest gulligt var att han tyckte att det var svårt att härma mina bokstäver så han vände på pappret och ritade efter då mina bokstäver sken igenom...så då blev det ju bakochfram också! =) Så jag kanske har lärt honom att skriva sitt namn både felstavat och bakochfram...haha...stackars liten! =)
Annars har jag fått följa med på ett besök till en kommunal skola idag. Så jag följde med en lärare och två av tjejerna som går där för att träffa deras rektor. Spännande – men inte lika spännande som barnen tyckte att det var när en livs levande "utlänning" stod i dörröppningen till deras klassrum... vilket ståhej det blev! Man är som rena kändisen! =) och en av flickorna var så stolt att jag ville besöka "hennes skola"...så där gick vi hand i hand – lyckliga! =) Att hålla hand är förövrigt något som verkar vara väldigt vänskapligt här – för på hemvägen ville även den kvinnliga läraren gå hand i hand, vilket är ganska trevligt, men man är ju inte van vid det direkt! Kanske jag borde känna mig hedrad bara...=)
På eftermiddagen har jag klistrat mer paljetter – så drömmer jag inte om glittrande prickar inatt så blir jag förvånad! =) I morgon ska vi på ytterligare två skolbesök, spännande, ser fram emot det! Så jag kan meddela att jag trivs på praktiken och att allt går bra för tillfället – känns skönt! Och veckorna bara går just nu, så det är inte lång tid kvar har jag insett, vilket är både positivt och negativt. Jag vill ju, trots att jag självklart ser fram emot att komma hem, hinna få ut det mesta av resan medan jag ändå är här liksom... och det ordnar nog sig! =)
Det här är vad jag ser när jag blundar...
39:e dagen - Glitter, glamour och åttabent besök...
Jag har just gjort ett konstaterande... Djur ska inte ha mer än fyra ben – då blir de automatiskt inte så gulliga längre! De slutsatsen drog jag alldeles nyss när en, alldeles för stor, spindel hade bestämt sig för att hänga i taket ovanför min säng! Men efter att ha försökt tagit bort den med en kvast och insett att den skulle kunna hamna varsomhelst, bad vi istället en snäll indisk kille och hans flickvän att hjälpa oss, så nu är den väck! =)
Idag har jag och en lärare från praktiken varit på marknad och inhandlat paljetter och dekorationer som ska användas till småbarnens tröjor på jubileumsdagen... Så efter att vi kom tillbaka efter en trevlig shoppingtur har jag sedan limmat paljetter på tröjor. Vi fick 16 stycken färdiga och jag tror vi behöver 40 – så en bit på väg, men med en bra bit kvar! men det är ganska trevligt att variera arbetsuppgifterna lite! Det är ju alltid trevligt att vara lite kreativ! =)
Idag tog jag med mig kort på min familj och Andreas till praktiken. Alla tjejerna har frågat så mycket om familjen så jag bestämde mig för att visa dem. Jag visade bara korten för ett pars tycken... men de blev helförtjusta! De tyckte att ni var så snygga allihopa kan jag säga! =) Och jag var faktiskt inte ironisk! Det är så konstigt – hemma vill vi alla vara bruna för det tycker vi är snyggt, men här, där all är så vackert bruna vill de minsann vara bleka... De tycker att vi är så snygga med vår bleka hud å vårt bleka hår...(Och det har gått så långt som att vissa mammor faktiskt bleker sina barns hud för att de ska bli vackrare! Sjukt...Eller ja, lika sjukt som att vi i vår tur går och lägger oss i ett solarium och riskerar hudcancer för att bli mörkare kanske!?!...bara en parentes)
Men visst är det konstigt att man hela tiden eftersträvar något man inte har eller kan få?!? Man är visst aldrig nöjd, det har jag bevis på nu...! =) I alla fall tyckte de att Henke var helsöt, jag tog självklart en gammal bild med lockarna kvar, och att jag hade en stilig pojkvän. De är däremot lite skeptisk till att jag har en POJKVÄN och inte är gift... De undrade om mamma vet om det! Ja, det finns vissa skillnader i kulturerna oss emellan, vilket blir ganska tydligt ibland – intressant är det i alla fall!
Nepp, nu ska jag lägga mig. Jag måste ju samla krafter så jag orkar klistra paljetter i morgon! =)
Här är förövrigt vår åttabente vän...Inte så bra bild men han är där i alla fall! =)
38:e dagen - Med en Mc Chicken i magen
Idag har vi som sagt varit lediga. Har tagit det mest lugnt... Eftersom de flesta marknader med mera är stängda har vi inte gjort några försök att ta oss ut och göra något. Det är ganska skönt att ha dagar då man inte känner något tvång att göra något också, och vi ska ju jobba resten av veckan så det gäller att ladda batterierna! Så vi har mest varit på rummet idag... Vi har dock börjat planera lite inför en resa som vi funderar på att göra...Men det kan jag berätta mer om senare! =)
Vi har dock gett oss iväg till "K-Star" för att göra den veckovisa handlingen av frukost och lunch inför veckan. När vi väl var på väg till köpcentret och kom på att matsalen är stängd på grund av högtiden kom vi på att vi lika gärna hade kunnat passa på att äta på ett av matställena där samtidigt. Vi har inte ätit där någon gång så vi visste inte riktigt vad som fanns, men vi tog oss en titt... Till vår glädje fanns det bland annat två pizzerior, en kinarestaurang, McDonald’s, Subway och några indiska ställen... Så det blev en kycklingburgare (för en vanlig gick det inte beställa – kossorna är ju liksom heliga här!) med pommes och Coca-cola. Detta "meal" till det förträffliga priset av 96 Rupees, vilket motsvarar ca 16 kr. Måste säga att det är ganska trevligt att bo i Indien ibland! =)
